Krona eller klave? Jag tar en tjuga istället, tack!

Idag vid middagen meddelade Dylan att jag inte skulle få några julklappar, eftersom jag var så dum. (oklart vad jag gjort, men jag fick inte vara med och spela Mario Kart, så vi kan utgå från att det är hyfsat allvarligt)

Först tyckte jag att det lät trist.
Att det redan var kört liksom.
(Dylan brevväxlar med tomten så vi kan nog anta att han vet vad han snackar om).
Sedan insåg jag att jag så sent som i morse lovat mig själv att stanna upp och tänka ibland.

Okej - bara sista April och redan kört på paketfronten, men hey baberiba vilket jädra 2011 det kommer bli!!
Nu kör vi!!

Dagens visdomsord

I morse när jag låg och ville dö för att ryggen gjorde så ont, och tänkte på min väninna och hennes dotter formulerade jag följande strof:

"Det är stor skillnad på att hon tycker att du är en bra mamma, och på att  faktiskt vara en bra mamma."

Det var bra sagt av mig faktiskt.
Jävligt bra om jag får säga det själv.

Det borde alla i hela världen få höra och leva efter.
Jag börjar med er - kära läsare.

En blind leder en blind?

Lotta hävdar att filmen "Äntligen Midsommar" faktiskt finns.
Hon säger också att det faktiskt ÄR Luke Perry man ser i filmen.

Då kanske det inte är jag som håller på att bli galen trots allt.

Å andra sidan fick Lotta barn en dag efter mig, så frågan är hur säkert det är när jag tänker efter.

Gräset är inte grönare hos grannen. Dom har grus.

Jag följer slaviskt några bloggar (gör återigen lite reklam för bloglovin.com).

Vissa bloggar läser jag för att de är roliga.
Andra för att de är intressanta i allmänhet eller för att jag känner den som skriver.
Några bloggar läser jag för att jag alltid kan känna mig lite bättre än pappskallen som har den.

Någon enstaka bloggerska (för det är mest kvinnor) ser jag upp till.

Jag vill vara lika bra, snabb, smart, påläst, tränad och stylad som hon!

Helst utan ansträngning ska tilläggas.

För nån dag sedan skrev hon (något förkortat):

"Jag är så trött. Har arbetat, köpt skor till barnet, städat lägenheten och klädvårdsrullat de katthåriga gardinerna, lagat mat och diskat. barnet är badat och klart för kvällen, sängarna uppbäddade, katterna utfodrade, blommorna vattnade...."

OJ!! tänkte jag. Hur ska jag hinna allt detdär?!

Bäst att sätta igång på en gång!

Var är min klädvårdsrulle nu igen?

Sedan kom jag på att jag inte har nån katt som hårar ner gardinerna.

Jag har för fucks sake för närvarande inte ens några egna gardiner.

Det är viktigt att inte bara rusa på alla gånger.

Ibland måste man stanna upp och tänka till en smula.

Doris och Socka Moffe stannar upp och fångar dagen.

Inga nya tights före halv tre.

Doris är frisk, och här sitter vi - som två apor i en djurpark.
Eftersom jag inte har nåt jobb "så kan väl jag sitta hemma och vänta på Dylan idag".

När han kommer?
"Mitt på dan" kommer han.
Jag tolkar det som nån gång mellan elva och tre.

Lasse tycker det är ganska bekvämt att inte behöva pressa Dylans mamma på nån närmare tid.
Och Dylans mamma tycker förmodligen det är rätt skönt att slippa avge nån tid - som dessutom ska hållas.
Själv är jag bara för less och trött för att ta den här diskussionen (också), och eftersom jag inte har nån bil så sitter jag bara här och stör ihjäl mig istället.

Man kan tycka att jag kanske kunde ta en promenad och så bara vända hem när de är på gång.
Funkar i teorin.
I praktiken är det dock så att jag oftast inte får nån förvarning om sånt.
Nån öppnar dörren och dyker in bara.
Hej, hallå - tur att jag var påklädd.

Om jag vore en lite mer egoistisk människa så skulle jag skita fullkomligt i alltihopa och ta min promenad till stan - när jag hade lust.
Och vända hem när jag var klar.
Men det känns orättvist mot pojken som förmodligen skulle få sitta på farstukvisten.

Så jag sitter som sagt var här och stör ihjäl mig bara.
Kvart över två slutar Lasse.
Får hoppas att vädret fortfarande tillåter en promenad då, så kanske jag kan pressa in en tur till stan innan middag.

Jag kanske bara verkligen behöver sova....

I och med att Doris enbart och konstant velat ammas de senaste dagarna (nämnde jag att hon varit lite sjuk?)
så har det blivit lite TV-tittande för mig (jag blir skvatt galen annars!).
Idag precis när hon skulle äta förmiddagsslurken började en film på nån av filmkanalerna som möjligen kan ha hetat "Äntligen Midsommar".
En svensk film, som inte kan ha varit särskilt gammal (nåt år kanske).
I rollerna ser man skådisar som Olle Sarri, Lisa Werlinder och några andra "som har varit med överallt".

