It´s SOOOOOOO 2010!

Doris blev doppad och döpt.
Inga större fadäser och ingen började slåss.
Finns just inte så mycket mer intressant att rapportera om det.
Fler bilder kanske dyker upp sen.
Mest troligt inte - för det är ingen rolig syn.

Stolt far - trött dotter

¨











2010 närmar sig sitt slut och i sedvanlig ordning står man med Nobelsoppa över halva spisen och en kotlettrad som inte alls tinade så fort som man trodde.
Skalade av lite tumme när jag skulle skala morötter. Helt ok - så får man börja 2011 lite lättare.
Barnet är i nån form av trotsålder tror jag. En annan möjlig förklaring är att jag gör nåt fel och inte förstår mig på henne. Den sistnämnda verkar mest trolig - den förstnämnda känns angenämare.

2011 välkomnas i hemmet med de två närmast sörjande och skålas in med Champis (Pommac var slut!)
Fast jag tror inte dom är så värst ledsna om jag ska vara ärlig. I vart fall inte just nu - när den ena av dem äntligen somnat.

Önskar alla ett Gott slut och ett Gott nytt år om vi inte ses mer ikväll!!

Speciellt Gott nytt år till Mamma K och Otto som får fira in året som serieledarsupporters!

D som i "Dagen då allt var uppochner"

Dagen till ära så bestämde Doris att det var morgon redan klockan sju.
I vanliga fall brukar hon sova till framåt tio.
Sedan bajjade hon ner skötbordet och medan jag skulle rensa det värsta så hann hon göra det två gånger till.
Så kissade hon ner mormor och morfars stora säng när jag skulle försöka rädda det som räddas kan.
Självaste Moffe kissade hon också ner.

Börjar bra denhär dagen.
Ska bli spännande att se hur det utvecklar sig....

Dan före Doparedan!

Imorgon döper vi Doris.
Det är en stor dag både för henne och för mig.
(På riktigt alltså - nu är jag faktiskt inte sarkastisk. För en gångs skull!)

Imorgon blir hon upptagen i kyrkans gemenskap och officiellt välkomnad av Gud Fader himself.

Själva dopgudstjänsten lär väl ta sisådär 35 minuter, och når sin kulmen i och med att Doris får håret tvättat.
Nåt sånt.
För mig hade det varit mer än nog med det.
Jag hade uppenbarligen fel.

Aldrig kunde man tro att det skulle bli sånt stök för lite vattenskvättande.
Här bakas det och lagas mat. Som aldrig förr - eller som vanligt. (Lite som i vår familj....)

Tydligen räcker det inte med att man ska bulla upp fika efteråt. Man måste uppenbarligen stoppa mat i gästerna innan själva begivenheten också. Säger mamma (och säger hon nåt - så är det väl sant antar jag)
Hon kanske är rädd att dom sätter i sig både psalmböcker och dopvatten annars.
Vad vet jag.
Jag och mostrarna åker iväg och dukar i lokalen så vi får väl hoppas att dom löser det efter bästa förmåga.

Imorgon är alltså "dagen D".
Nästa gång jag ska ha barn tänker jag bli farmor.
Då kan man leva livet som vanligt och behöver inte bry sig om värdsliga saker såsom om det finns tillräckligt med thépåsar, eller om det ska vara två eller tre tårtor.
Man kan bara bevittna själva höjdpunkten och sedan stoppa skallen full med godsaker.

Mormor tänkte jag passa mig för att bli.
Verkar vara ett himla stök om jag ska vara ärlig....

Dags att ringa hemtjänsten

Igår slog vädret äntligen om och det blev så pass milt att jag vågade släpa ut Doris.
Oj så skönt. Både mamma och lillfisen njöt i fulla drag.
Socka Moffe och Moster Liv hängde med på en promenad som gick in till stan för en snabbkik på det helt värdelösa reautbudet i Lycksele. (Läs: "Dom hänger fram lite skräp och skit som ingen köpt under året"...).
Därefter skulle vi över till Södermalm för kvalitetskontroll av det Iveboska Julkaksutbudet.
För att komma dit tog vi tunneln under järnvägen.
Det var inte igår jag gick där kan jag säga.
Till alla mindre väl uppfostrade ungdomars glädje har man byggt ut den med en vindlande gång för cyklar o barnvagnar på var sida tunneln. Detta innebär i runda slängar 80 meter väggyta ytterligare att täcka med viktiga meddelanden såsom "Fikus-Johan", "Jag knullar din mamma", "Ring 070-XXX XX XX om du vill knulla" och andra upplysningar i samma stil.
När vi kommit upp ur tunneln blir vi upphunna (och senare omsprungna) av tre unga herrar i 8-9års åldern. Man kan anta att de blivit skickade att handla något litet på affären i stan.
En är några år yngre och har därför uppenbara problem att hålla riktigt samma tempo som de två övriga.
När de kommit upp jämsides med oss säger den minsta killen till en av de större:
-"Du Jesper, hur stavas UFO? Stavas det F-O-U?"
-"Nä, det stavas U-F-O."
-"Jaha....är du säker på att det inte stavas F-O-U? För det var skrivet det där nere i tunneln FOU."
-"Ja, jag är säker. Det stavas U-F-O. Det hör du väl."
-"Jaha....men vad betyder F-O-U då?"
-"Vet inte".
Min käre far och jag tittade på varandra och log lite lagom. Så sött.

