Appropå intelligenta frukostdiskussioner

"Stockholm är Sveriges huvudstad. Där bor kungen, stadsministern och Eric Saade."
//Lasse 32år

Man ska alltid räkna med dåliga odds

Har veckohandlat och håller på att stöka i köksskåpen för att få in allt jox.

Anna: -"Kolla Dylan - här är ju domdär godisremmarna vi köpte för ett tag sen. Dom kan du få på lördag."
Dylan: -"Ja. Eller så kan jag få den imorgon."
A: -"Fast det är ju inte lördag imorgon."
D: -"Nä, men det kanske bara blir söndag"
A: -"Va?"
D: -"Man vet inte om söndag tänker komma före lördag"

Nä - man ska aldrig ta nåt för givet.
Men just i dethär fallet vågar jag mig på att chansa.

Jag är helt enkelt jävligt dålig på att vara kulturtant...

"En vandring med Puccini & Paulo Coelho
En enkvinnsföreställning om pilgrimsvandringen till Santiago och de vägskäl vi kan möta i livets vandring"

Oj - jag undrar hur den kan vara?!

Men vänta - jag kan ju fråga min kompis Erika.
Hon har visst - på nåt sätt - lyckats köpa biljett och ska gå dit.

Föreställning imorgon.

Själv tänker jag sitta hemma i mjukbrallor, äta chips och kolla nåt hjärndött på TV.
Jag tänker inte ringa henne efteråt och fråga hur "showen" var.

Jag visste att det betydde trubbel när hon skaffade stora glasögon, färgade håret mörkt och klippte lugg.
Snyggt - men knappast värt två timmar med Pia-Karin Helsing och hennes cello.....

Studiebesök hos White Trash!

Lilla lillasyster är som alla vet vid dethär laget i Frankrike.

Ibland längtar hon hem.

(Hallå! Du har sol, varmt och obegränsad tillgång till vin!!)

Jag tipsade henne om att titta lite på svenska TV-program via nätet.

När jag var i Turkiet knäppte jag ibland igång nåt Uppdrag granskning eller Kniven mot strupen och låtsades att jag var hemma i Sverige en liten stund.

Det kändes som att man åtminstone var närmare Sverige.

Jag tipsade henne om detta.
Hon skulle ta och poppa lite popcorn och titta på Lyxfällan sa hon.

Kära syster - jag glömde säga att just Lyxfällan fungerar lite tvärtom.

När man ser programmet blir man liksom glad att man inte befinner sig i samma land som familjen som får hjälp.

Ibland funderar man snarare på om södra Europa är TILLRÄCKLIGT långt bort.

Ser man programmet som sändes för två veckor sedan (han som grät över sitt X-box) så tänker man att inte ens månen är avlägsen nog.

Mycket nöje.

Andan är inte ens i halsen längre...

När Doris började krypa tänkte jag att jag verkligen fått fullt upp.
Nu har hon börjat gå, klättra och klänga.

Jag kan meddela att förr i tidens "fullt upp" idag framstår som semester.

Man går iväg för att hämta ett par sockar och kommer tillbaka och möts av en ettåring halvvägs upp på köksbordet som förnöjt hoar som en uggla och tycker att hon verkligen är både smart och duktig.

Hej från Solsidan...igen.

Babysång torsdagar.
Trevligt.
(Inte för att Doris är så intresserad av själva sången, men att dra andra mammor och pappor i byxbenen, stjäla gitarrer och nappar är en nog så intressant sysselsättning.)

Tänkte att det kunde vara ett kravlöst avbrott i vardagen liksom.

Det var det.
Tills "fröken" föreslog att vi skulle turas om att ta med lite fika.

Ingen - jag upprepar - INGEN tänkte då:
-"Jag köper med lite Ballerinakex".

Idag hörde jag mig själv och Tessan säga
-"Vi kan ta nästa gång".

Sen ställdes det fram två våningsfat med dekorerade cupcakes.
Red velvet med färskostfrosting och polkakross samt vanilj med chokladtoppar.

Sådärja.
Då har man exakt en vecka på sig att fundera ut hur man inte ska få skämmas nästa vecka.