Har aldrig nånsin hört talas om den. Hade jag det så hade jag kommit ihåg det - var så säker.
Kanske inte så mycket för handlingens skull:
Kompisgäng ska fira midsommar på en ö i svenska skärgården. Ett par ska gifta sig (men hon vet inte om det), ett par väntar barn när som helst (men så ÅK INTE UT I SKÄRGÅRDEN FÖR BÖVELEN!!), ett par försöker skaffa barn (han har inte talat om för henne att han inte kan få barn), ett par har gjort slut och han får inte komma med för henne - fast han vill.
Ja - man fattar rätt snabbt ungefär vad som kommer att hända....
Helt vanligt svensk lågbudgetrulle.
TILLS - "den gamle kompisen från Amerika" gör entré i en svart cabriolet.
Denne Amerikan - Sam - spelas av (håll i er nu!) LUKE PERRY!
Jajamensan - den gamle Dylan från Beverly Hills lever.
Han säljer sig till högstbjudande (som ärligt talat inte kan ha bjudit särskilt mycket) och hånglar med svenska B-skådistjejer i skärgårdsskogar.

Jag såg kanske en halvtimma av filmen.
Det ångrar jag.
Har liksom inte kunnat släppa den.

Såhär i efterhand undrar jag lite om det faktiskt ens har hänt.
Minns när jag skrev ett inlägg om att jag såg så många TV-klipp att jag tillslut blandade ihop saker och ting, och satte fel person i fel program när jag skulle återberätta det.

Undrar om det kan vara det som hänt?

Är det nån fler än jag i hela världen som sett nån del av denna film?
Eller hört talas om den?

Kan någon bekräfta att jag inte håller på att bli fullkomligt galen?!

Lika truligt snygg som då.
Oavsett om det nu var en dröm eller inte....

Och om jag hittar barnvakt så ska jag tom tvätta håret innan!

Tanken med att flytta till Lycksele var ju bland annat att vi skulle få mer tid tillsammans.
Det känns dock som att vi snarare fått MINDRE tid ihop.

Till viss del skyller jag detta på att Doris varit sjuk.
(För tillfället skyller jag det mesta på hennes lilla febersväng.
Skitigt hår - Doris är sjuk
Inte hunnit diska - Doris är sjuk
Äter för många kakor - Doris är sjuk
Trasiga strumpbyxor - Doris är sjuk  
okej, den sista var långsökt, men hade hon varit frisk hade vi varit på stan och då hade jag köpt nya tights)

När vi tjejer stiger upp har Lasse gått till jobbet, och när han slutligen kommer hem ska det fixas middag, ätas i omgångar, fotbollsmatcher, optikern, banken, kolla hemnet, städning och en jag som går till sängs med Doris supertidigt eftersom jag inte sovit natten innan.
I helgen kommer Dylan.
På måndag var det visst loppis som jag vill gå på.
Tänkte se om det går att pressa in tandläkaren nästa vecka också.
Åsså sover en av oss på madrassen och den andra gör sitt bästa för att hålla ledset barn i schack.
Godmorgon, hej och godnatt på en gång vid sexkröken på eftermiddagen liksom!

Älskling: Om jag inte är hemma när du kommer från jobbet idag, så har vi nog gått och köpt tvättlappar.
Dagens middag är leverbiff (finns rester till dig), så ta gärna upp en kastrull potatis om du har vägarna förbi ner i källaren.
På lördag är det Valborgsmässoafton. Tänkte att vi kanske kunde ta en kopp kaffe ihop då.
Ska vi säga klockan elva här ute på altanen?

Skicka gärna ett sms om du kan då!

Rapport från Svenneland

I morse - efter ännu en natt med lite sömn, menstrosorna på sniskan och lite lagom skitigt hår - kände jag mig kanske som världens fulaste och otrendigaste människa.

Hämtade lite fil till mig och ett päron till Doris och slog förstrött upp dagens VK.
På sidan 23 kan man läsa artikeln "Svennen - hånad och omfamnad"
Journalisten och författaren Gabriella Ahlström har särskådat begreppet "svennighet".
Hon menar på att vanlighet och Svenssonliv numer är något vi strävar efter.
Nyckeln till omåttlig popularitet för TV-serier som Ullared, Solsidan, Lyxfällan med flera ligger till stor del i att vi kan identifiera oss med vad vi ser, samtidigt som de lämnar lagom mycket utrymme för att alla på något plan ska kunna känna att man är "lite bättre" än människorna på TV.

True, I guess.
För fem år sen ville ingen vara Svenne.
Nu är det nästan coolare att ha radhus än VIP-kort på Spybar.

I samma artikel kan man läsa att svennen gillar fredagsmys och foppatofflor, grillat, tacos och lådvin.
Gillar och gillar vete tusan....men det är typiska saker jag använder och ägnar tid åt.
Jag ser gärna folkliga program som Ullared, Lyxfällan, Så ska det låta och På spåret.

I Sveriges vanligaste (Svennigaste) familj heter mamman Anna och pappan Lars.
(Johansson i efternamn egentligen, men jag antar att Andersson och Eriksson är rätt så goda alternativ)
Vi tjänar lite mindre än snitt-Svennen och har ett gemensamt barn för lite.
Jag har också problem att komma upp i de genomsnittliga tre glasen vin i veckan - för närvarande.
I övrigt måste jag säga att jag nog kanske ändå får anses vara ett praktexempel på 2011 års Svenne-banan.