Sedan förvandlades plötsligt våra ansiktsuttryck och blev aningens mer fundersamma.

Vad betyder egentligen FOU?
Att det var en förkortning begrep vi ju.
Och att "F" stod för "Fuck" kunde man ju av sammanhang och placering anta.
Men resten då?
Det retar mig att jag fortfarande inte kommit på nån bra förklaring.
Ännu mer retar det mig att jag blivit så gammal att jag inte längre förstår mig på ungdomarnas kodspråk.

Mest förkrossad blir jag över det faktum att jag inte ens haft kontakt med någon som är så "ung och hipp" på ett dygn att de kunnat svara på frågan.

Mimmi is back!

Mimmi som jag efterlyste för några dagar sedan har tydligen hört av sig till sin familj.
Hon lever och uppges må finfint.

Aktionen avblåst.

Känns som jag närt en orm vid min barm!

Annandag jul.
Det är en alldeles speciell TV-kultur som råder under julhelg och mellandagar.
Av nån anledning vill vi gärna se sånt som vi sett förut. Gärna sånt vi sett många gånger förut.
För tillfället rullar "Sällskapsresan" på TV i det Anderssonska Palatset.

Stig-Helmer och Ole prutar på marknaden. Den cigarettbajjande åsnan är lite för dyr för deras smak.
När de är på väg därifrån utbrister försäljaren i ett småsyrligt:
-"Jävla Smålänninar"
Då säger Lillasyster Liv plötsligt:
-"Sa han "Jävla Smålänningar"?"
-"Ja", svarar Socka Moffe.
-"Va" säger jag, "Har du inte sett den här förut!?"
Då uttalar hon orden som kommer eka mellan mina öron. Länge.
-"Nä, aldrig hela"

Jag trodde inte att det var möjligt att det existerade en fullt frisk svensk som INTE sett alla Sällskapsresor framlänges och baklänges minst femtielva gånger!
Åsså fanns det en sån människa i min egen familj!!
Antingen är hon inte fullt frisk, eller så har hon bott i en säck sedan hon föddes.
Hur som helst så önskar jag henne från och med nu en trivsam filmstund.
Hoppas att hon sitter kvar tiden ut - så kan hon kryssa av detta från listan....

Same procedur as förra året!

Som ni kanske märkt har det varit lite låg aktivitet här på sistone.
Doris och jag har nämligen jullov.
Vi är hemma hos mommo och Socka moffe och är så lediga så vi har inte tid att ens kolla mailen.

Känns skönt.

Har inte så mycket att rapportera om.
Ni kan egentligen läsa valfri blogg på nätet för en uppdatering.
Jag har - som alla andra:
Ätit
Öppnat klappar
Ätit
Fikat
Ätit
Hälsat på
Ätit
Beklagat mig över kylan
och slutligen ätit lite - för att inte svälta ihjäl.

Precis som varje jul.
Och jag fullkomligt älskar det!

Hjälp Mimmis familj!

Mimmi Liström från Umeå - med rötter i Lycksele -är försvunnen.
Ingen har sett henne sedan 2 December.

Snälla ni som läser bloggen - hjälp till att sprida vidare informationen i vårt avlånga land!!

Länk till Artikel i Västerbottens folkblad!



Mimmi är 164cm och har
 numer svart hår.



Guds försyn är inte alltid tillräckligt!

Syster My kommer nog strax från stan.
Snart kommer mamma hem från jobb och simhall.
Så kommer pappa.
Om ungefär 6 timmar kommer Lasse.
Man blir lätt lite sugen på sällskap när man tvingas sitta inne i kylan dag efter dag efter dag.....

Imorgon bitti skulle jag och Lasse träffa prästen för dopsamtal.
I morse ringde självaste kyrkoherden (Ja Lasse - Präster har inte bara mail numer, utan även mobiltelefoner...) och berättade att prästen blivit sjuk!
Så vi fick flytta samtalet till efter jul istället.
Det som är trist är att Lasse inte kan vara med då.
Psalmer och böner har vi redan vaskat fram.

Ni som har döpt barn:
Vad pratar man egentligen om på samtalet?
Är det nåt vi borde kommit sams om innan dess?
Eller är det en finemangs plan att jag går dit och bestämmer lite som jag vill kanske?

Vem bryr sig om ett par trasiga skor?

När Doris föddes fick jag (ett alldeles för generöst tilltaget) presentkort av mamma hos min favoritfrisör.
Det stod att barnvaktning ingick (var förmodligen därför jag fick det...)
På Torsdag är det dags!
Klockan tolv sätter jag mig i frisörstolen för första gången på evigheter.
Klipp och färg räckte presentkortet till och det ska det bli.

Mamma frågade om det skulle bli skönt att få klippa sig.
Jag sa att jag verkligen såg fram emot det.
Det gör jag.
Och det är just "skönt" jag tycker det ska bli.
I två timmar ska jag sitta helt still. Någon kommer att röra i mitt hår.
Tvätta det, massera hårbottnen, kamma, borsta och ta bort värsta topp-tofsarna.
DET ser jag fram emot.
Vilken frisyr och vilken färg det blir har jag inte ens reflekterat över.
Frisör-Emma får bestämma det. Jag litar fullständigt på henne.
Mig kvittar det.
Det känns som att det är ungefär lika lönt för mig att välja frisyr som det vore att välja tapeter till Borgholms slottsruin....

