Appropå intelligenta frukostdiskussioner

"Stockholm är Sveriges huvudstad. Där bor kungen, stadsministern och Eric Saade."
//Lasse 32år

Man ska alltid räkna med dåliga odds

Har veckohandlat och håller på att stöka i köksskåpen för att få in allt jox.

Anna: -"Kolla Dylan - här är ju domdär godisremmarna vi köpte för ett tag sen. Dom kan du få på lördag."
Dylan: -"Ja. Eller så kan jag få den imorgon."
A: -"Fast det är ju inte lördag imorgon."
D: -"Nä, men det kanske bara blir söndag"
A: -"Va?"
D: -"Man vet inte om söndag tänker komma före lördag"

Nä - man ska aldrig ta nåt för givet.
Men just i dethär fallet vågar jag mig på att chansa.

Jag är helt enkelt jävligt dålig på att vara kulturtant...

"En vandring med Puccini & Paulo Coelho
En enkvinnsföreställning om pilgrimsvandringen till Santiago och de vägskäl vi kan möta i livets vandring"

Oj - jag undrar hur den kan vara?!

Men vänta - jag kan ju fråga min kompis Erika.
Hon har visst - på nåt sätt - lyckats köpa biljett och ska gå dit.

Föreställning imorgon.

Själv tänker jag sitta hemma i mjukbrallor, äta chips och kolla nåt hjärndött på TV.
Jag tänker inte ringa henne efteråt och fråga hur "showen" var.

Jag visste att det betydde trubbel när hon skaffade stora glasögon, färgade håret mörkt och klippte lugg.
Snyggt - men knappast värt två timmar med Pia-Karin Helsing och hennes cello.....

Studiebesök hos White Trash!

Lilla lillasyster är som alla vet vid dethär laget i Frankrike.

Ibland längtar hon hem.

(Hallå! Du har sol, varmt och obegränsad tillgång till vin!!)

Jag tipsade henne om att titta lite på svenska TV-program via nätet.

När jag var i Turkiet knäppte jag ibland igång nåt Uppdrag granskning eller Kniven mot strupen och låtsades att jag var hemma i Sverige en liten stund.

Det kändes som att man åtminstone var närmare Sverige.

Jag tipsade henne om detta.
Hon skulle ta och poppa lite popcorn och titta på Lyxfällan sa hon.

Kära syster - jag glömde säga att just Lyxfällan fungerar lite tvärtom.

När man ser programmet blir man liksom glad att man inte befinner sig i samma land som familjen som får hjälp.

Ibland funderar man snarare på om södra Europa är TILLRÄCKLIGT långt bort.

Ser man programmet som sändes för två veckor sedan (han som grät över sitt X-box) så tänker man att inte ens månen är avlägsen nog.

Mycket nöje.

Andan är inte ens i halsen längre...

När Doris började krypa tänkte jag att jag verkligen fått fullt upp.
Nu har hon börjat gå, klättra och klänga.

Jag kan meddela att förr i tidens "fullt upp" idag framstår som semester.

Man går iväg för att hämta ett par sockar och kommer tillbaka och möts av en ettåring halvvägs upp på köksbordet som förnöjt hoar som en uggla och tycker att hon verkligen är både smart och duktig.

Hej från Solsidan...igen.

Babysång torsdagar.
Trevligt.
(Inte för att Doris är så intresserad av själva sången, men att dra andra mammor och pappor i byxbenen, stjäla gitarrer och nappar är en nog så intressant sysselsättning.)

Tänkte att det kunde vara ett kravlöst avbrott i vardagen liksom.

Det var det.
Tills "fröken" föreslog att vi skulle turas om att ta med lite fika.

Ingen - jag upprepar - INGEN tänkte då:
-"Jag köper med lite Ballerinakex".

Idag hörde jag mig själv och Tessan säga
-"Vi kan ta nästa gång".

Sen ställdes det fram två våningsfat med dekorerade cupcakes.
Red velvet med färskostfrosting och polkakross samt vanilj med chokladtoppar.

Sådärja.
Då har man exakt en vecka på sig att fundera ut hur man inte ska få skämmas nästa vecka.

Dessutom var dom förjäkla goda - domdär muffinsarna....

Gud har haft en bra vecka.

Jag har ett bra liv.
På det hela taget.

Idag var inget undantag.
Som gräddsås på alltihop har Viber (en app för gratis sms och samtal - SKAFFA!!) fixat så att man nu även kan skicka bilder.

Kärlek liksom.

Bonde söker fru....

Mamman fick också paket!

En glammig film.