Dessutom var dom förjäkla goda - domdär muffinsarna....

Gud har haft en bra vecka.

Jag har ett bra liv.
På det hela taget.

Idag var inget undantag.
Som gräddsås på alltihop har Viber (en app för gratis sms och samtal - SKAFFA!!) fixat så att man nu även kan skicka bilder.

Kärlek liksom.

Bonde söker fru....

Mamman fick också paket!

En glammig film.

Precis vad jag behövde.

I-landsbehövde åtminstone. (JAG uppfann det ordet - claim!)

Okej jag kanske inte direkt behövde den- men jag blev glad  - och det behöver man väl alltid?

Jag har sett filmen förut.
Men jag valde att låtsas att den är helt ny och knappt ens finns på marknaden.

Sen låtsades jag att jag var en megakänd bloggerska som fick den i mutpresent av ett storföretag för att alla bryr sig jättemycket om vad jag skriver.

Efter det låtsades jag att jag inte tyckte det var så märkvärdigt eftersom det händer hela tiden.

Sen slutade jag låtsas, och hoppade tjoandes av glädje - över att jag fått en present - ut i köket.

Till mitt riktiga liv.

I det riktiga livet hade jag diskbänken full av kroppkakesmet och lök.

Hey baberiba - jag är verkligen urusel på att vara Carrie....

Jag fyller ju snart trettioETT....

Doris firar fortfarande sin första födelsedag.

Firandet började en vecka innan - och verkar fortsätta en vecka efter.

Idag fick hon fina kläder från Lea och Helena och ett fint målat kort med en groda - ända från France! 

(I Frankrike äter man förresten grodor, så det var ju tur för just denhär grodan att den hann bli porträtterad innan den blev kastad i fritösen...)

Mamman blev väldigt glad.

Doris blev också väldigt glad. 

Framförallt blev hon glad av allt papper som det var inslaget i.

Sedan drog hon i backen och fixade sin allra första fläskläpp.

"C´est la vie" sa vi till varandra och kom överens om att paketöppning var en långt roligare aktivitet.

Ja, jag VET att bilden är åt fel håll, men ORKA
liksom hålla på och redigera...

Tips!

Jag har blivit lite....ojämn i mitt uppdaterande skulle man kunna säga.

Därför påminner jag än en gång om den fiffiga sidan (och även appen!) bloglovin.com.

Man registrerar sig - på någon minut bara, och får så ett konto.
Där knappar man in vilka bloggar man brukar följa.
Sedan räcker det med att man går in på just denna bloglovin-sida (eller för all del app) och så ser man hur många nya uppdateringar det har kommit på varje blogg sedan sist man var inne och kollade.

Smartare än smartast!

Om att välja sina strider

Söndag förmiddag.
Jag håller på i köket och fixar stuvade makaroner och falukorv.
Dylan sitter i allrummet och har fått låna min telefon för att kunna uppdatera sin facebook.

(Nä - jag skojar. Han spelar "Angry Birds")

Dylan: -"Anna! Kom hit så jag får prata med dig!"
Anna: -"Oohh....Okej. Det låter viktigt."
D: -"Ja. Mycket"
A: -"Jag kommer".
Jag går och sätter mig bredvid honom.
D: -"Anna - VARFÖR har du spelat tre äggbanor INNAN du gjort färdigt femte världen?!"
A: -"Jadu. Jag vet inte. Kanske äggen dök upp redan efter andra banan?"
D: -"Nej. Jag ser att dom ligger här efter femte. Man ska göra färdigt alla 21 banor innan man gör äggen. Titta på pappas telefon får du se. Han har gjort alla - och FEM äggbanor"
A: -"Jamen det KAN ju vara så....äh...okej.....ja, det var dumt av mig kan man tycka. Ska tänka på det till nästa gång."
D: -"Ja, tänk på det till nästa gång."
A: -"Kan jag gå nu?"
D: -"Ja. Jag ska spela elvan."

Ojoj....

Tiden springer - och jag är inte ens nästan med i matchen.

Fredag....vad har hänt sen dess?
En hel del tror jag.