Och Svennigt är ju trendigt sas det.
Jag är kanske inte förlorad i den grå vardagen trots allt.

Åtminstone kan jag härmed meddela att hoppet är det sista som överger mig.

Jag, Lasse och våra rika - men inte så trendiga - polare!

På den fjärde ska det ske?

Det kan vara så att Doris är på bättringsvägen.
Som någon vis kvinna förutspådde redan på dag ett, så var det förmodligen den berömda tredagarsfebern som avverkades.

Vad det nu än var, så väljer jag att säga att det var tredagarsfeber eftersom det var feber som varade i just tre dagar.

I morse var termometern åter nere på modesta 37.9 grader och lilla solstrålen gick med på att äta ett halvt päron till frukost.
Oss - febern: 1-0
Förmodligen var det den fina "kryapådig-presenten" som kom i brevlådan igår som hjälpte till.
En tjusig tunika i rosa med lite glitter och ett snyggt halsband.

Ska ta och googla upp ifall "attackbajjande" kan vara nån form av allmän avslutning på tredagarsfebern.
Det kom som ett brev på posten här i morse.
Precis lagom till att vi har tre (3) tvättlappar kvar.

Spänning mammaledig-style!

Doris tackar för halsbandet, och hälsar till
Lea att det smakar mycket bra!

Så Anna, hur blev då natten?

Tackar som frågar.
Den blev lite sisådär kan man väl sammanfatta den med.

Efter att feberdonnan vaknat nån miljard gånger redan klockan elva tänkte jag att det var lika bra att hon fick sova hos mig, så slapp jag i vart fall springa fram och tillbaka till hennes säng.
Som det säkert framgått med all önskvärd tydlighet bor vi i mina föräldrars källare.
Vår enochsextis (inte ens den är väl egentligen särskilt bred när jag tänker efter) säng står i flera delar i garaget, och vi förfogar numer över syrrans gamla enochtjugos forntidsbädd som är sådär lagom mjuk att man liksom alltid hamnar i mitten.
Att rymma en feberhet baby där såg jag som en omöjlighet.

Det blev madrass på golvet för mig och Dorran helt enkelt.
Hade inte alls varit jätteobekvämt om det inte var för att det är "lite trångt och stökigt" här, och jag fick sova så gott jag kunde med en bit flyttkartong i nacken (mitt i natten var "ommöblering" inte riktigt en önskesyssla om man säger som så).

En annan trist sak som jag kom på är att man inte kan slå på Lasse om han snarkar ifall man inte sover i samma säng.
Då har man att välja på att stiga upp och slå lite på honom, eller helt enkelt kasta nåt bra.
Där kom det positiva med att sova granne med ett gäng öppna flyttkartonger.
Nästan helt utan ansträngning hade jag obegränsad tillgång till projektiler.

Sammanfattningsvis: Natten får ettochetthalvt A av fem möjliga.
Dagen som varit får ett stort A som i "Ammatprecisheladagen".

Over and out från mina såriga bröstvårtor!

Kanske är nåt bra på TV?

Bebis med 40 graders feber och orolig mage.
Känns som att det kanske inte är jättestor ide att gå och lägga sig över huvudtaget.

Twisted thumbs down!

Observera att jag på intet sätt har några som helst förhoppningar om att nån bryr sig om vad jag skriver, och inte tänker anstränga mig för att utveckla detta till en fullfjädrad recensionsblogg.
Jag tänker bara fortsätta klaga så mycket jag kan när jag får lust.

Idag vill jag skicka smisk på fingrarna till den fåntratt som hittat på tamponger med "twistöppning".

Istället för den sedvanliga remsan som ska pillas av är det meningen att man liksom ska vrida isär plasten.
I teorin en ganska god ide.
I praktiken ett mindre helvete.
Det sitter ju för hårt!

Jag - som inte har några uttalade problem med fingerstyrkan- tar i för kung och fosterland.
Många gånger får tänderna assistera.

Som om inte själva mensen var straff nog - nu hittar man dessutom på nåt fanstyg som ger förvridna fungermuskler och bomullsludd mellan tänderna....

Veckans spartips presenteras av Sibylla

Kaffe i mugg kostar femton spänn.
Vill man ha det direkt på tårna kostar det blott en femkrona.

Jag som ändå alltid spiller och håller på ser ju direkt möjligheter att spara in en guldpeng genom att låta bli att hämta en mugg i kassan!

Once in a lifetime!

Igår, sådär vid sexkröken utspelades följande konversation hemma hos oss:

A: -"Kan inte du sätta Doris på pottan. Det blev så lite förut idag tycker jag."
L: -"Tror du verkligen det? Om hon bajsar igen så lovar jag att göra vad du vill resten av kvällen."
A: -"Okej."

Doris hörde vad han sa, och bestämde sig för att bistå mig.
Hon bajjade som att det gällde livet.
Nästan så pottan svämmade över.

Lasse blev lite snopen.
Jag blev väldigt glad.

Sedan slutade kvällen med att jag sa:
-"Äh, se filmen du. Jag går och lägger mig"

INGEN kan ana hur mycket jag ångrar att jag slösade bort en sån chans.
Idag - när jag önskar fotmassage mer än allt annat - vill jag slå mig själv i huvudet arton gånger tills jag förstått hur dum jag är!

