Visst är det tanken som räknas?

Jag hade tänkt ta en promenad idag.
Gå till Coop och köpa stryktips för 16 riksdaler till min sambo. Han blir så härligt överraskad och glad.
Men det var då själva fan vilket trist väder det kan vara - man blir ju blöt bara av att titta ut genom fönstret.
Om det inte blir bättre inom kort får jag ordna en tipsrunda eller nåt åt honom istället...

Amen - tack.

Hej Gud.
Jag har en liten fundering:
Kan du inte sluta göra så att Doris bajsar så mycket att det rinner över på sidorna?
Om du nu måste göra så att det rinner över kring benen, så kan du väl snälla göra det på dagen?
Om du nu måste göra det på natten så kan du väl åtminstone se till att det händer när hon inte ligger på min sida av sängen....

Där fick jag så att jag teg

Planen var genial.
Offret var inte lika genialt, och förstod följdaktligen inte vad som förväntades.
Jag hoppades genom mitt påstådda intresse för manliga deltagare i "Sveriges största musiktävling" kunna provocera fram sånt mått av svartsjuka att Lasse skulle vägra att se programmet.
Det gick inte.
Jag fick se hela skiten - OCH bli mobbad för att jag var kär i Peter Jihde.
Skit också.

     Hänger jävligt löst

Game, set, match!

Imorse var det roligt.
Barnet hade varit snällt och sovit gott ett bra tag, vilket gjorde att det stog som en fontän ur tuttarna så fort jag kom åt dom. Det gjorde jag när jag skulle in i duschen. Mitt på Lasse - hoppsan (1-0 till mig).
Lasse hade jag tvingat upp i bara kalsongerna för att ta hand om morgonens bajsfestival
(2-0).
När han vände sig om för att fäkta bort mig och skrapa värsta mjölken från ryggen så passade Doris på att kissa ner skötbordet.
Tjejerna mot Killarna: 3 - 0!

I feel it in my fingers

Nu känner jag det.
Helt säkert.
Jag är kär i Jay i Idol.
Och i Geir.
Lite kär är jag också i Olle och han dendär andra killen med den ljusa rösten - som jag aldrig kommer ihåg vad han heter.
Jag hoppas att ingen av dem åker ut ikväll.
Men gör dom det så är det ändå okej, för mest av allt är jag kär i programledaren - och han är alltid med.
Kanske eventuellt har en crush på juryn också när jag tänker efter.
Gud vad jag längtar till klockan åtta!!!

Här är en bild som jag har gjort i Paint. Det är Peter Jihde och ett rött hjärta.
(Det är hjärtat som jag har gjort. Peter Jihde har Peter Jihdes föräldrar gjort)

      Fredagar kl 20.00!!

Spank my ass and call me Charlie!

Det står faktiskt en backhoppare i bussen i Kenoreklamen.
Och simfötterna sitter fortfarande på plats på en av de förbipasserande.
Har - trots försök - inte kunnat upptäcka nåt mer tokroligt, men tar gärna emot iakttagelser.

Frågan kvarstår:
Vad vill Svenska spel säga med detta? Är det ett kodat meddelande till speciellt utvalda?
Jag ger mig fan på att jag kommer kunna lista ut veckans lottorad om jag bara ser den tillräckligt många gånger.
Hejdå eftermiddag - Hej drömvinsten!!

Doris´ Day

På hennes treveckors dag blev det spikat och klart.
Säg hej till fröken Doris Eriksson!

Hej Doris!

The Plot Thickens!

Fick just ett sms av Väninnan M:
"Har du missat backhopparen i bussen".
Tog ett tag innan den poletten föll ner. Men SOM den föll sen!
Hon talade om KENO-reklamen förstås.
Hon menar att det sitter en backhoppare i bussen som dom busåker i!
Kvällen skall ägnas åt att försöka fånga en glimt av reklamen.
Vad vill man säga med detta? Vad finns mer att se?
Action på hög nivå - och tur det, för TV3 har tydligen bestämt sig för att sända nån jäkla "Rosa-bandet-Gala" istället för Lyxfällan.
Förrädare.

Avdelning stora funderingar

Jag gillar den nya reklamen för Keno.
Ni vet, den med paret som uppenbarligen har vunnit pengar, och därför kan använda sina dagar till att busåka buss, ha dansuppvisning på gatan och äta varmkorv på spinningpasset (så jäkla skönt!).
Det finns också en scen där de ligger på en filt mitt i stan och spelar gitarr.
I den scenen går många förbi paret. Några kastar pengar i en kopp.
Nu kommer min fundering:
Varför i helvete är det en person som har simfötter på sig?

Den förste som kan svara på det får en puss till påsk!

Hmmm....