Precis vad jag behövde.

I-landsbehövde åtminstone. (JAG uppfann det ordet - claim!)

Okej jag kanske inte direkt behövde den- men jag blev glad  - och det behöver man väl alltid?

Jag har sett filmen förut.
Men jag valde att låtsas att den är helt ny och knappt ens finns på marknaden.

Sen låtsades jag att jag var en megakänd bloggerska som fick den i mutpresent av ett storföretag för att alla bryr sig jättemycket om vad jag skriver.

Efter det låtsades jag att jag inte tyckte det var så märkvärdigt eftersom det händer hela tiden.

Sen slutade jag låtsas, och hoppade tjoandes av glädje - över att jag fått en present - ut i köket.

Till mitt riktiga liv.

I det riktiga livet hade jag diskbänken full av kroppkakesmet och lök.

Hey baberiba - jag är verkligen urusel på att vara Carrie....

Jag fyller ju snart trettioETT....

Doris firar fortfarande sin första födelsedag.

Firandet började en vecka innan - och verkar fortsätta en vecka efter.

Idag fick hon fina kläder från Lea och Helena och ett fint målat kort med en groda - ända från France! 

(I Frankrike äter man förresten grodor, så det var ju tur för just denhär grodan att den hann bli porträtterad innan den blev kastad i fritösen...)

Mamman blev väldigt glad.

Doris blev också väldigt glad. 

Framförallt blev hon glad av allt papper som det var inslaget i.

Sedan drog hon i backen och fixade sin allra första fläskläpp.

"C´est la vie" sa vi till varandra och kom överens om att paketöppning var en långt roligare aktivitet.

Ja, jag VET att bilden är åt fel håll, men ORKA
liksom hålla på och redigera...

Tips!

Jag har blivit lite....ojämn i mitt uppdaterande skulle man kunna säga.

Därför påminner jag än en gång om den fiffiga sidan (och även appen!) bloglovin.com.

Man registrerar sig - på någon minut bara, och får så ett konto.
Där knappar man in vilka bloggar man brukar följa.
Sedan räcker det med att man går in på just denna bloglovin-sida (eller för all del app) och så ser man hur många nya uppdateringar det har kommit på varje blogg sedan sist man var inne och kollade.

Smartare än smartast!

Om att välja sina strider

Söndag förmiddag.
Jag håller på i köket och fixar stuvade makaroner och falukorv.
Dylan sitter i allrummet och har fått låna min telefon för att kunna uppdatera sin facebook.

(Nä - jag skojar. Han spelar "Angry Birds")

Dylan: -"Anna! Kom hit så jag får prata med dig!"
Anna: -"Oohh....Okej. Det låter viktigt."
D: -"Ja. Mycket"
A: -"Jag kommer".
Jag går och sätter mig bredvid honom.
D: -"Anna - VARFÖR har du spelat tre äggbanor INNAN du gjort färdigt femte världen?!"
A: -"Jadu. Jag vet inte. Kanske äggen dök upp redan efter andra banan?"
D: -"Nej. Jag ser att dom ligger här efter femte. Man ska göra färdigt alla 21 banor innan man gör äggen. Titta på pappas telefon får du se. Han har gjort alla - och FEM äggbanor"
A: -"Jamen det KAN ju vara så....äh...okej.....ja, det var dumt av mig kan man tycka. Ska tänka på det till nästa gång."
D: -"Ja, tänk på det till nästa gång."
A: -"Kan jag gå nu?"
D: -"Ja. Jag ska spela elvan."

Ojoj....

Tiden springer - och jag är inte ens nästan med i matchen.

Fredag....vad har hänt sen dess?
En hel del tror jag.

Jag sammanfattar det viktigaste:

1. Jag älskar Macarons. Glöm allt ont jag nånsin sagt om dessa bakverk. Som vanligt när jag gjort nåt ser det ut som fan - men JÄDRAR vad gott det var!! Som en liten bit av himlen i munnen.

2. Doris har gått från att var "noll år" till "Ett år". (Ett år är dock fortfarande mycket mindre än fyra år - om ni undrar)

Ett år och tuffast i världen.
Mammas tjej.

3. Jag kastade all form av stolthet över axeln och tog med familjen till badhuset. Det fanns ingen vass att gömma sig i, så jag låg på botten istället. Trevlig upplevelse på det hela taget.

4. Sytt en halv åkpåse, beundrat den, hängt den över ryggen på en fåtölj och insett att jag aldrig kommer göra den färdig.

5. Varit på tjejkväll - för första gången på två år.....Upptäckt både hur otroligt roligt det är att vara på kalas till nästan halv två, och hur trött man blir dagen efter.