The split of a second

PROSIT!

Baksidan av ledigheten

Jag avskyr att förlora i krypcasino!!
(och det är typ det vi ägnar oss åt här i Låtsasfjällen)

På Låtsas på riktigt.

Och varför har jag inte bloggat idag - långfredag - när dagen varit så lång att man borde hunnit allt man kan tänka sig?

Jo, för att vi bestämde oss för att inte vara avundsjuka på alla som åkt till fjällen.
Vi beslöt oss för att vi under påskhelgen rätt och slätt "leker fjällen".

Jag vet inte var internet bor, men inte är det i fjällen.
Imorgon ska vi "in till byn" och handla lite.
Då kanske jag hittar lite täckning och kan uppdatera igen.

Tills dess smörjer jag på ett lager brun-utan-sol och tar mig en liten lur.

Om mitt handikapp...

...som innebär att jag förväxlar siffran 6 med talet 60 lite nu och då.

Blev lite mat liksom.

Trevlig resa till Blåkulla - häxelände!

Kl 12.44 - medan jag var på väg till dagens fikadejt - kom jag på att jag glömt ringa bostadsbolaget och meddela att vi inte var intresserade av den lägenhet de försökt pracka på oss.

Ringde upp och möttes av en telefonsvarare som meddelade att den person jag sökte hade gått för dagen. Men om jag ville tala med telefonist, så kunde jag vänta kvar.
Tänkte att jag kanske ville det. Om man kunde lämna ett meddelande bara att vi inte var intresserade av lägenheten, så skulle jag haft det ur världen.
Det gick fram några signaler innan jag möttes av årets kanske suraste stämma:
-"Lycksele kommun, växeln. Du söker Lybo - ALLA DÄR HAR GÅTT FÖR DAGEN!"
(Underförstått: Varför i helvete stör du mig - telefonisten - genom att ringa?!)

Jag - som var lite överraskad att hamna i kommunväxeln - svarade med min gladaste och trevligaste ton:
-"Jaha, jamen då provar jag på måndag igen" sa jag och hann precis ta lite luft innan jag tillade "Eller, på tisdag blir det väl."
Telefonisten var väldigt snabb att tillrättavisa mig med ett snäsigt:
-"PÅ MÅNDAG ÄR DET RÖD DAG" (Idiot!)
Jag (fortfarande irriterande glad i stämman):
-"Ja, just ja. Men glad påsk då!"

Hade jag varit säker på att hon inte kunnat se mitt nummer hade jag lagt till:
-"Och så hoppas jag att du får knulla lite under ledigheten så att du kanske är på bättre humör när du kommer tillbaka - NÄSTA HELGFRIA DAG. Adjö"

Kanske finns hopp för dagens ungdom trots allt!

Fick just besök av två söta påskkärringar (och en Påskgubbe - men han stog mest och hängde vid bilen)
Jag: -"Vi har lite ont om godis. Går det bra med lite slantar?"
Den äldre påskkärringen: -"Okej då"
Så tog dom snällt emot varsin liten hög med enkronor.

Jag: -"Jag trodde påskkärringar flög på kvast, och inte åkte Audi?"
Den yngre PK: -"Ja, men vi ska till Farmor. Och Mormor. Och dom har i allafall godis."

Dagens påskkärringar är i vart fall inte kapitalister - det är ett som är säkert!
Eller så har dom bara inte kommit underfund med att bilen inte än så länge kan drivas med hjälp av påskkarameller.

Våga vägra sova!

Ibland (ca 7 dagar av 7) ser Doris ut såhär när vi tycker att det borde vara sängdags.

Ungefär lika ofta ser vi ut som Lasse vid samma tidpunkt.

Att ingen människa har kunnat komma på en vettig lösning på detta under alla miljarders år är nästan märkvärdigare än att posten faktiskt kom innan vi åt middag idag...

Close enough?

I väntan på "det perfekta huset" kanske vi skulle ta och hyra oss en lägenhet kom vi fram till.
Dagen till ära hade det kommunala bostadsbolaget lagt ut lite nya objekt.

Hittade en finfin trea på markplan.
Liten uteplats och badkar.
Sjukt nära till centrum.

Storlek: 3 rok

Yta: 65,7 m²

Våning: 1

Pris/mån: 4390 kr

Ledig from: 2011-08-01

Här på uteplatsen tänkte jag sitta och sola och må gött
varma sommarkvällar.
Dock uthyres den from 1/8 -
och nästa sommar tänkte jag bo i drömkåken.

Vad finns mer att önska?
Kanske sisådär 30 kvadratmeter till......

Ungdom på burk!

Har gått runt ett par dagar och funderat på vad det är för Volvoraggare som förföljer mig.

I morse kom jag på att det var min nya deo som "doftade".

(Därav kom att jag inte kunde komma undan lukten)

Förpackningen utlovar en angenäm doft av "Milk and almond".

En sanningsenligare benämning hade varit "Wunderbaum".

Köptips för alla som vill återuppleva doften av
sena kvällar i baksätet på en 240.

Tackarrrrr!