Ett, två....och alltid tre!

I lördags efter en trevlig middag hos Anders och Fia, ett glas vin och några parti Yatzy gick vi och la oss till ljudet av en snarkande bebis.
Sista natten innan jag och Doris skulle åka till Lycksele.
Mysigt.
Vi låg på varsin sida av sängen. Kanske njöt vi av tystnaden.
Så frågade jag Lasse:
-"Vad tänker du på?"
-"Det vill du inte veta"
-"Nu vill jag absolut veta det"
-"Säker? Det var inget romantiskt"
-"okej..."
-"Jag funderade på om det finns nån filmserie där tvåan är bättre än ettan utan att man gjort en trea"

Det var väl kanske inte vad jag riktigt hoppades på.
Hur som helst har jag inte kunnat släppa det sen dess.
Jag kommer inte på nån!
Men nog MÅSTE det väl finnas?!

Det var alltså inte frisyren!

Det börjar bli ett par stycken som påpekat att Doris är lik sin Morfar (aka "Socka Moffe").
Plötsligt förstår jag vad dom menar.

Doris o Moffe tar en middagslur

Don´t blame it on the sunshine - blame it on the Doris!

Granen är klädd.
Check.

Antingen blir mamma glad och säger:
-"Oh vad bra, jag tänkte att du kanske hade lust att göra det idag!"

Eller så säger hon:
-"Nej, har du redan gjort det? Jag tänkte vi alla skulle göra det tillsammans!"
Isåfall svarar jag:
-"Jamen jag tänkte att Doris ville ha nåt att titta på!"

Det är ett bra tips till mina snart hemmavarande systrar.
Whatever - whenever:
Om Mamma frågar så var det Doris.

Men Doris, visst satt du glittret lite snett?

Oproffsigt, inkompetent och tyvärr alldeles för rutinerat. - - - - -

Till skillnad från föregående recension är detta inget man öser plus över.
Nu handlar det nämligen om AB Bostaden.
Som Lasse uttryckte det:
Hade det funnits ett nobelpris i att vara sämst på snöröjning så hade dom vunnit. Flera år i rad.
Snöröjningen i Umeå är inte topp tio i landet. Men Bostaden är dessvärre ännu sämre.
Den existerar - men alltid tre dagar för sent.
Några funderningar:
Är det ens lagligt att låta det vara 1/2 meter snö på gästparkeringarna?
Är det tillåtet att ens hyresgäster ska plumsa i snö på gångvägar, mellan husen, på parkeringar osv i flera dagar innan man dyker upp med nån form av traktor?
Är det inskrivet i kontraktet att barnvagnsmammor och rullatorförare inte ens bör försöka gå ut dag efter dag för att det inte finns nån vettig människa som kan ta väck snön?!
Är det så?
Va?
Kanske.
Mänskligt är det i vart fall inte.
Och inte blir man mer sugen på att betala deras höga hyror när dom inte ens klarar av en så enkel uppgift.
I år heller....

AB Bostaden - må de brinna i helvetet.
Eller som jag skrek när jag på väg till bilen körde fast med barnvagnen i djupsnön för femte gången:
- "Jag hoppas att dom inte får en enda julklapp!!!"

Proffsigt, kompetent och rutinerat av Anderssons +++++

Jag bor i Umeå.
I tre rum och kök på Mariedal.
Men Forsdala i Lycksele kommer nog alltid att vara mitt Hem.
I allafall när det kommer till juletider.
Ungefär när man tar fram adventsljusstaken så börjar jag längta till den magiska dagen när det är dags att stiga in genom dörren hemma hos mamma och pappa, mötas av ett "Hallå!!" och eventuellt (oftast) känna doften av mat.
I det ögonblick som dörren stängs bakom ryggen på mig känner jag lugnet fylla min kropp och julen har officiellt tagit sin början - på riktigt!

Igår kväll var det dags och det är inte mer än rätt att ni får en liten utvärdering på årets Homecoming (eftersom jag är först hem så har resterande systrar och Lasse därmed fått en hint om vad man kan vänta sig).

Sängen var bäddad. Inte sådär hastbäddad som den blir när jag gör det, utan lakanet var sträckt och glipade ingenstans. Den var med andra ord Mamma-bäddad.
Det fanns både leverpastej och salami i kylskåpet. Även denna jul är det "hockey-salamin" som gäller (som detta år dock stödjer nåt annat ändamål än Grannpojken Mannfreds bussresor till Piteå)
En snabbtitt i frysen räcker för att se att det finns tre runda plåtburkar samt att jag vet att det finns rullrån och lussebullar nånstans. Rätt bra status på kakfronten alltså. (Än så länge...)
Julgranen är framtagen men inte klädd - full pott!! (Jullådan är även nedtagen från vinden)
Städning - toppbetyg! (Pappa berättar lite stolt att han även städat i källaren!)
Väder: minus sjutton och bra med snö. And it ceeps coming....