Ingenting här, ingenting där....

Gissa var jag har gömt överraskningen!

Shakespeare Sisters

Syster undrade (via Facebook - detta fantastiska medium för allsköns kunskap) vad "Kattas Kakor" kunde vara för nåt.
Jag svarade att det var nån sorts mördegskaka med sylt i mitten som var ovanligt god, och gick ovanligt fort att baka. Mer kunde jag inte säga, eftersom jag inte fick tag på receptet igår. (Har för mig att jag skrivit upp det i nån gammal filofax eller nåt - men...var är filofaxen från 2005 kan man undra...)
Vidare skrev hon:
"Att baka eller inte baka, det är frågan..".
Syster: Det är ingen fråga. Baka för bövelen.
Jag körde igår på mördegskakor som skurits på snedden med sylt OCH florsockerglasyr i mitten. En klassiker från barndomen.
Märkligt nog blev de hundra gånger fulare och femtio gånger godare än jag minns att dom gamla tråk-kakorna var för 25 år sedan.
Dock ingen skada skedd - jag lägger dom i "Anna får snaska upp själv-lådan". Som finns i närheten av min hemliga godisgömma....

Smör, mjöl...och socker?

Åsså var det samma visa som vanligt:
VAR HAR JAG RECEPTET PÅ KATTAS KAKOR?!?!
Om nån av Luletjejerna läser detta och har receptet - give me!!!

Kanske kan byta mot Ru?

Idag har vi jäklarimig varit ovanligt aktiva för att vara vid den här tiden - såna sjusovare kan vi vara!
Barnet fick väckas vid halv nio för att vi skulle komma oss iväg till BVC.
Plus 300gram på lilltjejen - bra jobbat.
Inte så förvånande dock, med tanke på att hon ständigt verkar vara på väg att svälta ihjäl.
Har även hunnit med att hämta ut ett paket som vi fått. En jättefin filt från fam Andersson i Tunbyn. Har insett att filtar inte går att få för många av. Hon läcker ju i båda ändarna den lilla sötfisen jag har....
Sen gick pappan till jobbet och tjejerna är ensamma hemma igen.

Idag vore det trivsamt om jag hann dammtorka, baka syltkakor, förbereda middagen, kanske dammsuga och eventuellt plocka ur diskmaskinen. Sova en stund vore också en bra grej, eftersom Lillfisen gärna är uppe och härjar på nätterna.
Vi får se vad det blir - hela gårdagen och hittills idag verkar hon leva i tron att hon är en kängurubebis, som antingen ska äta eller ligga klistrad mot min mage.
Vi tar det som det kommer och är glada så länge hon inte kräver att jag ska skutta fram och hålla balansen med svansen.
Huvudsaken vi hinner med tuppluren. Kakorna vore också trevligt i och för sig.
Lasse kan säkert nöja sig med Yoghurt till middag. Om han måste....

Tuff kärlek

Förutom att vara världens vackraste barn, så är min prinsessa också världens duktigaste bebis.
Ibland är jag övertygad om att hon pratar med mig genom sina stora, blå ögon (alternativt är det föräldraledighetstristessen som redan slagit till...).
Jag är helt övertygad om att hon snackade med Lasse igår.

-"Hej pappa, det var skoj hos mormor, men det är också kul att vara hemma igen. Nu tänker jag ligga här och vara söt och nybadad en stund. Sen somnar jag vid nio och tar mamma med mig till drömmarnas land. Då kan du sitta där och inbilla dig att du tycker om mig. Klockan fyra tänker jag bajja ner pyjamasen och gissa vem som får torka mig i arslet då? Och vet du - sen tänker jag vägra somna om i ungefär en timma. Så du kan lika gärna ta och göra kaffebryggaren redo på en gång - Sucker."

Gräset är grönare vått?

Vi kan alltså landa på månen, transplantera hjärtan, klona djur, skapa ett material som är en atom tjockt och fixa ett nätverk som innefattar hela världen. Men INGEN levande människa klarar tydligen av att skapa ett kex som smakar bra nog!
Tycker att varannan reklam på TV går ut på att man ska doppa kakfan i mjölk eller kaffe eller vad det nu kan vara.
KAN det vara så svårt att bygga in rätt smak och konsistens i det från början?!
Snart kommer jag på allvar börja fundera på konspirationsteorier innefattande diverse bagerier och mejerier....

Blame it on the boogie

Myste med Moffe idag igen. 

Kollade på ett program om lejon och elefanter eller nåt.

Frågan är vem som uppskattade mysstunden mest:

Hon som somnade som en stock, eller han som hade ett sovande barn i knäet och därför inte kunde resa sig ur favoritfåtöljen....