Jao....var det egentligen nåt mer?
Dessvärre inte.
Och dessbättre inte.

En docka.
Mycket märklig företeelse....

Här äter vi alltid tårta utan byxor....

Tips på ettårspresent: Badkappa.
Ska man äta tårta själv behövs det
liksom förr än man anar....

Skickar du saltet är du snäll

Igår när vi åt middag kom vi in på ämnet "Kostnad för p-piller vs andra preventivmetoder".
(Eftersom vi åt middag i en välda fart så är det lite märkligt att just detta ämne hann ramla förbi på dagordningen, men okej....)

Anna: -"Men det man ska tänka på är ju att dom som använder piller kan "göra det" hur många gånger som helst per månad utan att det kostar mer. Gummihattar kostar ju per styck!"
Lars: -"Ja. Det är sant.I slutet av månaden kanske man helt enkelt inte har råd längre!"
A: -"Nä - så kan det ju bli. P-piller är lite som att ha månadskort på bussen. Man kan liksom alltid åka."
L: -"Ja"
A: -"Med ett månadskort kan man ju nöjesåka lite när man vill.Ibland kanske man bara vill åka en liten bit istället för att gå. Eller om man helt plötsligt mitt i ingenting blir sugen på att åka buss så är det bara att hoppa på när den kommer."
L: -"Ja, och ibland kanske man vill åka jättefort".
A: -"Nej. Bussen går aldrig, aldrig fort. Den går jättesakta och jättelångt. Vill du har mer makaroner?"

Ibland undrar jag hur mina föredetta biologielever har det idag.
Har dom liksom återhämtat sig ännu?

Broms och hallå!

Det blev ett himlans hallå om mina cupcakes (som majoriteten var övertygade om att det ju faktiskt var).

Några små förtydliganden:
Ja, det är jag som gjort dom.

Jag har bakat själva muffinsen, kokat ihop smeten, vispat och spritsat.

Slutligen har jag satt dit en röd blomma på toppen.

Men NEJ - jag har för jefulen inte tillverkat själva blommorna! 

Blommorna är helt vanliga krukväxtblommor.

Man skulle kunna säga att mina pelargoner fick offra sig lite för konsten.

Herregud, jag har väl ett liv! 

(Hur ska man hinna se både "Lyxfällan" och "Arga Snickaren" om man ska hålla på o pilla med såntdär!?)

(Och ska vi hårddra det så var det väl kanske mer mammas pelargoner...)

Men jag antar att blommornas ätbarhet är av mindre betydelse för huruvida vi ska kalla bakverken cupcakes eller muffins.

När allt kommer omkring så bryr jag mig dessutom föga.

Det var riktigt gott.

Och som S sa:
"Hellre fult och gott än snyggt och äckligt".

Eller?

Frågan lyder:
Har jag faktiskt frångått allt jag stått för och gjort cupcakes?
Var. Går. Gränsen. Mellan cupcake och muffins!?

Det kom ett mail....

....från Frankrike faktiskt.
Det påpekades att det uppdateras lite för sällan.
True.
Vraix.

Titta - vilken festlig lampa!

Por que tu m'aime enqore....

Ååååååå gomorron!

Det känns som att denhär dagen liksom redan är mer eller mindre förstörd.
Torsdagar är verkligen inte min grej.

Negerbollar är ändå jäkligt gott....

Macarons är så jävla hett och trendigt nu.
Fatta Grejen!
Man måste liksom älska Macarons när man ser dom på bilder överallt.

Jag ville vara inne och bjuda på macarons på Doris kalas.
(Hej Solsidan! Hoppas att jag platsar här i "Saltis"!)
(Och nej - vi har inte hyrt in Tobbe Trollkarl till kalaset)

Macarons tog en halv evighet att baka.

Dom ser inte ut som på bilden HÄR.
Dom smakar ärligt talat inte så värst gott heller.

Jag har inte fyllt dom, och funderar på om jag överhuvudtaget ska idas göra det.

Att man ska måsta få fan så fort man ska göra sig till.
Jag tror fan jag personligen hatar macarons.

Tror ni det är lätt när de enda Maka-jävla-roner man upplevt
i 30 år ser ut såhär!?

Blommorna är i allafall vattnade!

Orkar.
Inte.
Uppdatera.

Måste se......nåt program på TV.

Tänkte bara meddela (alla som hört av sig för att hyra Detektiven Dylan) att "P" stod för:
PAKET.

Tur att jag inte ödade mer än nåt halvt hekto på pojken.

