Andan är inte ens i halsen längre...

När Doris började krypa tänkte jag att jag verkligen fått fullt upp.
Nu har hon börjat gå, klättra och klänga.

Jag kan meddela att förr i tidens "fullt upp" idag framstår som semester.

Man går iväg för att hämta ett par sockar och kommer tillbaka och möts av en ettåring halvvägs upp på köksbordet som förnöjt hoar som en uggla och tycker att hon verkligen är både smart och duktig.