Söndag eftermiddag

Don´t blame it on the sunshine!

Jomen jag såg ju detdär förbaskade Idol igår.
Minnah var ändå oväntat bra - där får jag ge mig.
Jay var ännu bättre än väntat - wow.

När alla sjungit så gick jag och la mig och matade barnet i sängen (jo, jag är inte en bättre och principfastare mamma än så). Sen somnade vi.
När jag var uppe på matning vid tre så passade jag på att kolla Aftonbladet i Mobilen.
Linda hade visst åkt ut. Okej med mig. Stor mun, stort hår, stora tankar om sig själv och tråkig att titta på.
Sen såg jag en mycket märklig sak: GEIR HADE HÄNGT LÖST!!
Hur tänkte man där? Gårdagens framträdande fick det väl inte direkt att vattnas i nåt underplagg (utom i just min BH, men det kan vi knappast tillskriva den sjönsjungande norrmannen), men sååååå dåligt var det väl inte?

Men det kanske är som i Melodifestivalen och andra ring-o-rösta-program. Den del av svenska folket som röstar ser ett annat program än jag - som får hålla tillgodo med en lite enklare, lokalare och mindre påkostad småstadsvariant av rikstäckande Television.
Skulle vara verkligt spännande att få se programmen de andra ser nån gång. Kanske la den åldrige norske gentlemannen av en brakfis i direktsändning i deras TV4? Kanske Salem Al Fakir högg sönder sin flygel med en yxa på deras SVT? Stora saker verkar i allafall pågå utom min vetskap.

Min äldsta syster bor i Kungliga huvudstaden. Jag ska ringa henne nån dag och fråga vad man egentligen visar på de RIKTIGA TV-kanalerna....

Mormor ringde och ville ha tillbaka sin tillvaro

Jag är världens coolaste, kallaste, hårdaste och tuffaste Rock n´ Roll-tjej.
Jag är så mycket hårdrock att Metallica och deras kompisar brukar ringa och be om råd i svåra hårdrocksfrågor.
At least that´s how it used to be....
Dendär lille parveln som kom för två veckor sedan har haft en märklig förmåga att flytta fokus och skaka om ens värderingar.
Numera anser jag att bilden nedan visar på total lycka:

Mamma Maggi dukar fint och bjuder på fredagsmiddag.

Speciellt lycklig blir man när detta sammanfaller med att barnet tar en tupplur på soffan, och det finns en sprillans ny Illustrerad Vetenskap med Steg-för-steg-frågor som vi kan lösa!

Idag ska jag dock bara göra häftiga och verkligt balla saker.
Ska bara ta ut mjukpepparkakan jag har i ugnen, dricka upp kaffet och lösa klart melodikrysset först....

Peter Jidhe - nu är det slut mellan oss!

Jag gillar inte Idol. Har aldrig gjort.
Min omgivning ÄLSKAR det - så har jag inte missat ett enda avsnitt.
Utom för två veckor sedan. Då födde jag barn - giltigt förfall.
Nu ska det hända som man inte trodde var möjligt:
Jag ska skriva om Idol.
Alice hoppar av enligt aftonbladet. Hon tycker inte att det är roligt längre.
(Där är vi överens tjejen!).
Lite synd ändå  - för hon var duktig - men det är hennes ensak kan jag känna.
Det jag inte gillar är att i och med hennes avhopp så får Minnah komma tillbaka!
Hallå?! Hon var ju så dålig att hon röstades ut förra veckan!
Folk ville inte se henne.
Nu får vi se henne iallafall.
Kära produktionen, nu gör vi såhär:
När någon hoppar av så låter vi Jay sjunga två gånger.
Detta gäller tills jag säger att det ändrats.
Stjärnstopp.

Det ska börjas i tid!

Moffe och Mira hade myskväll igår. Kollade på Grannfejden och Lyxfällan.
(Gårdagens deltagare i Lyxfällan slog för övrigt ALLA former av tidigare dumhetsrekord...)
En mycket bra kväll på det hela taget.

Mystorsdag

Jag tycker på nåt vis att dom påminner om varandra.
Kanske är det frisyren?

Gammal är äldst?

M: -"Väldigt vad hon sover din dotter."
A: -"Ja, hon var ju vaken till tre i natt, så det är väl inte så konstigt".
M: -"Du får väl lära henne klockan"
A: -"Jag tycker att DU kan försöka med det".
M: - "Jajamen - ingen uppmärksamhet efter klockan tio på kvällen".
A: -"Tycker du att du själv lyckades med det, tillexempel igår"
M: -"Ja. I vart fall vad jag kommer ihåg...."

A är jag själv, och M står för Lillfisens mormor som efter vad JAG kommer ihåg satt och höll i henne och vyssjade till långt efter deadline. Men det kanske började gälla först idag?