Jamenar - det var inte direkt oväntat att jag skulle få just "Ett Paket" på årsdagen.
Å andra sidan var det väl en trevlig hint - nu när hans födelsedag is coming up:
Det är paketen som är viktiga - inte innehållet!

Innehållet i mitt var förresten Jens Lapidus senaste bok.
Jag blev väldigt glad.

Dels för att jag länge velat läsa den.
Dels för att Lasse kom ihåg att jag sagt det för länge sen.

Jag tar nog och älskar honom veckan ut.

Små grytor har både öron och mun

Dylan och Lasse åker iväg en sväng.
Kommer tillbaka efter ca femton minuter.

Dylan: -"Du får se överraskningen på måndag"
Lasse: -"Men Dylan!"
Anna: -"Vaddå - vilken överraskning?!"
D: -"Den som vi har varit iväg och gjort!"
A: -"Åhå....kan du berätta nåt mer?"
L: -"Nej! Säg inget!"
D: -"Hmmm....du kan få en ledtråd. Det börjar på P"
A: -"P.....Pizzeria!?"
Dylan ler
L: -"Säg inget mer!"
Dylan viftar med fingret i luften.
L: -"Men säg inget sa jag ju!"
D: -"Men jag sa ju inget. Jag ritade ju bara ett hus!"
A: -"Jag har köpt lördagsgodis åt dig."
D: -"Jag kan ge dig fler ledtrådar sen."
L: -"VARFÖR tog jag inte med mig Doris istället...."


Misstänker du att din pojkvän är otrogen, eller har annat fuffens för sig?
Hyr Dylan en kvart.
Han kan köpas för ett hekto snask.

Kung Krösus 

Gissa vem som ska få jobba i tre månader....

Dylan: -"Jag åt en broccoli!"
Anna: -"Syggt. Sånt gillar tomten vettu!"
D: -"Gör han?"
A: -"Jajamensan. Han har nog börjat spana nu på vilka som är snälla och sådär."
D: -"Men vet du - han skickar tomtenissar som tittar."
A: -"Ja...jo...just så är det ja!"
D: -"Man ser dom aldrig."
A: -"Nä. Dom är duktiga på att gömma sig och sådär...."
D: -"Dom kanske är genomskinliga!!"
A: -"Ja! Dom kanske har en såndär osynlighetsmössa. En sån som om man vänder den bakofram så blir man osynlig!"
D: -"Lägg av. Såna mössor finns ju inte på riktigt."

Bilderna är INTE från idag.
Idag har det tokregnat nåt infernaliskt!

Kärleken är evig - men inte alltid så stark.

Imorse började Lasse tidigt som fan.
(Kvart i sex är säkert sovmorgon för vissa, men jag vidhåller att det är "tidigt som fan".)

Doris tog sovmorgon till strax efter sju.
(Nollsjutretton är säkert tidigt som fan för vissa, men jag vidhåller att det är sovmorgon)

När hon vaknade (i vår säng) satte hon sig upp och ropade "Pappa".
Flera gånger.
Det har aldrig hänt förut.
(Hon är en riktig liten Mamma-gris).
Jag lyfte ner henne från sängen och hon fortsatte ropa.
Hon kröp ut från sovrummet och ropade och ropade.
Kom ut till allrummet och fortsatte ropa och leta efter Pappa.
Ingen pappa svarade.

Så fick hon syn på grannens hund, Nelson, som stod bunden på deras uppfart.
På väg till fönstret hittade hon sin plastnoshörning.
"Pappa" bortglömd.

Av denna morgons händelser drar jag två slutsatser:

1. Doris älskar sin pappa - just lite mindre än hon älskar grannens älghund.
2. Jag tycker tydligen att kring halvsju är "lagom" tid att vakna.

Hej Torsdag.
Nu kör vi.

IKEA hackers

Säljes:
Lampa i toppig - lite säregen - design.
Ingår ett tjugotal bitar i olika storlek som ger dig möjlighet att ändra utformningen och sätta en personlig prägel på din lampa.

Vid snabb affär slänger jag mef en uppblöttnad toarulle, två utspridda frp bullformar, blomjord, tidningsriv samt två nedsölade tröjor i strl 80 - med tillhörande barn.

Note to self: köp typ knark.

Glans är dock alltid Glans

Tänk dig känslan att se Zlatan, Messi, Beckham, Brolin (från -94) och tjugo andra världsspelare spela i samma lag. Och förlora mot ett korplag som vars målvakt är sjuk.
Tänk dig det.
Då vet du hur jag kände när jag såg "Åsa-Nisse".