Fick en härlig kommentar till mitt föregående inlägg angående husrenoveringen:

Jag är bra på det ena och det andra. Se till att ro huset i land så ska du se att jag och Lea kommer å hjälper till.
Måla: ja
tapetsera: Jo
Vara med Doris medan mamma och pappa jobbar: absolut
Snickeri: nja...
Hantlangare: jajjomensan
laga mat till folk som arbetar: självklart!
mm. mm..

PrtSC -> Save As -> mycket viktiga dokument att plocka fram när man behöver.doc

Stora beslut...

Vi bestämde oss slutligen för att överväga att ändå lägga nåt slags skambud på rucklet vi tittade på.
Förmodligen ber säljaren oss att "dra dit pepparn växer" eller liknande.
Annars står vi där med tio år av härlig renovering framför oss.

Det kommer bli bra.
Vi är så innåthelvete bra på att bygga.
Hoppas vi.

En fördel med just ett sånt hus är att ingen av våra vänner kan komma undan att hjälpa till genom att säga typ:
-"Jag är inte så bra på att måla, jag kan bara lägga golv"
Eller
-"Måla är inte min grej. Jag är bäst på att gräva gropar"
Spelar ingen roll vem du är, eller vad du är bra på.
Får vi det huset kommer vi behöva din hjälp....

Le medan du kan Gullet.
Tids nog ställer Mamma och Pappa till det ska du se!

Multimedia message

Inget är heligt längre. Nu skriver man tydligen handelslappar Tillochmed på OANVÄNT STORYATZYPAPPER!! (och Ja- det blir tacos idag)

Per definition en bra kund

Använder en betydande del av min tid till husvisningar.
Jag kan ingenting om hus.
Jag har inte den blekaste aning om vad man egentligen bör titta efter.

På gårdagens visning var det folk som gick med myrsteg runt i alla rum. Dom kommenterade lukter, bubblor, rördragningar och gudvetallt.
Doris och jag konstaterade att det var för hemskt fula tapeter i vardagsrummet.
För att inte verka alldeles blåst öppnade jag en lucka, hmmm:ade lagom länge och tog två kort med ajfånen (ett utan blixt och ett med).

Alltid får man nån att tro att man sitter inne med nåt som dom inte vet.
Jag vet exempelvis att jag inte har en susning om vad bilden (den utan blixt) visar...

Win-win 2011

Idag var återigen en såndär dag då Gud liksom visade att han tillhör den goda sidan - trots allt.

Efter inlägget om att jag behöver en liten paus tog det inte mer än nån timma innan Tessan ringde.

Ville jag månne åtnjuta en ansiktsbehandling ikväll halvsju, av en nästan färdigutbildad tjej till det facila priset av etthundra riksdaler?
Låt mig tänka.....

Tänkte mest meddela, så att alla vet det.
18.30 ska jag bli så innihelvete snygg och fräsch så det kommer inte gå att känna igen mig.
Eller: "En bra grund för påskbrännan" som Tessan uttryckte det.

Och skulle man nu händelsevis inte se nån makalös skillnad så har jag i vart fall blivit ompysslad i en hel timma - nästan jävla gratis.

Heta drömmar eller våta drömmar - det är frågan!

Lasse håller på att utbilda sig till flygplatsbrandman.
Det är ett evigt tjatande om slangar och undertryck och syrgasmasker och brandbilar och gudvetallt här på kvällarna.

Jag skiter väl i hur man släcker eld.
Jag undrar mest om det är möjligt att han får ta med sig kostymen hem.

Mannen på bilden har tyvärr alldeles för lite med
mitt sovrum att göra...

Vuxenheten tränger sig på igen

Eftermiddagspromenad med barnvagn och väninnan M.

A: -"Undercut - är det fortfarande modernt eller?"
M: -"Frågar du MIG?"
A: -"Ja. Du är ju en såndär ungdomsmänniska. Du hänger ju med kidzen varenda dag och dessutom är du fortfarande tjugonånting"
M: -"Ja det är sant. Jag har fortfarande en tvåa först i min ålder".
A: -"Jag är fan tretti år. TRETTI!"
M: -"Det är riktigt vuxet det"
A: -"RIKTIGT"
M-"Då är man nöjd med att sitta hemma på fredagarna med ett glas vin och kolla "Så ska det låta". "
A: -"Ja. Man kan till och med komma på sig själv med att fråga folk om dom vet vilka som ska vara med i veckans avsnitt, och upptäcka att folk man umgås med vet det - och faktiskt bryr sig!"

Det smyger sig liksom inte på längre.
Vuxendomen ligger över oss som en blöt filt numer....

"I have a dream" by Mama Luther King

Nä....vad säger ni - Är det för tidigt att gå och lägga sig klockan nio?
På morgonen alltså.
Jag är helt färdig!