Häxan Surtant in da house!

Premiärturen i bussen gick bara fint för lilltjejens del. Mamma hade iochförsig god lust att eventuellt ge vissa motpassagerare en snyting emellanåt (de som förtjänar en snyting har förbrukat sin rätt att kallas medpassagerare).
Exempelvis den unga kvinnan av lite oklar härkomst. Gissar på "Nånstans i Asien" - eventuellt det berömda landet Dumihuvien - som talade så högt i sin mobiltelefon att jag misstänker att hon skulle kunnat kommunicera med sitt hemland helt utan tekniska hjälpmedel. Dessutom varade samtalet i nästan en timma.
Nästa snyting - och det är bokstavligt talat - går till det apskaft som satt och snörvlade heeeeeela vägen mellan Umeå och Lycksele. Skulle gärna gått iväg med en näsduk eller nåt, men kunde trots idoga försök inte lokalisera vem som var den skyldige.
Till de två killarna som studerar teleteknik på gymnasiet vill jag önska lycka till på provet imorgon. Tror det kommer gå mycket bra för han med den lite mörkare rösten, medan den andra kan f¨å det lite kämpigare (han hade problem att förklara innebörden av ordet struktur).

Lilltjejen skötte sig dock som sagt var exemplariskt (Stortjejen också för den delen). Hon sov hela vägen - tills vi satte oss i mormors bil. Då tog den stora hungern över. För att råda bot på denna åt hon sig igenom eftermiddagen. Tills hon somnade vid halv fem. Antagligen av nån form av mini-paltkoma....

On the road

Brudarna är på väg på långhelg hos mormor och moffe. Busstur blev det eftersom mamman plötsligen blivit för feg för att tycka att det känns bekvämt att halka omkring med Volvon. Hormoner. Lite spännande att se vad lilla Skrutt tycker om en lång bussresa. Hittils sköter hon sig dock exemplariskt.

It´s hard for me to say I´m sorry

L: -"Men du var väl jättefin i klänningen!"
A: -"Var jag ju inte. Det ser du väl?"
L: -"Men vad skulle du ha haft då?"
A: -"Jaha - du menar att jag såg så jävlig ut ändå, så det spelar ingen roll vad jag skulle satt på mig?!"
L: -"Men du var i allafall jättefin i håret."

Jag är ihop med Peter Jidhe?

Jag brukar undra varför kompisarna till dom värsta stolpskotten i Idol inte sagt åt dom att dom faktiskt inte kan sjunga.
Dom tycker nog själva att dom är bra. Det är självinsikten som brister.
Bilden nedan föreställer mig på midsommarafton.
Jag hade på mig min rosa klänning.
Jag tyckte själv att jag såg bra ut. Det var nog självinsikten som brast.
Jag såg ut som ett gigantiskt, rosa påskägg!
Inte var det nån som sa nåt heller.
Nu vet jag varför - dom var antagligen rädda att jag och mina hormoner gemensamt skulle gå till fysisk attack.

Idag har jag på mig den förbannade klänningen igen. Fortfarande ingen som sagt nåt.
Eventuellt beror det på att mitt ena sällskap för närvarande har fullt upp med att smälta den senaste bröstmjölksslurken, och det andra sällskapet antagligen är nöjd att jag har kläder på mig överhuvudtaget....

Ärtor under madrassen?

Vi tog hem vaggan som jag och mina systrar sov i när vi var små.
Sen bäddade vi den så fint och mysigt vi kunde.
Efter en vecka hemma har vi dock insett att vi lika gärna kunde köra dendär vaggan på bränngropen.
Lill-Chefen anser inte att det är en särskilt värdig sovplats för en prinsessa.
Såhär sover man tydligen allra bäst.
Om man nu alls har tänkt sova det vill säga....

Middagsvilar på/med/hos pappa.

Inlägget presenteras av Martin Timell

Mitt i ett mail där jag skulle spotta ur mig en av mina egenkomponerade visdomsord fann jag svaret på en av årtiondets stora frågor:
"Varför måste alla 80-talistmammor blogga!?"

Svar: För att vi tillhör "Bullengenerationen".
Vi är uppvuxna med att när vi möter ett problem så löser man det antingen genom att:
1. Någon säger "det är heeeeeelt normalt"
2. Pratar med en vuxen.
Eftersom läsarna består av mestadels vuxna människor (hur många upptagna tonåringar orkar läsa inlägg efter inlägg om tvätt, bajs, amning och celluliter?) som kommenterar med saker som "åh -det hände mig också" eller "jag läste att det ska vara så" eller varför inte den tröstande "jag känner igen mig så väl!", så får man båda dessa i ett svep!!