Det enda jag hittar på minussidan är att det inte brann nån brasa i morse när jag klev upp, och ingen ved fanns inne. Det är dock åtgärdat nu - av mig själv.
Som ni kanske förstått av tidigare inlägg så finns det heller ingen adventskalender att öppna. Längre.
Mamma har dock så fiffigt löst det genom att skriva in namnen på den som kommer hem dag för dag i den vanliga almanackan. Idag står det sötaste My, imorgon raraste Liv, på onsdag älskade Lasse och torsdag morgon kommer bästaste Elin.
Så man kan faktiskt säga att vi just nu har en levande julkalender på Granitvägen.

Och kan ni gissa vilket namn som står på självaste julafton?
Just det - Tomten!

Bättre fly än skotta snö....

Det snöar idag igen.
Nån plogbil eller traktor vågar vi inte ens drömma om.
Lasse jobbar och jobbar och jobbar (vafan kan folk inte köpa julklappar lite mer utspritt över året för?!).
Dessutom är det  typ slut på Rocky Road.
Nu börjar vi packa och ikväll åker Doris och jag hem till Mormor och Socka Moffe.
Därmed Basta!

Klockan 21.55 ikväll anländer bussen till stationen.
Då börjar julen officiellt.
Pip.

Faran över

Jag gjorde det!
Jag körde vagn som att det inte fanns nån morgondag.
Jag visade normalt mycket hänsyn. I övrigt fällde jag bara ner skygglappar och gasade.
När människor stod dumt till la jag mig bara till med en jävligt bestämd min och ropade till min Lasse (för att i vart fall ge dem en sportslig chans att undkomma...) :
-"Nu kör jag fanimig på dom!"
Åsså satsade jag.

Tänka sig -  det fungerade!
Allt gick mycket smidigare än jag vågat hoppats på och jag kände hur aggressioner bara rann ur min kropp.
Underbart och mycket tillfredsställande, men knappast bra för min Karma.

Men jag undrar hur mycket tomten bryr sig om sånt österländskt hittepå.....

Kartläsaren Doris i sin störtkruka.

Varning på stan...

Förresten:
Om vädret nu inte fuckar upp allting totalt kommer jag att dra ner på stan imorgon.
Jag vet att det är lördag - sista lördag före jul - men jag måste ner. Det är Lasses enda lediga dag på evigheter.

Följande är ett meddelande till alla som var på stan i tisdags och på julskyltningen (eftersom de verkar vara särskilt dåligt uppdaterade på vad som gäller i storstadsdjungelns trafik år 2010):
Jag kommer - även imorgon - att köra barnvagn.
Jag kommer inte längre att visa hänsyn.
Jag kör på dig om du inte ser dig för.
Jag kör på dig om du står förjävla illa till.
Jag kör på dig om du försöker ta dig in på bussen/i affären/fram till kassan innan jag klivit ut.
Jag kör på dig om du på nåt sätt stör mig.
Trillar du av smällen så kommer jag ta tillfället i akt och köra över dig.

Tjejen som erbjöd sig att hjälpa mig av bussen i tisdags och damen som höll upp dörren i Kungspassagen får varsitt frikort.
Ni andra anses härmed vara varnade.
Beware.

Free me!!

Jag tror inte att jag skulle kalla mig själv för en utpräglad ute-människa.
Tar gärna en promenad, och använder uppfinningen "utomhus" främst för att ta mig mellan punkt A och punkt B.
Nån gång ibland njuter jag av vackert väder eller andra naturfenomen.
Ytterst sällan säger jag saker som "nu längtar jag verkligen efter att få gå ut!" (om inte ordet "ut" anspelar på "utgång" - som i att gå på krogen).
De senaste dagarna har jag dock tänkt det ett flertal gånger.
Mest för att jag inte KUNNAT gå ut känns lägenheten som ett fängelse.
Jag sitter i nån slags halvt frivillig husarrest.
Först var det så kallt att jag inte hade lust att dra ut lilla Socker-Doris i onödan.
Igår blev det milt - men klass2-varning. Snön yrde åt alla håll. Bilen mellan punkterna fick det bli - och knappt ens det var kul.
Idag befann vi oss nånstans mitt mellan. Det var nån minusgrad, och snön föll - men endast vertikalt!
Borde varit alldeles fantastiskt egentligen.
Synd bara att vi bor i Umeå. Dessutom hos hyresvärden Bostaden.
INGEN av ovan nämnda gillar detta med snöröjning.
Precis som jag själv kanske skulle gjort drar man ut på det så länge man kan.
Innebär alltså i praktiken att man alltid tar bort snön en dag i efterskott.
Följdaktligen så var det inte barnvagnsvänligt idag.
Heller.
Imorgon torde vägen åter vara farbar.
Om nu inte vädret sätter nån ny sorts käpp i hjulet förstås.

Men imorgon har jag förmodligen inte lust att gå ut längre....

En dag som Alexander Lukas

Idag blir det inget inlägg.
Doris har gnällt hela eftermiddagen - Jag är trött.
Dessutom har det varit en så bra dag och jag har fått så många goda garv att jag inte ens med bästa vilja kan pressa fram ett spydigt, elakt och uppkäftigt inlägg.
Brevbäraren har varit min bästa vän idag och kommit med paket, och julkort och brev med slantar och jag vet inte vad.
Åkte förbi jobbet och träffade alla go´a, glada tuffingar som jobbar och sliter i sitt anletes svett för att försöööööka täcka upp istället för mig.
Julklappandet börjar närma sig målsnöret.
Glada nyheter via telefon och sms och sist men inte minst så är södra Sverige återigen drabbat av det årliga snökaoset - vilket man kan garva läppen av sig åt om man är lagd åt det lite skadeglada hållet.