90 minuter av mitt liv som jag aldrig får tillbaka...

Tips från coachen - önskas!

Appropå födelsedag......
"Nån annan" här i huset fyller också ett år snart.

Vi tänkte att det inte var någon mening med att överösa henne med paket.
Hon kommer ändå tycka att snörena är roligast.
Sen kommer säkert Mormor och Socka Moffe med ett paket också.

Men NÅT måste man ju ge sitt barn på hennes första födelsedag.
NÅN bra och vettig grej.

Vi tänkte att lite leksaker kunde hon ju få - hon har ju mest ärvda och begagnade grejer.
(Vilket jag absolut inte har nåt problem med!!!)
Så vi tänkte att vi köper.....ja...en...eller...kanske....eller...
VAFANSKAVIKÖPA?!
Ett gäng plastdjur, en tjusig docka och en tennisboll?

Vi kommer få ljuga för henne när hon blir äldre och ser bilderna.

Är det nån som kommer ihåg nån bra grej som ungarna lekte med i den åldern?
Nån rolig sak som dom älskade.

Nån som kanske har barn som typsåhär också fyller ett år kanske typ en dag efter Dorran.
Vad ska ni köpa?

Hör av er.

GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN!!!

Idag hurrar vi och gratulerar min blogg på ettårsdagen.
Meningen var att jag skulle uppdatera med bilder på den bebis som just då inte sett dagens ljus.
Eftersom vi bodde i Umeå och de flesta släktingar och vänner bodde i Lycksele.

Målet var att hålla igång ett år.
Det har den gjort nu.
Jag har inte uppdaterat varje dag, men ganska regelbundet har jag bjudit in er till att följa mitt liv.

Bloggen har väl egentligen tappat lite av sin mening, eftersom vi flyttat till just Lycksele.
Men helt ärligt så kanske den ändå inte handlade så mycket om Doris.

Inte bara.

Bloggen började ganska snart liksom leva lite sitt eget liv.
Den kom att handla lite om Doris, lite om mig, lite om Lasse, Dylan och alla som kommer i vår väg.
Lite om livet kan man säga.

Därför har jag bestämt mig för att inte sätta punkt för gott idag utan att försöka att återkomma - lite då och då - med betraktelser, berättelser och tankar om stort och smått.
Om glatt och sorgligt.
Om glädje och gräl.
Om viktigt och om sånt som bara råkade bli.
Om de dagar som vi kallar för vårt liv.

Tack för att du läser.

Plötsligt händer det!

Hittade en påse ostkrokar som varit sådär halvförsluten i ungefär en månad.
Jumbokrokar i PERFEKT seghårt skick.
ett glas rött.
Serverat framför Dumbo...
Man kan inte få allt!

Det är inte lätt att hålla reda på allt!

Hade M&M på middag idag.
Mycket trevligt.

M&M bor ihop.
Dom har en gemensam bil, matplanering och vem vet - kanske ligger dom rent av med varandra.

Lasse och jag är också ett par.

Det fick Lasse att utbrista i ett
-"Sådärja - då har vi haft parmiddag!".
och jag - trevlig som vanligt - svarade:
-"I helvete att vi har. Det var ingen parmiddag. Det var en middag som råkade ätas av två par."

Sen kom vi inte så mycket längre.
Jag sa nej och han sa ja.
(Just another ordinary day).

Är det nåt jag avskyr så är det parmiddagar.
Oklart varför, men det känns....onödigt jävla skitnödigt att kalla det så.

Jag tänker att det måste finnas några slags kriterier för en parmiddag.
Jag tänker vidare att nån säkert läser detta och kan hjälpa mig att reda ut begreppen.
(Ja - jag pratar med just DIG!).

Skriv en rad.
Hjälp mig komma ur detta med hedern i behåll.

Aja baja!

Läste just igenom inlägget om att Doris tagit sig in i vitrinskåpen.
Ser att man nog lätt kan tolka det som att jag ser ICA-kuriren som något av det finaste jag har.

Jag gillar ICA-kuriren.
Speciellt recepten.
Därför har jag sparat olästa nummer bland kokböckerna.

Dom är bra.

Men jag vill liksom ändå förtydliga att jag håller mina Orrefors och Kosta-skålar snäppet högre.

Hörde du det Doris?

Det var inte jag!

Så hur gick det då för syrrans kille i helgen?

Han överlevde (ska jag först skynda mig att säga -så att inga tveksamheter råder om den saken!).
Han fick nog till och med nån form av godkänt betyg.

Dennis heter han och kunde både prata och hålla käften.