Om man dessutom väger in att många väljer att blogga lite anonymt så får man med den där härliga känslan av att "det inte är tjejen i filmen som har skrivit brevet"...

Förr i tiden var man dum i huvet nå jäääävulskt...

Idag tänkte vi att vi skulle vara lite retro.

Dagens outfit: Omlott-tröja med knyt och sparkbyxor i blå frotté.

Som kuriosa kan nämnas att båda delarna är inköpta på det som då hette Konsum antingen i slutet på 70- eller början på 80-talet (var jäklarimig kvalitet på tvättrådslapparna förr i tiden - det kan man inte säga nåt om!).


Resultat?

Jomen lite sådär snygg-gullig blev hon väl, lilla prinsessan.
Men man undrar ju hur fan man tänkte för 30 år sen. Tänkte man alls?!

Omlott är jättebra. Faktiskt. Det är inte kul att dra saker över ett huvud som verkar sitta på en sytråd - det är skönt att slippa. Däremot skall denna tröja knytas ihop med inte mindre än tre rosetter för att ens nästan sitta på nåt vettigt sätt.
Då ingår inte nån avstängningsknapp till sprattelfunktionen på barnet. Ungefär lika enkelt som att sätta nylonstrumpor på en nyfångad ål kan jag tänka mig.

Dessutom har tröjfan nån slags spets längst upp - som nog borde ha strukits innan användning. Hmmmm...

(Se gärna föregående inlägg och fundera över sannolikheten att det kommer hända....)

Byxorna har fötter, och det är jättebra för kalla små tassar. Däremot kommer det till en kritisk punkt när dessa på något mystiskt vis skall dras upp över en smått lealös kropp - UTAN att den nyligen omsorgsfullt (?) knutna tröjan åker upp och skrövlar sig i ryggen eller på magen. Längst upp knäpper man ihop fram- och bakstycket med en hederlig gammal knapp i ett knapphål.

Lever både du och barnet efter detta så kan man nöjt beskåda ett barn som ser ut som.....ja, som man själv gjorde när man var liten.

Såhär hade man det på stenåldern. Allas våra föräldrar genomled detta dagligen. Om, och om igen.

Jag har bara två saker att säga till "Mr Förr-i-tiden": Tryckknappar och mudd i midjan!!

Snart kommer min lilla prinsessa nog dessutom att bajja för tredje gången idag. Då klipper jag mest troligt hål i grenen på byxorna.

Retro-Girl testar Babysittern

Jag hoppas att det där är senap...

I morse konstaterade jag att jag inte hade en enda ren BH. Tror inte det hänt sen....ja...sen jag köpte min första faktiskt.
Noll användbara. Och då har jag inte varit särskilt nogräknad ska jag säga.
Jag övervägde att det kanske skulle gå för sig att använda "den som bara hade lite bajs på högra kupan".
Men nånstans slog ändå nödbromsen till.
För alla som har/haft småbarn hemma är detta säkerligen inte nån nyhet, men jag slås dagligen av hur man tillåter gränserna att flyttas fram och suddas ut.

"Oj - nu rinner det längs magen igen. Jag torkar av mig med denhär, vad-det-nu-är.....Aha ett par smutsiga kalsonger. Jaja - kunde varit värre".

"Hmmm.....vad är det för konstig, mörk fläck i sängen? Aha - en ruttnad navelstump. Jaja - jag lägger den på nattygsbordet så länge, så tar jag den....sen. Fläcken i sängen syns ändå inte eftersom vi har det så mörkt när vi sover. Varje natt".

"Vad satte jag foten i? Aha - en hopvikt kissblöja som jag kastade ner på golvet i natt. Jaja, det skvätte inte så mycket iallafall. Tar den sen...."

Hoppas att nån vänlig själ kan installera nån sorts doftlarm vid ytterdörren så att det åtminstone piper ordentligt om jag försöker gå ut och visa mig offentligt i alltför chanserat skick....
Alternativt att man kan få nån form av checklista för "hur man undviker att bli en riktig äckel-prick" med tio enkla punkter som man betar av dagligen?

Så är hon ren i allafall en stund.

Vad var det jag sa - fast inte jag då....