Det är helt enkelt inte en Anna-dag idag!

-"Nämen...alltså JAG har inte gnällt. Inte jag inte..."

Men nog är det väl själva....

I inlägget "Hur var det här då" (länk finns HÄR) ondgjorde jag mig över diverse flödeshindrande beteenden i jultrafiken.
Missade tydligen åtminstone en punkt.
Trodde att den var så självklar att den inte behövdes påminnas om.
Hade fel.
Tips till dig som ska på stan:
Titta åt det håll du går åt. Åtminstone nästan.
Tips 2:
Om du tittar exempelvis snett bakåt så behöver du ju inte bli arg på stillastående människor när du går in i dem.
Idiot.
Eller kanske skulle jag säga "IdiotER" - det fanns dessvärre alltför många.....

Thank you lord!

ÄNTLIGEN är det inte hundra grader kallt.
Har inte velat ta ut min bortklemade lilla hjärtefis i tjugofemgradig kyla, så lägenheten har kännts som ett fängelse de senaste dagarna.
Men idag står silvret på minus elva!
Nu jävlar ska vi ut och mosa hälsenor på stan! Hehe.

Problemet är att jag faktiskt inte riktigt vet om jag har lust att gå ut idag.
Men jag antar att jag inte har nåt val längre.
Gud blir nog besviken på mig om jag inte förvaltar denna gåva på ett någorlunda vettigt sätt.
Man vet inte om tomten kan ha nåt finger med i spelet också....

Mina älsklingstomtar!

Familjen Fis önskar God Jul

Lite i förtid - men när alla barn (och Lassar!) är ätna, påklädda och utan synliga fläckar så får man passa på!

Skrattar bäst som heter Doris?

Här sitter mormor och Doris.
Blöjan är öppen för att det ska luftas lite.
Mormor läser en bok för Doris. Hon tänkte att Doris KANSKE tyckte om det.
Doris är alltså nio veckor.
Så säger hon att JAG skämmer bort barnet?!

Ninge-na-ninge-na-ninana...

Kära Bullen

Hade ingen aning om att detta var en blogg slash relationsakut, men nu fick jag tydligen det förtroendet av en läsare i kommentarsfältet, så det är väl lika gott att göra ett försök.
(Jag HAR ju faktiskt både fångat en karl - och bundit fast honom så bra att han inte kommit loss att sticka iväg än...

Lite kortfattat skrevs detta:

Angående tvättstugor i hyreshus:
1. Får man ragga karlar där?
2. Karlar som tvättar själv måste ju vara bra exemplar, men ska man kolla in status via kläderna?
3. Vad ska man själv tvätta där för att vara "cool"?
Du som vet allt... SVARA!
Hälsningar //"Hemliga H"

Kära Helena - förlåt "Hemliga H"!
Eftersom jag nu fick bestämma så är det följande som gäller:

1. I krig och kärlek är allt tillåtet, så svaret borde vara "Ja". Dock tycker jag att du ska låta bli det och satsa på att bli raggad PÅ i första hand. Tycker jag du kan vara värd.
Tvättstugan låter annars som en helt underbar plats. Tänk så praktiskt att kunna råååååka pilla upp temperaturen på 90 grader när han kör sina fula sticketröjor eller sportbrallor redan INNAN ni dejtar - så slipper du det sen.

2. Karlar över 19 år som tvättar själv är inte "bra exemplar". Det är högst medelmåttiga exemplar. Och tja...tvättningen kan ju ge en hel del information. Kolla hur han hänger upp det - är han överdrivet pedantisk? Har han trasiga kalsonger? Samlar han ihop en hel månads tvätt och gör det för att han verkligen måste, eller håller han efter sig själv varje vecka? Manglar han lakanen kan du ge upp - då är han antingen anal på nåt vis eller intresserad av män snarare än kvinnor.

3. Jag antar att du läste inlägget om att jag helst ville gå klädd i mjukisbyxor så jag kan för mitt liv inte begripa hur du tror att jag ska ha nån som helst aning om det....
Ett tips kan väl vara att snarare undvika vissa saker, som tex barnets kläder, trosor som är blekta/missfärgade i grenen, noppiga strumpor, flanellpyjamasen samt alla sorters herrkläder. (kanske blir ett måste att skaffa en egen maskin i lägenheten när jag tänker efter...)
Prova att locka med lite snajsiga sängkläder - så kanske han blir sugen på att komma och provsova?

Stort Lycka till och Mycket nöje med byken.
Lova att rapportera eventuella framsteg!

VARFÖR har jag ingen paketkalender?!