Dethär mammandet tar knäcken på mig.
I morse kom jag på mig själv med att vara avundsjuk när jag hörde att alla gick till jobbet.
Åtta timmar på ett kontor kändes mycket - i september.
Nu känns det som ett paradis.
Jag älskar mitt barn - tro inte annat, men låt mig göra några små jämförelser:

På mitt jobb hände det sig aldrig att mina arbetskamrater följde med mig in på toa. Dom låg inte på badrumsgolvet och grymtade och skrek att jag skulle skynda mig.
Inte en enda gång har det hänt att Malin använde lunchen till att skrika tills hon fick sitta i mitt knä, och sedan ålade runt som en mask tills jag gav upp ätandet och gick över till att sjunga "Hoppa upp, hoppa ner". Hon kastade heller inte kex och leksaker på golvet så att jag fick sitta som en fällkniv med jojo-funktion och plocka upp tills min mat blivit iskall.
Kaffet kunde jag dricka i ganska lugn och ro - utan att försöka få i någon bångstyrig rackare klibbig gröt samtidigt.
Aldrig kom Johan och slog på mitt tangentbord när jag skulle skriva viktiga mail, eller skrek sitt högsta skrik när jag skulle ringa nån viktig människa.
(Och skulle han gjort det - så skulle nog chefen kommit och "lite varsamt" lett honom ut ur rummet misstänker jag.)
Ingen på kontoret gnällde sig genom eftermiddagarna om dom inte fick sitta i mitt knä, så att jag var tvungen att slita axlar, armar och höfter ur led på mig själv för att kunna komma åt att göra nåt vettigt alls.
Inte på några villkor skulle allt detta heller skett på samma dag - varje dag!
Och hade jag mot förmodan varit utsatt för dessa arbetskamrater från helvetet - så hade jobbet tagit slut klockan fyra och jag hade fått gå därifrån - och jag kan då aldrig tänka mig att nån av dom på kontoret sedan hade kommit på tanken att väcka mig fem-sex gånger under natten.

Hon är så rar min lilla Socker-Doris.
Världens bästa.
Men jag kan inte låta bli att drömma mig bort ibland.
Till landet - utopin - där jag får äta en (1!) måltid med båda händerna och faktiskt hinna känna vad det smakar.

"Och lillen har börjat göra riktiga bajskorvar"

En gång i tiden var jag en jävligt intressant person.
Helt otroligt mycket olika saker pratade jag med folk om.
Då brukade jag titta lite snett på folk som bara pratade om sina barn och sitt hus.

Idag bokade jag in ännu en husvisning, innan jag googlade och skrev ett schema över hur Öppna förskolorna har öppet här i stan.
Sen barnvagnspromenerade jag ner på stan. Köpte barnkläder och hängde med andra mammor.

Pratade om lite barn, lite hus, lite sjukdomar och tyckte att det var jävligt intressant.

Hur fan blev det såhär?!

Försäkringskassan betalar för himlans bra alltså!

Hängde lite i gäng idag.
Förjäkla trevligt måste jag säga.

A: -"Är det ingen som vet av nåt bra hus som vi kan köpa?"
Z: -"Köp mitt"
A: -"Okej. Vad ska du ha för det?"
Z: -"En komma åtta. Då kan du få det osett"
A: -"Jävligt bra pris. Har ett Statoil Mastercard i väskan. Kan ta det på det"
Z: -"Inga problem".

Det enda som stoppade mig var att jag hade lite svårt att komma på hur jag skulle få Lasse att tycka att det var helt naturligt att ha en kreditkortsräkning på närmare två miljoner....

Väck inte den björn som sover...

Fick ett SMS av H:
"Det kommer en överraskning med posten imorgon. Du får inte bli sur."

Varför förstår jag redan då att jag kommer bli sur när jag öppnar posten?
En ännu bättre fråga är om jag överhuvudtaget skulle kommit på tanken att bli sur, om inte den tanken väckts av avsändaren.

Posten kom med en tunika som Dorran får bli snygg i till sommaren.

Och jag blev inte särskilt sur.
Bara en aning.

Installerad och klar!

Doris tycker att det är mycket väsen för ingenting.
Livet som Lyckselesnäcka är rätt okej som det är.

Stäm mig då!

Nej- jag har inte slutat blogga.
Jag har bara inte orkat rota fram kartongen där datorn ligger...

(skulle egentligen skrivit rubriken på Engelska - men jag kunde inte lista ut hur "stäm"stavas!!)

Vad blir det för mat?

Jag är trött.
Jag är fruktansvärt trött.
En slagen hjälte (frånsett att jag aldrig gjort nåt hjältedåd).
Men vi gjorde det.
Vi flyttade ut.
Vi städade och lämnade nyckeln.

Nu återstår bara den lilla detaljen att hitta nånstans att flytta in.
Inte för att jag misstrivs hos morsan - tvärt om - men det blev vändans mycket grejer här!!

Jag tröstar mig i kaoset med att tänka på att det måste gjorts ett fett uttag från vuxenpoängskontot.

Snark...

Jag orkar inte blogga.
Orkar inte rensa avlopp heller - men jag antar att jag inte har nåt val....
Igår var Gud god.
Idag har han uppenbarligen vaknat på fel sida.

Får peppa mig med att jag kan tänka på nakenhockeyn igen.

Vill du ha en puss mamma?

Doris är inte den som gråter över en förlorad budgivning.

Lite gröt och puré och vi är på banan!!

Kisar man lite ser det ut som att hon
skaffat sig ett präktigt skägg!