Jag sammanfattar det viktigaste:

1. Jag älskar Macarons. Glöm allt ont jag nånsin sagt om dessa bakverk. Som vanligt när jag gjort nåt ser det ut som fan - men JÄDRAR vad gott det var!! Som en liten bit av himlen i munnen.

2. Doris har gått från att var "noll år" till "Ett år". (Ett år är dock fortfarande mycket mindre än fyra år - om ni undrar)

Ett år och tuffast i världen.
Mammas tjej.

3. Jag kastade all form av stolthet över axeln och tog med familjen till badhuset. Det fanns ingen vass att gömma sig i, så jag låg på botten istället. Trevlig upplevelse på det hela taget.

4. Sytt en halv åkpåse, beundrat den, hängt den över ryggen på en fåtölj och insett att jag aldrig kommer göra den färdig.

5. Varit på tjejkväll - för första gången på två år.....Upptäckt både hur otroligt roligt det är att vara på kalas till nästan halv två, och hur trött man blir dagen efter.

Jao....var det egentligen nåt mer?
Dessvärre inte.
Och dessbättre inte.

En docka.
Mycket märklig företeelse....

Här äter vi alltid tårta utan byxor....

Tips på ettårspresent: Badkappa.
Ska man äta tårta själv behövs det
liksom förr än man anar....

Skickar du saltet är du snäll

Igår när vi åt middag kom vi in på ämnet "Kostnad för p-piller vs andra preventivmetoder".
(Eftersom vi åt middag i en välda fart så är det lite märkligt att just detta ämne hann ramla förbi på dagordningen, men okej....)

Anna: -"Men det man ska tänka på är ju att dom som använder piller kan "göra det" hur många gånger som helst per månad utan att det kostar mer. Gummihattar kostar ju per styck!"
Lars: -"Ja. Det är sant.I slutet av månaden kanske man helt enkelt inte har råd längre!"
A: -"Nä - så kan det ju bli. P-piller är lite som att ha månadskort på bussen. Man kan liksom alltid åka."
L: -"Ja"
A: -"Med ett månadskort kan man ju nöjesåka lite när man vill.Ibland kanske man bara vill åka en liten bit istället för att gå. Eller om man helt plötsligt mitt i ingenting blir sugen på att åka buss så är det bara att hoppa på när den kommer."
L: -"Ja, och ibland kanske man vill åka jättefort".
A: -"Nej. Bussen går aldrig, aldrig fort. Den går jättesakta och jättelångt. Vill du har mer makaroner?"

Ibland undrar jag hur mina föredetta biologielever har det idag.
Har dom liksom återhämtat sig ännu?

Broms och hallå!

Det blev ett himlans hallå om mina cupcakes (som majoriteten var övertygade om att det ju faktiskt var).

Några små förtydliganden:
Ja, det är jag som gjort dom.

Jag har bakat själva muffinsen, kokat ihop smeten, vispat och spritsat.

Slutligen har jag satt dit en röd blomma på toppen.

Men NEJ - jag har för jefulen inte tillverkat själva blommorna! 

Blommorna är helt vanliga krukväxtblommor.

Man skulle kunna säga att mina pelargoner fick offra sig lite för konsten.

Herregud, jag har väl ett liv! 

(Hur ska man hinna se både "Lyxfällan" och "Arga Snickaren" om man ska hålla på o pilla med såntdär!?)

(Och ska vi hårddra det så var det väl kanske mer mammas pelargoner...)

Men jag antar att blommornas ätbarhet är av mindre betydelse för huruvida vi ska kalla bakverken cupcakes eller muffins.

När allt kommer omkring så bryr jag mig dessutom föga.

Det var riktigt gott.

Och som S sa:
"Hellre fult och gott än snyggt och äckligt".

Eller?

Frågan lyder:
Har jag faktiskt frångått allt jag stått för och gjort cupcakes?
Var. Går. Gränsen. Mellan cupcake och muffins!?

Det kom ett mail....

....från Frankrike faktiskt.
Det påpekades att det uppdateras lite för sällan.
True.
Vraix.

Titta - vilken festlig lampa!

Por que tu m'aime enqore....