Gillade svamp, öl och fotboll.

Jag sa att han hade söt rumpa också.

Mamma sa att man inte fick säga så.
Men hon höll med.

Illivlligheter, hyss och utlovad hämnd låg jag lite lågt med.
Såhär i efterhand undrar många säkert varför.
Jag kanske har blivit gammal och tråkig?

Eller så tänkte jag att han nog var livrädd nog som det var.
Och att mamma sagt åt mig att "banne mig sköta mig" med sin strängaste röst.

Tro bara inte att jag glömmer bort det Dennis.
Tro inte att du vann.
Så fort tomten stängt dörren efter sig på julafton slår jag till.
Kanske.
Jag bidar min tid.

Eller så händer det senare.

Eller så.

Det viktigaste tror jag är att du aldrig slappnar av.
Det är lite så jag jobbar.

I always feel like - somebody´s watching me.

Det kommer fort lite mail när jag inte bloggar på ett tag.
Man undrar om jag mår bra och så.

Jag mår nog bra.
Jag vet inte.
Mitt huvud är inte riktigt vad det varit.

Vi har bestämt att Doris ska lära sig att sova hela natten.
Med "Vi" menar jag mig själv och Lasse.
Doris gör sitt bästa för att visa att hon inte riktigt stöder beslutet.

Dom som hävdar att "det ger sig efter ett par tre nätter" kan dra åt helvete.

Lite sömnbrist kan verkligen göra underverk för viljan att bara stirra rakt fram och liksom "humma" istället för att prata ordentligt.

Hade jag haft mycket att grubbla på hade jag jublat.

Nu koncentrerar jag mig mest på att inte be nån i min närhet dra åt helvete.

Nytt PM

Vitrinskåpen i vardagsrummet är ett bra ställe för finsaker.

Säkert och bra.

Doris kommer aldrig komma på hur man öppnar dom dörrarna.

Vi var uppenbarligen vilseledda och felinformerade.

Längtan efter att få -bokstavligen - sätta tänderna i några nya recept verkade som en drivkraft.

Antar jag.

För plötsligt satt hon och läste ICA-kuriren och njöt av livet.

Det är så hälsosamt och stärkande i fjällen...

Doris vet hur man njuter fullt ut av en svamptur!

Mammahumor

Lasse: -"Storuman kan ju inte vara stort."
Mamma: -"Nä, det borde heta Lilluman!"

On the road again

På väg upp till kantarellerna.
Lär bli mest liknande bilder som den nedan närmaste dagarna.

Fast syrrans nya kille ska ju med.
Första gången.
I en fjällstuga med svärföräldrar, bekanta, bebis, Lasse.
Åsså mig förstås.

Kanske hittar nåt att blogga om ändå.

Tips på regniga-dagar-aktiviteter. Inte.

Dear Mr Jesus,

(Läs gärna med sydstatsaccent för den rätta känslan)

You died.

Then you came back.

Why did you decide to come back from eternal silence?

Dear Mr Jesus, I hope you don´t mind me calling you stupid.

Sometimes I´d kill for silence.

Maybe I am an aincent king of Jerusalem.

And you might played harmonica at the time.

Och där åkte mediaspelaren ut genom fönstret...

Såhär har vi det i vår familj

VARFÖR funkar plötsligt inte SVTplay?
Och HUR kan vår hemelektronik veta när Lasse är bortrest. (för det är då dom passar på att jävlas)
(Dom res-pek-terar inte mig.)
När jag nu för en gångs skull har ljud så kan jag inte få fram det jag egentligen ville se.
Det positiva skulle kunna vara att jag snart har identifierat nån form av behovstrappa för kvällsunderhållning.
I övrigt är det bara ett smärre elände.
Och jag är inte ens jättedum i huvudet. Jag var faktiskt en gång i tiden den enda läraren som faktiskt fick igång videon - varje gång.
Vänliga hälsningar från den omvända Mickan Schiller
(jag ser fel program- på rätt språk)

Come clean!!!

När det känns som ett tvådagarsprojekt att leta fram sidan man var på i boken man läste (Doris ville undersöka aerodynamiken hos ett bokmärke) är det kanske dags att erkänna att boken inte var nåt vidare toppenköp...

Avd: "sånt jag aldrig trodde jag skulle säga"

Eller: "När jag bloggar om helt ointressanta skitsaker".

Håll i er.

"Jag är liksom lugnare och mer tillfreds när Dorislådan i frysen är välfylld med matpåsar".

Signing out.
Kan man hoppas.

Ensam ung kvinna söker...