För ett par dagar sedan talade jag med en nära vän i telefon. Första gången sedan Lillfisen föddes. Samtalet inleddes på följande sätt:
-"Hej, och Grattis Mamma Anna!"
Jag svarade:
-"Hmm....jag har lite svårt med det där ordet fortfarande, men tack så mycket!"
Vännen:
-"Jag förstår vad du menar - "Mamma-platsen" är liksom upptagen redan"

Helt sant. Den rollen är redan tagen av ens egen mamma, och det är väldans svårt att kunna förlika sig med tanken på att man själv ska ha den.
Eller.....det kanske inte så mycket är själva mamma-grejen som är svår. Har ju ändå haft nio månader på mig att förlika mig med tanken på att vara en vandrande restaurang med dygnet-runt-öppet, snuttefilt, nattsuddarkompis, förste bajstorkare med mera. Det jag dock inte blev upplyst om var att det i mammarollen även ingår en heltidstjänst som projektledare för en familj.
Vafalls!? (Som att man inte var nog förvirrad, stressad, trött och uppgiven som det var....)

Ur denna upptäckt föddes känslor och tankar jag aldrig trodde att jag skulle ha, nämligen att det är jäkligt skönt när ens egen mamma kommer hit OCH LÄGGER SIG I!!!
Dels för att det är den enda person som det känns som att man kan lita på i allt detta - hon har ju faktiskt spelat rollen så länge att hon är expert. Hon har liksom samma värderingar, tankar och syn på barnuppfostran som en själv - fast 30 gånger så mycket erfarenhet av att omsätta det i praktiken!
Sedan är det även skönt att man blir degraderad till "vice mamma" i flocken för ett tag - och med varm hand kan överlåta projektledandet på någon annan.

Det skadar inte heller att hon har med sig köttfärspaj och bakelser. Men det får man se som en ren bonus.

Orsaken till befodran!

Djungeln har en egen lag

I min familj är vi löjligt förälskade i vissa saker. 

Några saker tycker vi att vi behöver.

Vissa saker kan vi helt enkelt inte leva utan.

YIT-tejp är en sån grej. (KAN också vara av märket "AC-luft", "TM-konsult" eller något annat företag som pappa Danne har arbetat i närheten av) (märkligt sammanträffande när jag tänker efter....)

Vårt valspråk lyder:
"Går det inte att laga med YIT-tejp så är det trasigt på riktigt"

Exemplen är otaliga. Tar ett från idag:

Dragkedjan i mammas stövel går
sönder precis när hon ska iväg.

PROBLEM SOLVED!
Alla i famlijen är nöjda och glada!

Man är mindre ensam när man är flera!

Kom en skön kommentar på mitt inlägg om att man inte kände sig så vacker alla gånger.
Länk till Inlägget "Allt för konsten"
Signaturen Helena (som KANSKE heter nåt helt annat - om hon inte själv bekräftar att hon heter det) skriver:

"Å vad jag känner igen mig! Helst det där med bröstmjölken. 
Helt på sanning nu: Jag fick faktiskt spår på golvet av min tillrinning. När Barnet grät för att hon var hungrig så skulle jag gå till hennes rum och det bokstavligt talat rann ut, längs kroppen och ut på golvet. Behöver jag säga att jag slutade gå utan BH då?"

Jag gillar även när man glömmer bort sig och böjer sig framåt (typ plockar upp nåt från golvet). Då rinner mjölken i kopparna ut genom luftningshålet på toppen åsså står man där - uppochnervänd - med mjölken rinnandes längs halsen och utdroppandes från hakan. Ibland gör man en riktig femetta och får in en skvätt i näsan också. Man känner sig bara så jäkla het!!!

Om man sen glömmer att torka av sig så noga så kan man gå omkring i ett par timmar och se ut som att man varit med i en porrfilm, kommit ivägen för en avelshingst eller nåt annat helt jättetrevligt!!

Allt för konsten 2

Dylan och pappa sitter i köket och målar med vattenfärger i stora målarboken.
(Pappa fick på nåder vara med och måla.)
Anna: "Hur går det?"
Dylan: "Bra"
Anna: "Hur går det för pappa då?"
Dylan: "Det går ganska bra. Jag tror i allafall att han försöker så bra han kan"
Efter ett tag:
Dylan: "Jag är bäst på att måla. Ingen målar så bra som jag".

Det känns tryggt att det bor en liten Toralf i pojken.

Allt för konsten

L (i romantisk ton): -"Vad fin du är"
A: -"Jag känner mig inte så fin. Jag känner mig jätteofin. Det känns som att jag varit med i ett såndär gör-om-mig-program. Du vet när man går in genom en dörr och så kommer man ut toppen snygg på andra sidan. Fast jag råkade gå åt fel håll".
L: - "Då har du ju i vart fall nåt att blogga om"
Sen skrattade vi.
Det var dumt.
När det skumpar för mycket så skvätter det mjölk åt alla håll.
För att liksom göra allt ännu lite bättre....

Snart dags för after-ski!

Så kom första snön och första snöstormen på en gång kan man säga.

Lillskrutten och Mamma tog en liten promenad i ruskvädret.