Om det varit Karma skulle jag fått den!! (inte)

Lasse försökte trösta oss båda med att "det inte var meningen" att vi skulle få radhuset.
Skitsnack.
Jag tror att Gud (vi förutsätter att han finns) har aningens viktigare saker att göra än att hålla på att räkna ut såna saker.
Jag hoppas i vart fall det.

Idag när jag för en gångs skull - mot alla odds - var inne på ICA Teg, och Lasse ska bort efter jobbet och jag är ensam till hockey och Lyxfällan, hade dom typ halva priset på Marabou Mango OCH provsmak på korv med Västerbottensost.
Det tar jag som ett bevis på att han i allafall nånstans vet vad han håller på med.
(Vi pratar fortfarande om "the Man upstairs")

Tack Gud.
Det smakar alldeles underbart!
Amen.

Att krossa en dröm - del 1

Inte fick vi nåt jefla radhus inte.
Rackarns vad det drog iväg!

Nån lurad stackare var villig att hosta upp mer än vi kunnat drömma om.

Det blev för dyrt - punkt slut.
Men inte känns det mindre trist för det.
Det var MITT hus!!

Jag som kämpat och slitit med renovering och möblering i flera veckor.
Om du som köpt det läser detta och behöver tips, så är det bara att höra av sig.
Mot en mindre ersättning kan jag nog komma med en hel del bra förslag!

Och ska man se det positivt så får vi ju campa hemma hos Mor och Far på obestämd framtid!

Dagens halsband!

Dagens outfit uteblir (för femhundraelfte dagen i rad). 

Idag presenteras "Dagens halsband".

Halsbandet kommer från den nya "up-and-comming" designern Lea.

En sen - men väldigt, väldigt välkommen och efterlängtad present.

Tack snälla Lea - det är så väldigt fint tycker både jag och Doris!

Halsbandet kan köpas på valfri förskola.
Priset torde ligga nånstans mellan "en krona"
och "tusen miljarders miljoner så många pengar som hela jorden!".
A bargain!

Mäklare - Schmäklare!

Imorgon blir det visst budgivning på radhuset.
Jäkla rackarns skitotur att jag tydligen var sjuk den lektionen under "bli-vuxen-kursen" som handlade om att köpa hus.
Vafasikens vet JAG om budgivning och taktik och annat megaviktigt.
(Just i detta fall är det megaviktigt).

Googlade lite (vad gjorde människan innan internet kom och frälste oss?!), men hittade inget trumfkort.
Är visst vi och två till som är intresserade.
Förmodligen är dom villiga att betala mer än oss.
(Hur okunniga vi än är så har vi i allafall fattat att man ska ha ett maxbud klart för sig)

Jag tror att vi båda mentalt ställt in oss på att det nog inte blir nåt radhus.
Denhär gången.

Min vän S sa:
-"Ett par tusen hit eller dit är väl inte så viktigt. Det handlar om en bostad ju!"
Så sant.
Och mina erfarenheter av Tradera säger att jag inte lägger mig frivilligt i första taget....
Är nog tur att Lasse är med imorgon och kan stoppa mig om det behövs.

Feng shui?

Förutom att det säkert är trevligt för alla mina plantor (nä - jag äger faktiskt inte fler!) att få bekanta sig med varandra på köksgolvet, så blev det plötsligt hejdundrandes enkelt att vattna blommorna!!

Kan man amma i brynja?

Doris - nu med sylvass gadd i underkäken!

Fångat i flykten...

Känns stort att till och med Onoff uppmärksammat att jag gärna skulle vilja se mer av Lasse!!

Who needs a sofa anyway...

Köksbordet såldes i förra veckan.
Igår körde vi ett fett släpvagnslass till Lycksele.
Nån som vill komma och hänga lite i vår knarkarkvart?
Kommer inte sociala NU så tappar jag fan förtroendet för dom totalt.
Ett litet plus ger jag dock mig själv för att jag piffat till det med lite kuddar. Förfallet är kanske inte så totalt trots allt!

Det är lite mycket nu...

Eller som jag brukar säga till Lasse:
-"Det är väldigt många bollar i luften just nu"

Flytt på gång, leta bostad, fundera på bostadsrätter, fundera på min arbetssituation, blablabla...

Dessutom gör Lasse sina sista dagar på Onoff och går mot nytt jobb - och som den fantastiska flickvän jag är vill jag ju på nåt sätt vara ett stöd. Typ.

Sen är jag visst mamma också och sliter mitt hår för att på nåt sätt försöka stimulera mitt barn och se till att hon får i sig näring så det räcker.

Det som verkligen rör till det är dock "den mentala packningen" som jag kallar det.

Alltså det stadium där man packar i huvudet.

Att slänga ner alla ägodelar i kartonger skulle gå på två timmar - effektiv tid.

Att fundera och spekulera vad vi behöver använda i veckan, vad vi behöver när vi kommer fram, vad vi kan packa kvällen före och vad som måste lådas i sista minuten tar precis hur mycket kraft och energi som helst.

Och här sitter jag.

Det gör inte direkt saken bättre....

Lite såhär känns det....

Lite feber var utmaning nog!

Gjorde just min dagliga "bloggrunda".
Läste att en mamma hittat springmask på sitt barn.
En annan hade gjort fyndet "vattkoppor".