Det finns muffins (OBS EJ cupcakes) hos mig.
Idag.

Imorgon kommer Lasse tillbaka, och då är dom historia.

Gud är utan tvekan man - han har pappahumor!

Tänkte ta fram min morgonrock ur garderoben bakom dörren.
Den där som man nästan aldrig öppnar. (Trots att den är målad i en utrotningshotad nyans av orange...)

Möttes av ett fint och inramat foto på två av Lasses kompisar.

Låt säga att dom hetat typ Anders och Fia, eller Markus och Linda.
Hmmm....inte kul.

Jag skrattade dock högt för mig själv när jag insåg att i garderoben bor Gabbi och Robert.

Brangelina.
Tomcat.
Lasange.

Gabbirobert.

I Love you man.

Snedtändning på fejsboken igen

Får jag ett (E-T-T) jävla meddelande till på facebook om nån "rolig"/"festlig"/"häftig" lek där man ska statusuppdatera med än det ena, än det andra för att "förvirra männen" så kommer jag obönhörligen att radera avsändaren både från min vänlista och ur mitt medvetande.


Varelser som har problem att lära sig fälla ner en toalettsits behöver knappast MER att fundera på.





Och förresten är det inte ens särskilt kul.

Brevbärare med svans?

Jag kan inte hålla mig längre.
Nu kommer en helt omotiverad bild.
Bara för att jag tycker så mycket om min lilla trollunge.

Det var bättre förr....

Eller....krysset som markerade skatten låg i allafall stilla.

Huh?!

Och vad är det förresten för trams om att Nicklas Strömstedt "inte är nåt att sakna"?
Eller att han gör "musik".

Bah!

Trams.

Han är jättebra.
Och ibland vill jag spotifya "Bilderna av dig".

Om att tänka fram solen

Idag var en såndär dag när det kändes som att man jobbade som lärare igen.

Hela förmiddagen var liksom planerad in i minsta detalj.

Bil som ska besiktas.

Sotare som ska, typ, sota.

Tandläkarbesök som ska.....betalas.

Morgonens minus: Bilen behöver nya sommardäck. Hejdå fyratusen (ombesiktning dessutom!).

Morgonens egentligen-minus-men-blev-liksom-plus-i-sammanhanget: Jag hade noll hål.

Hur kunde noll hål vara ett minus?

Ja - gissa vad det kostar att ha exakt inte ett enda hål?
Sexhundrafemtiofem kronor.

Jag vet att fyratusen är mer än sexhundrafemtifem - men för fyratusen får vi i vart fall fyra nya däck.

Av tandläkaren fick jag liksom....ingenting.

Om några veckor kanske jag får en remiss till en implantatspecialist (grep-historien är liksom låååångt ifrån över).

Jag vill inte ens tänka på vad en sån specialist kan tänkas kosta.

Och jag bryr mig inte att jag får en låtsastand.
Jag kommer ändå känna att en månadslön är för mycket.

Övriga familjen hängde på öppna och tänkte
varken på hål eller löständer.

Faran över!

Mössan åter.

Säger inte var den var.

Då förstår man nämligen att det var jag som hade den sist.

Men det var i allafall jag som kom på var vi skulle leta.

Först Minus och sen plus till mig: Status Q - en inte helt katastrofal dag med andra ord.

Det är varken asfalten eller löken som blommar.

Att vår trädgård är kvarterets sorg är ingen nyhet.

Vi har ogräs i rabatterna.

Fler döda växter än levande.

En gräsmatta som går att förväxla med månen (NASA ringer VILKEN dag som helst).

Löv, okrattat grus, stökiga slänter, övervuxna stenkanter och oreda, oreda, oreda.

Att vi tydligen har penséer på grusuppfarten, under carporten, i Augusti ter sig liksom inte ens konstigt.

IT`S ALIVE!!!!

Kära dagbok

Idag var en bra dag.
Lasse var hos frisören - sen hängde hela familjen liksom på.

Inga konstigheter.

Katastrof del 2

Den allra bästa mössa Doris nånsin ägt - en rosarandig toppluva från Geggamoja- har kommit bort.

Livet närmar sig den punkt då det inte är värt nåt längre....

Proportioner

Alla Nicklas Strömstedts låtar finns inte på Spotify.

Ka-ta-strof.

Var är världen på väg?

Jag skyller på ungdomarna.

En man och hans grill.

Lasse gillar att grilla.
Jag hatar grillmiddag.

Lasse sitter ute och grillar kött, pratar i telefon och dricker öl.
Jag är inne och passar skrikiga barn, hackar sallad, gör potatisen, såsen och kryddsmöret.