Mamma har - traditionsenligt - köpt en julkalender av Öråns SK.
I varje lucka finns ett nummer. Har man tur vinner man nåt.
Vi har de senaste 20 åren aldrig haft nån tur.
Förr i tiden fick man kolla i tidningen varje dag om man vunnit. På lördagar kunde man tjuvkolla söndagens också, eftersom det inte kom nån tidning på söndagar.
Mamma hade i all villervalla glömt av sin kalender och fick således idag öppna 11 luckor.
(Vilket stök det skulle blivit om vi skulle skakat fram dagstidiningar sedan 1:a december!)
Numer kollar man på internet.
Där fanns ALLA nummer utlagda - redan nu.
Mamma öppnade luckorna och jag scannade dragningslistan på datorn.
När vi öppnat 11 luckor frågar hon:
- "Finns tolvan utlagd redan nu?"
-"Ja, alla nummer finns" svarar jag.
Då säger Mamma nåt hemskt:
-"Då öppnar vi alla luckor så är det gjort."
SÅ FÅR MAN INTE GÖRA!!
Man får leta julklappar. Man får klämma och känna och snoka allt man kan. Man får även trycka örat mot dörren när mamma och pappa slår in paket och det går för sig att försöka höra när dom pratar i telefon.
Men man får aldrig, aldrig, ALDRIG tjuvöppna julkalendern!
På sin höjd får man hålla ICA´s kalender mot en lampa för att se om man möjligen kan se en skymt av bilden bakom lucka 24. (Rimmet var bara att glömma att man skulle se) (Var tog förresten ICA´s kalender vägen? Jag saknar verkligen de fan-tas-tiska rimmen....)
Jag sa naturligtvis ifrån.
Mamma lyssnade inte.
Och mammor har rätt.
Nästan jämt har dom rätt.
Säger min mamma att man får - så får man.
Det fick mig att önska två saker:

1. Att jag vetat detta för 25 år sedan, när en chokladkalender var lika spännande som Idol-finalen. "OH! Cholkad idag - igen!!?!?!"
2. Att jag just nu varit ägare till minst två olika spännande kalendrar.
Jag har noll.

Förbaskat.

För sent att lämna WO?

Tonight is the night!
Efter ikväll är det inget mera Idol förrän tidigast till hösten.
YES!
Så får man ha sina fredagskvällar ifred och kan se vad man vill - eller kanske helt enkelt bara umgås. (Crazy tanke - jag vet!).
Först måste vi bara få fram en vinnare.
Knivigt läge faktiskt (inte för att jag är engagerad....men...)

Till Jay:
Du vet att jag tycker du är världens bästa. Men jag vill faktiskt inte att du vinner detta spektakel. Du förtjänar nåt mer, bättre och större än att släpas runt i gallerior som en dresserad hund och skriva autografer till småbarn. Och dendär "vinnarlåten" ger jag inte mycker för. Tack - men du kan absolut lyckas bättre på egen hand!
Till Svenska folket:
Detta är inte så svårt som man kan tro. Ni har en förmåga att rösta med arslet och låta "fel" alternativ vinna. Gör som vanligt bara, så är saken biff.

Till Gud eller Tomten eller vem fan som helst:
Jag orkar verkligen inte höra dendär värdelösa låten i radio i flera månader. Gör så att den försvinner.
Amen eller tack - beroende på vem av er som lyckas.

Mammas lilla linslus!

TÄNK att just jag fick världens vackraste - och charmigaste - barn!!



Foto - mig själv. Fix, trix och svart ram - Lasse.



Lyxlirare

Doris och jag är i Lycksele.
Det gillar Doris.
I Lycksele får man sitta i knä hur mycket man vill.
Man får titta på spelande änglar och höra när mormor läser bok.
Åsså har man fyra personer att hålla vakna på natten - istället för bara två!

Sitter hos Socka Moffe - vid matbordet!

Affärspartner sökes

På Barnens Hus kostar en dopklänning 1400 (fjortonhundra!!!) kronor.
I huset bredvid ligger "Klädhuset M".
Där tar man 59:- för ett lucialinne.
Är det bara jag som får lite tankar?....

Möjligt?

Funderade på en sak:
Hur vanligt är det med dyslexi i Kina?
Och hur yttrar det sig?

Bed time talk

A: - "Vilka snygga kalsonger du har tagit på dig!"
L: - "Ja jag har gjort mig lite fin såhär på kvällskvisten *blink,blink*
A: - "jasså du.."
L: -"Jorå, så Love is in the air...."
A: -"Nja, det är nog mest gas faktiskt".

Doris kan få vänta på småsyskon.

Man får vad man betalar för!

Idag längtade jag rekordmycket tills Lasse skulle komma hem från jobbet.
Jag ville så gärna byta om till mjukisbrallor.
Strumpebyxorna jag fått på mig i morse var noppriga, skavde på låret och var misslagoma på alla sätt.
Dock vägrade jag att byta om innan han kommit hem.
Mitt enda vittne på att jag faktiskt varit vettigt klädd under dagen (Helena) hade redan åkt och inga fotografier eller annan teknisk bevisning fanns att tillgå.
Jag vill inte att Lasse ska tro att jag förfallit totalt och går i slaskbyxor hela dagarna.
Han kan tycka att det är oattraktivt!

Istället hann han precis se ett par strumpebyxor som visslade av mig i raketfart halvt inne i köket och sedan en halvfet sambo i ett par soskiga trosor som sprintade genom hallen i riktning mot garderoben.
Jag är inte säker på att han föredrog att ha det så.

Appropå appropå

Fick SMS av älskade syster:
"Men Anna - det trodde jag inte om dig. Tycker du att Ture Sventon är den bästa julkalendern ever?".

