Man får vad man betalar för!

Idag längtade jag rekordmycket tills Lasse skulle komma hem från jobbet.
Jag ville så gärna byta om till mjukisbrallor.
Strumpebyxorna jag fått på mig i morse var noppriga, skavde på låret och var misslagoma på alla sätt.
Dock vägrade jag att byta om innan han kommit hem.
Mitt enda vittne på att jag faktiskt varit vettigt klädd under dagen (Helena) hade redan åkt och inga fotografier eller annan teknisk bevisning fanns att tillgå.
Jag vill inte att Lasse ska tro att jag förfallit totalt och går i slaskbyxor hela dagarna.
Han kan tycka att det är oattraktivt!

Istället hann han precis se ett par strumpebyxor som visslade av mig i raketfart halvt inne i köket och sedan en halvfet sambo i ett par soskiga trosor som sprintade genom hallen i riktning mot garderoben.
Jag är inte säker på att han föredrog att ha det så.