Free me!!

Jag tror inte att jag skulle kalla mig själv för en utpräglad ute-människa.
Tar gärna en promenad, och använder uppfinningen "utomhus" främst för att ta mig mellan punkt A och punkt B.
Nån gång ibland njuter jag av vackert väder eller andra naturfenomen.
Ytterst sällan säger jag saker som "nu längtar jag verkligen efter att få gå ut!" (om inte ordet "ut" anspelar på "utgång" - som i att gå på krogen).
De senaste dagarna har jag dock tänkt det ett flertal gånger.
Mest för att jag inte KUNNAT gå ut känns lägenheten som ett fängelse.
Jag sitter i nån slags halvt frivillig husarrest.
Först var det så kallt att jag inte hade lust att dra ut lilla Socker-Doris i onödan.
Igår blev det milt - men klass2-varning. Snön yrde åt alla håll. Bilen mellan punkterna fick det bli - och knappt ens det var kul.
Idag befann vi oss nånstans mitt mellan. Det var nån minusgrad, och snön föll - men endast vertikalt!
Borde varit alldeles fantastiskt egentligen.
Synd bara att vi bor i Umeå. Dessutom hos hyresvärden Bostaden.
INGEN av ovan nämnda gillar detta med snöröjning.
Precis som jag själv kanske skulle gjort drar man ut på det så länge man kan.
Innebär alltså i praktiken att man alltid tar bort snön en dag i efterskott.
Följdaktligen så var det inte barnvagnsvänligt idag.
Heller.
Imorgon torde vägen åter vara farbar.
Om nu inte vädret sätter nån ny sorts käpp i hjulet förstås.

Men imorgon har jag förmodligen inte lust att gå ut längre....