Hon hade läst inlägget med min all-time-high-lista.
Naturligtvis tycker jag inte det Elin.
Listan börjar med femteplatsen och den bästa är längst ner.
Borde skrivit "trumvirvel" på en rad emellan kanske för att förtydliga det.

Pelle ska det vara - ingenting annat.
Så får jag vara hennes syster igen!!!

Plötsligt händer det!

Vi försöker veckohandla varje vecka. (Fyyyy så tråkigt det låter)
Dels sparar det helt ofantligt mycket tid, och dels får man lite koll på vad man ska äta under veckan.
Då brukar kvittot bli långt och summan ligga mellan sex och niohundra kronor.
Alltid med shopexpress så är det packat och klart på en gång. Vilken uppfinning!
Varje gång är jag lika livrädd för att det ska stå "avstämning" när man checkar ut.
Inte för att jag försöker snatta varor utanför att jag inte har lust att packa upp allt för att sedan packa ner det igen. Oftast dessutom ackompanjerad av en tvåmånaders baby som tycker att det är varmt och vill hem och äta.
Hur man än vänder och vrider på det så vet man att avstämningen kommer med jämna mellanrum - förr eller senare.
Idag kom den.
Idag - när jag och Doris gått på promenad till Coop för att köpa smör och vit choklad.
Två varor.
Jag har inte sån tur.
Att jag inte köpte en trisslott på vägen ut är inget annat än årets misstag...

Uppenbarligen!

Helena var på besök igår.
Såhär glad var hon:

Såhär glad var Doris - efter att Helena åkt:

Undrar om hon vet nåt som jag inte vet....

Appropå julkalendrar

Jag känner att jag faktiskt kan tänka mig att bjuda på min all-time-high-lista:

5. Ture Sventon 1989/Trolltider 1985
4. Mysteriet på Greveholm 1996
3. Sunes Jul 1991
2. Kaspar i Nudådalen 2001
1. Pelle Svanslös 1997

Bild från svt.se

Det var bättre förr....

För alla som är födda i början av åttiotalet eller tidigare är första december nästan lika helig som.....midsommarafton.
Det är då man vet vilken sorts jul det blir.
Första december - nuförtiden redan på morgonen och inte traditionsenligt efter middagen - visas första avsnittet av SVT´s julkalender.
Sedan börjar alltid en debatt om huruvida den håller måttet eller inte. Det slutar alltid med att "det var bättre förr".
Och det var det faktiskt. Till min besvikelse.
Nu råkar jag vara så gammal att jag kan sätta igång en DVD med någon av mina favoritkalendrar och räkna ner på mitt eget sätt - men då blir det liksom inte på riktigt. Därtill lägger jag en stor fasa. Nämligen att dagens barn av rent ointresse ska överge denna magiska tradition!
Jag förskräcks av dagens barnTV-utbud som satsar på kvantitet istället för kvalitet.
Ungarna kan titta på TV dygnet runt om dom vill, men får maximalt en kvart riktigt bra program. Tänk så sorgligt om de tillsist helt överger public service och drunknar i Bakugan, Musses psykedeliska klubbhus och dendär eländige Händige Manny (som av nån anledning måste prata åttio språk på en gång...) och inte ens blir serverade lite svensk helylle-TV en gång om året.
Snälla SVT om ni läser detta: SKÄRP ER!
Hur svårt ska det vara? Befolkningen verkar ju vara tämligen överens om vilka kalendrar som varit bra respektive dåliga - är väl bara att tänka tillbaka på vad de innehåller och sätta igång?!
För att hjälpa er på traven tänkte jag ge er de sju vanligaste fallgroparna - så kokar ni ihop en riktig kanondecember åt oss nästa år! Deal?

De sju dödssynderna

1. Enbart fristående avsnitt. Alltså inget stort problem som löses på julafton!!
2. Utomhusscener inspelade i studio! Utomhus är utomhus.(i undantagsfall fungerar det med studio. Dock är exemplen förhållandevis få. "Trolltider" från 1979/1985 och "Pelle Svanslös" från 1997.)
3. FEJKSNÖ!!!
4. Julkalendern innehåller inga inslag av julfirande och julstämning alternativt att tideräkningen inte är överensstämmande med verkligheten. 
5. Pinsamheter - man känner att man behöver en skämskudde för att kolla.
6. Den vänder sig enbart till en åldersgrupp. Julkalendern är för ALLA!
7. Dockor eller dåliga skådisar. Julkalender spelas av riktiga människor och endast av bra skådespelare. Dockor och B-laget göre sig icket besvär!

Skulle tveksamheter råda så var inte rädda att konsultera mig - jag ska mer än gärna vara behjälplig!

No excuses!

Jag måste uppdatera bloggen - nu.
Snart kommer Helena hit.
Helena är den storasyster jag aldrig fick.
Hon brukar hålla reda på mig, och skälla på mig, och se till att jag städar när jag stökar ner och såna saker.
Om en timma kommer hon alltså hit.
Då kommer hon att säga:
-"Du måste ju uppdatera bloggen. Jag vill ju veta vad du gör".
Så kommer jag att leta bra lögner i hjärnan och haspla ur mig nån halvdan ursäkt om varför jag inte uppdaterat på två dagar. (Sanningen är att jag inte hunnit/orkat. När jag orkat har jag inte hunnit och när jag väl hunnit så har jag inte orkat...) Till Helena kan man inte säga att man inte hann för hon är en sån som hinner allt.
Så kommer hon att titta strängt på mig för att markera att hon inte tror på mig.