Ruskväder var mammas uttryck.
Dom som låg nerbäddade i vagnen hade det nog på det hela taget ganska så jättemysigt.

Ett tag tänkte jag att jag kanske, möjligen skulle få plats där nere om jag verkligen, verkligen ville.

Jag önskade i vart fall att det skulle vara så....

En som inte var ute och bytte däck idag

Sagan om den blinda hönan

Först fick jag världens finaste kille.
Sen fick jag världens finaste lilla tjej.

Inte illa pinkat av en trähäst!!!

Help Wanted

Det går dåligt för oss att komma fram till det perfekta namnet på minsta lilla Skrutten.
Vad ser hon ut som?!

En annan frekvent återkommande fråga är "Vem är hon lik?".
Jag har ingen aning faktiskt. Fantastiskt vackra ögon har hon - om jag får säga det själv. Men vems?

Igår var vi på premiärtur i vagnen. Från stan till Moster Liv.
Gott med lite fika för både mamma, pappa och lilla Skrotfisen - som dessvärre inte var på sitt bästa humör.
Kanske hade att göra med att det hann avverkas tre blöjor under den korta tid vi var där.....

Bekantar sig med moster

Utbyter hyss- och bustips

Kvart i tio?

Tog nästan hela 12 timmar innan jag blev sån som jag trodde att jag aldrig skulle bli. Dagen har gått åt till att sitta/ligga/stå/hänga och bara titta på och beundra prinsessan - som faktiskt ännu inte har nåt namn.
Men....kan man göra annat?!

Dagens outfit - omlottbody och fruktbrallor

Såhär lättad blir man när det åskar lite i fruktbrallorna...

Gammelmorfar har köpt ett merinoulls-skinn åt henne och det uppskattas kan jag meddela. Varmt, skönt och mjuuukt. Helst av allt vill hon ligga alldeles naken och mysa på det.

Tack med hela kroppen!



60 timmar gammal

















Det finns några människor som jag just nu avgudar, för att dom är så vansinnigt smarta, föruseende och snälla.
1.  Helena som lånat ut sina gamla Behåar. Mjukt, skönt, praktiskt och helt underbart!
2. Fia som lånat ut sina plastkoppar så att de fanns till hands PRECIS när de behövdes som bäst. Hade ingen aning om att man kunde tänkas tycka så mycket om nåt så obetydligt. Även tack redan nu på förhand för lånet av badställningen - den KOMMER att uppskattas. Efter ett bad känner jag det.
3. Mamma som fixat och donat och har allt på lager och i reserv att plocka fram när det behövs.
4. Alla andra som hjälper till och stöttar och kommer med goda råd och gratulationer. Det är SÅÅÅÅÅÅ kul!!!!

Kort rapport

Blott 36timmar gammal är det fortfarande ok att somna vid matbordet.

Frukost på sängen

12 Timmar gammal, och redan van vid full service!

ÄNTLIGEN - veckans bebis!

Fredag 21,24 kom lilla prinsessan. 3850gram och 52cm lång. Världens finaste!! Alla mår bara fint.

Veckans mage - dessvärre

Veckans mage. Vecka 43. Hur kan JAG ha fått världens långsammaste unge!? Snart ger jag upp...

Kvällslekar

Lilla Pinochet ser till att vi håller oss på tårna.
Idag lekte hon förstenad hela eftermiddagen, tills vi bestämde oss för att konsultera förlossningen som ville att vi skulle komma in och kolla.
Då ropade hon (det hördes tyst - men tydligt):
-"Haha, luuuuuuuurad!!!"
Åsså satte hon igång att städa eller dansa eller vad hon nu gör....

Cake Control!

Lasse har nog lite dåligt samvete över att lämna mig åt mitt öde hela kvällen.
Jag lider i ärlighetens namn inte nämnvärt, men han kan gott få tro det om han vill.
Speciellt eftersom det medför att han bakar kaka åt mig!

Kärleksmums i massor!!

Okej - det var kanske inte BARA till mig - men jag väljer att tänka på det så...

Take Control!

Ikväll ska Lasse gå med Anders och äta hamburgare och titta på hockey.
Det blir roligt för Lasse att komma ut lite. Och säkert bra för hans mentala hälsa att slippa mitt gnäll i 3 x 20 minuter.
Jag blir ensam hemma. Det gillar jag. Då får jag makten över fjärrkontrollen. Ikväll är det inget bra på TV.
Jag vet ärligt talat inte om jag ska titta över huvudtaget.
Men jag ska ha fjärren instoppad i kjollinningen hela kvällen.

Himelriket kan se så olika ut. Så här ser det ut för en kontrollfantatiker.