Är det alltså meningen att JAG också ska genomgå sådana prövningar?
JAG kan väl ingenting om sånt!
Herregud, jag har inte ens HAFT vattkoppor.

Hur fasikens ska man veta att ungen har vattkoppor och inte finnar, eller nån annan form av skum prick.
Hur ser en springmask ut? Som en metmask?
Och hur ofta ska jag kolla efter den (medan hon är så liten som nu gör jag det flera gånger dagligen, men det kommer kännas kanonknepigt att inspektera ändalykten på damen när hon närmar sig puberteten).

Jag tycker gott det kunde ingått en snabb läkarutbildning i dethär Mamma-paketet.
Känns som det hade behövts.

Städtant kan också kallas hygientekniker.

Åkte jag till Lindex och lämnade tillbaka bodyn som tappat färg i tvätten?
Jajamen!

Ljög jag och sa att jag tvättat den i 40 grader fast jag tvättat den i 60 grader?
Japp
(Nu visade sig detta vara en osedvanligt onödig och korkad lögn, eftersom den tydligen KRÄVDE 60 grader för att inte släppa färg - varken mer eller mindre).

Sa jag: -"Men det måste ni ju upplysa om!" ?
Klart jag gjorde!

Stod jag sedan och hoppades att Doris skulle le sitt sötaste leende mot kassörskan för att vi skulle få en ny?
Ja på det också.

Fick vi en ny?
Oh, yes!

Jag väljer dock att inte se mig själv som en riktig Surkärring - utan som en "medveten konsument".

Ps. Jag fick som grädde på moset även behålla ursprungskvittot, så där kan dom dessutom känna sig blåsta på ett riktigt rackarns bra n****bollsrecept också! Ds.

Den lite eftertänksamme kanske funderar
på om detta tygstycke verkligen var värt allt
detta stök?
Nä - men nu har jag den i allafall i rätt färg!

Nån som har ett avlopp över?

Ang inlägget om avloppsrensning och fantasier så upplyste Helena mig om att jag glömt Petter.

Ja - jag glömde Petter.
Det är den förste jag lägger till när jag tar upp fantiserandet vid nästa rensning.

Tänk, nu ser jag nästan (obs: nästan!) fram emot att skura bakom badkaret!!

Kanske liiiite stolt då....

Vill ju inte avslöja att jag liksom bryr mig eller så.
Folk kan få för sig att jag är en såndär fånig "visa-up-sitt-barn-mamma".

Men nu har jag hållit mig så länge (flera timmar!) att det liksom inte verkar särskilt angeläget.
Det skulle kunna vara en helt vanlig "dagens outfit" där det typ bara råkar se ut som hon kanske såhär sitter...

Who needs a kitchen anyway...

Köksbord och stolar - sålt!!
Vårt hem var oss tydligen inte så mycket mer kärt än att vi hellre säljer det på Blocket än släpar det med oss.

Fredagens (och även nästa veckas) måltider intages i vardagsrummet.

Sugen på ett sängöverkast eller en tjusig digitalbox?
Hör av dig!

Tävling om kit till muffinstävling....

Jag tävlar hos tiobarnsmamman om en Dr. Oetker-låda.

Vill du också tävla, kan du göra det HÄR

Det man gömt bakom tvättmaskinen....

Nämnde jag att vi tänkte flytta?
Steg för steg kommer vi närmare "nu-drar-vi-stadiet".
Bostaden bistår med en - egentligen väldigt otrevlig - checklista på vad man ska städa vid utflyttning.
Jag betar av i förväg bäst jag kan.

Imorse vid strax före nio bestämde vi att vi skulle ta tag i "bakom tvättmaskinen-städningen".
Lasse grejade och skrubbade bakom maskinen och ner i avloppet under tvätthon.
Först stod jag och kom med glada hejarop medan jag torkade av maskinen på alla sidor (läs: försökte se om jag kunde komma undan), men sedan jag hittat ett par plasthandskar av god kvalitet bestämde jag mig för att ta tag i avloppsgaller och vattenlås.

Lasse låg på alla fyra i bara kallingar i hörnet där tvättmaskinen brukar stå och gnodde och drog äcklig gegga ur olika hål.
Samtidigt upprepade han:
-"Skellefte AIK spelar final, Skellefte AIK spelar final, Skellefte AIK spelar final...."
som ett uppmuntrande mantra.

Jag drog det femhundraelfte nergeggade långa hårstrået från avloppsgallret och slafsade ner en klick grå-sörja i papperskorgen, och försökte också tänka:
-"Skellefte AIK spelar final...."
Det blev inte bättre.

-"Skellefte AIK spelar final mot Per Morberg"

-"Skellefte AIK spelar final mot Per Morberg och Arga Snickaren".

När jag kommit så långt som till:
-"Skellefte AIK spelar final mot Per Morberg, Martin Stenmarck och Arga Snickaren - i nakenhockey", så insåg jag att det inte skulle hjälpa vad jag tänkte. Det var lika jäkla genomäckligt i alla fall.

Hur som helst så var jag klar vid det laget, och insåg att jag ju faktiskt vid nästa avloppsrensning kunde börja med att tänka på detta toppenscenario - och sedan arbeta mig uppåt.
Det gör det ändå lite lättare att leva.