Nu uppdaterar jag. Jag lägger till en bild också så är det ordentligt gjort.
Så kan vi skippa hela denhär karusellen och fokusera på att äta pepparkakor istället!



Doris söndagsbad. Exempel på aktivitet



c/o Lundberg

Och när vi liks är inne på tomten så insåg jag till min fasa att han flyttat!
När jag var liten så skrev man bara "Till Tannbergstomten" på breven, så kom önskelistan fram - och paketen levererades i retur på julafton. (Och tänk så smidigt för tomten att vi firade jul hos mormor som bodde vid just Tannberget!)
Numer bor tomten tydligen i Skellefteå. Inne i stan!
Fy så trist - och var gör han av renarna? Stallar in dem på travbanan?

På allvar - det känns lite vemodigt.
Jag skapar gärna nya traditioner, men jag släpper inte så gärna dom gamla hur som helst.
Det känns faktiskt nästan förbjudet att sluta tro på Tannbergstomten!!

Appropå julklappar....

Dylan:
-"Jag har varit snäll. Jag slåss inte....så att nån dör"

Jag gillar hur han tänker. Finns nog hopp även för mig på julafton!

"Sen knypplade jag en duk och stoppade alla barnens strumpor"

Jag stoppade undan allt toalettpapper.
Det gjorde jag faktiskt.
Mycket var det också.
Alla som är bajsnödiga är välkomna - så att vi får ner antalet förpackningar en aning.
Sen blev det julgodis.
Med risk för att denna blogg ska ta ännu ett steg mot att bli en "Kolla-vad-jag-gjort-idag-blogg" (som den redan nu kategoriserats som på www.karlsnaran.blogg.se) så tänker jag faktiskt bjuda på receptet.
Men det är enbart eftersom det kräver minimalt med arbete och alstrar maximalt med njutning och sånt gillar vi!
Jag ger dig inte ett recept - jag ger dig en stenig genväg till godisorgasm! 
(Guuuud vad jag är fyndig).


Här kommer ingredienserna som man kan läsa på recept.nu:


ROCKY ROAD
12 kakor
600 g mörk kvalitetschoklad 70 %
2 påsar dumlekola
2 nävar mini marshmallows
3 dl salta jordnötter
1 dl skalade pistagenötter


Receptet är gott - men inte direkt gratis. Tar enligt utsago ca 40 min.
10 av minuterna är arbete - resten är bara väntan på att det ska stelna. Bor man här uppe går det dock aningens fortare.
Enligt mig görs de nästan godare - och mer försäkringskasse-ekonomiskt - på följande vis:

• 3 kakor blockchoklad - jag är nämligen inte en sån chokladrasist att jag måste ha nån speciell procent och kvalitet. Choklad är choklad i alla dess former och jag älskar dem alla. Tycker det blir gott om man tar en kaka mörk och två kakor ljus.
• typ 3 hg dumleliknande karameller. Nu var det extrapris på lösgodis på coop (4.90 - skynda fynda!) och karamellkungen har nåt som kanske heter "gräddkola". Ser i vart fall ut som Dumlekola utan papper. Så slipper man stå och öppna skiten också!
• 3-4 dl salta jordnötter. Ju saltare desto bättre.
• Marsmallows efter tycke. Dom hade inga små när jag handlade - men det går lika bra med stora som man klipper ner i mindre bitar (finns säkert också på lösvikt).

Eftersom Lasse inte direkt gillar torkad frukt så har jag varit så änglasnäll (är ju snart jul!) och inte haft i det. Annars kan man lägga till/byta ut kolakaramellerna mot bitar av torkade aprikoser eller andra sega, torra frukter.

Nu till själva processen:

Smält chokladen över vattenbad

Blanda allt och rör om

Smeta ut på bakplåtspapper

Låt stå på balkongen och stelna

Skär i bitar

Ät

Bör ej göras före maten. 

Eller - jo, men inte om man faktiskt tänkt äta maten....

Knack, knack!

Varje vecka är det mellan fyra- och femhundra sidvisningar på denna blogg.
Lasse tror att det är jag själv som sitter och uppdaterar bara för att det ska se bra ut.
Förvisso - men inte allihopa.
Nån fler än jag måste vara inne här.
Vore kul med ett avtryck i kommentarsfältet nån gång - era anonyma rackare!
Puss o kram.

Nån som vill satsa en slant?

Jag borde verkligen ta tag i lite grejer här hemma.
Det finns tvätt att vika.
Middag ska vi ha - idag med - den skulle jag ha förberett.
Ingen har ännu slagit in julklapparna som vi köpte i förrgår.
Har lovat banken att samla ihop mina pensionspapper som jag ska ha med mig dit.
Skrubba diskhon.
Dammtorka inne på toaletten.
Gömma undan allt toapapper som står i hallen.
Jag menar att medan Doris tar en tupplur så kunde man ju pyssla på med det. Så är det ju gjort sen.
Fast jag hade mer lust att göra lite julgodis.

Får se hur det blir.