Garanterad luddfri navel

Som jag tidigare nämnt, så kan graden av uttråkning mätas i uppskattning av glädjeämnen.
Idag ser jag fram emot kl 20.00 då vi får se vad Morgan och Ola-Conny hittar på för spännande saker. Och så fantiserar jag om att Lasse är lite wild ´n crazy och köper nåt jättesmarrigt när han ändå ska köpa korvbröd.
Rock ´n roll!!!

Barnet vs Föräldrarna: 2-0

Har varit och kollat läget med Lill-chefen i magen.
Status: Den ligger där inne och jäser och verkar ha det förbaskat bra.
Allt såg så fint, så fint ut sa man med ett leende. Försökte återigen muta barnmorskan - men hon var lika benhård denhär. Läkaren testade jag inte ens med. Tänkte att han nog tjänade alldeles för mycket för att jag skulle ha råd ändå....
Nåväl - om lillfisen kan man konstatera följande:
Sover gott utan att bry sig om värdsliga saker som tex CTG-kurvor och annat som hon uppfattar som trivialiteter.
Protesterar lite lagomt när barnmorskan bökar och stökar.
Är inte överdrivet förtjust i kall gel på magen, och gillar inte heller ultraljudsundersökningar.
Har åtminstone ett öra som ser normalt ut.
I övrigt var det svårt att se så mycket, men alla i rummet var rörande överens om att det mycket sannolikt är en människa.
Jag blev än mer övertygad om att hon är min sedan hon räckt ut tungan åt oss innan hon vände på sitt lilla huvud.
Nåt hår såg jag dessvärre inte, men enligt Lasse kan man inte se det på en ultraljudsundersökning (hade ingen aning om att han var en sån expert!).

Sammanfattning: Vi fick höra att det mest troligt är "över" innan veckan är slut.
Tack för informationen - vi återkommer på torsdag morgon....

Barnet vs Föräldrarna: 1-0

Noll bebis idag igen.
Vad händer?! Helt ärligt så har jag gett upp litegrann.
"Nähä - det bidde ingenting". Bara magen försvann så skulle jag nog knappt ens komma ihåg hela historien.

Att både mamma och pappa bönar och ber att den lille tomten ska komma ut verkar inte hjälpa.
Utan tvekan mitt barn.

Ett tips till dig räkan KAN ju vara att åtminstone kamma dig lite extra - imorgon ska vi se dig på tv hade vi tänkt.

Finns det ingen RIKTIG medicin!?

Många frågar om Hallonbladsthéet fungerar.
Svar: Vad tror ni? Jag sitter fortfarande här och bloggar.... tjock, klumpig och jävligt långsam - precis som vanligt.

Sådan mamma, sådan dotter....

Den omtalade "väskan" är packad sen länge. Mamma och pappa har en väska, och Ida har en egen väska med lite kläder och bra-att-ha-saker.

Plötsligt slogs jag av en tanke och måste genast konsultera kloka mamma:

Tänk om hon inte kan ha dom allra minsta kläderna som vi köpt/fått, tvättat, strukit och packat ner? Jag menar nu när hon jäser på övertid så kanske hon kommer ut och redan har vuxit ur dom!

Mamma bekräftade detta och sa att det nog kunde vara smart att packa ner en storlek större.

Jag blev väldigt förstörd. Alla dom allra gulligaste och sötaste och finaste och snuttigaste små plaggen kommer mest troligt aldrig att användas! NEEEEEEJ!

Sen kom jag på en annan jobbig sak:

Fröken "Jag-vägrar-att-vara-size-zero" ska ut också. Ur mig liksom. 

Har iochförsig ett jävligt stort arsle - men nu är det ju tyvärr inte där utgången sker.

Hoppas att Lasse har anlag för väldigt långsmala barn.....

Anna - Lite lagom vuxen

Fick just en inbjudan via sms: "Hej! Kom på härlig tjejkväll till oss på AMF pension den 20/10. Ta med en vän!"
Fråga mig inte hur det kommer sig att jag fick det.
En annan sak jag verkligen funderar över är varför AMF inte bara tror att jag är intresserad - utan även att jag umgås med människor som är intresserade av att spendera en kväll i pensionssparandets tecken.
Undrar exakt HUR förbluffade mina väninnor skulle bli om jag skulle föreslå denna aktivitet?
Kanske jag rent av skulle få stryk?

Middag hos Mamma Maggi på söndag då!

Kalla mig vad ni vill. Själv tycker jag att "Desperado" kan vara ett passande uttryck....

Kolla vad Lasse fixat nu på förmiddagen: Det omtalade Hallonbladsthéet!

Frälsning på påse?

Omdömde så långt: Smakar som blaskigt vanligt the. Ingen upplevelse att tala om. Ingen bebis efter 35 minuter. Spänningen är olidlig.