Bråttom blir det också.
När han ropar
-"nu är köttet klart!"
Så måste allt vara klart.

Alla andra tillbehör måste anpassa sig efter köttet.
Hitler-kotletter!

Idag vände vi på det.
Här sitter jag och känner lugnet.

Skakar lite på gallret då och då.

Jag suger på att grilla.
Köttet kommer smaka fan.

Jag önskar att vi kunde grilla jämt.

När jag vill bidra på Facebook

"Jag har väckt barn för att försäkra mig om att dom lever.
Jag har hållit och burit barn som varit "trötta i benen".
Jag har spenderat nätter kånkandes runt på barn som inte kan sova.
Jag har torkat snor, bajs, kiss och kräks med mina kläder.

Sätt detta som din status för att visa att du inte heller har nåt vettigare och intressantare för dig än att fundera på gamla dumheter du gjort."

Ibland gör jag sånt.
För att provocera.
Jag hatar när det blir för gulligt.
Eller såna som äääääälskar allt i sina statusar hela tiden.
På allvar liksom!

Jag mår inte bra utan sarkasm.

Det var väl nåt med potträningen antar jag.

Skickat från min iPhone - istället för att försöka sova.

Det är lika mycket kalorier i en kraschad kaka!

Det blev - som man kanske kunde ana - lite muffins här på kvällskvisten.

Jag vet att man ska säga cupcakes numer.
Muffins är hopplöst ute.
Men detta är just muffins och inget annat.

Mina vänner bakar jättefina cupcakes.
Det är fillings och frostings och toppings och paste och jagvetinte vad!
Strössel är det också.
Maria gör muffins - förlåt Cupcakes - som ser ut som vinögda muppar.
Dom blir man glada av.
Thilda bakar små konstverk med fluff och figurer.
Dom vill jag ha som installationer i mitt hus.

Om dom är goda vet jag inte.
Jag har aldrig fått nån.
Och om jag fick en skulle jag liksom inte tordas äta upp den!

Allt jag gör ser ut som om det gjorts av ett gäng onyktra ungar med motorikproblem.
Dock smakar det ofta ganska bra. (Säger folk i allafall!)
Jag säger att ikväll inte var nåt undantag.

Jag gillar att bjuda min morfar på fika.
Förutom att han är nästintill blind, så är han uppfostrad med att aldrig säga att nåt är äckligt.
I allafall inte så att bagaren hör.

Men det räcker för mig.

Den enda Cupcake jag lyckats med.

Jag är ungefär snygg också.

"Fasiken vad sugen jag blev på nåt sött, fett och geggigt.
Tur att Maria ska komma imorgon, så att jag har en ursäkt att baka."

Jämför med:

"Det var länge sedan Lasse fick sånadär Muffins som han älskar.
Men titta! Vi har ju två bananer som behöver bakas upp.
Perfekt!"

Eller:

"Imorgon kommer Maria.
Oh!
Bäst att jag bakar nåt smarrigt att bjuda på."

Tre sanningar.

Lär av detta kära barn, att alla mynt (och alla andra saker för den delen - utom ett Möbiusband!) har minst två sidor.

Välj alltid att fronta med den sida som får dig att framstå i bäst dager.

Inget ljug, inget lur.

Bara lite vrid.

Out for lunch!

När man spelar "alfapet" via Wordfeud-appen (rekommenderas förresten. Kostar alldeles gratis i reklamversion)
med sin syster i Kungliga huvudstaden, lägger "utropad" för 78 poäng och tänker att det är det största som hänt en - då vet man att det är dags att hitta på nåt.
Utanför huset.

Jag måste äta lunch med Tessan.
Jag måste det - för allas psykiska hälsa (utom Tessans kanske).

Och gott ska det bli!

Ses.....sen.

Jag får inte.
Inte.
INTE sitta här förrän jag stökat undan någorlunda i kåken.

Nej, nej, nej.
Absolut förbjudet.

Typ.

Och snart kommer Lasse också.
Undrar om han är väldigt upplagd för att höra lite tjat såhär på kvällskvisten.
Efter att han måstat jobba över och sådär.

Undrar om han helst vill höra en utläggning om hur man kan bygga ett kaminskydd av kompostgaller eller om jag ska börja med att han kan köpa en höstol via blocket när han åker till Skellefteå.

Eller så börjar jag helt enkelt rabbla element-mått och priser och fråga om vi ska köpa eller inte.

Så gör vi.

Välkommen hem älskling.
En vacker dag kanske även jag har ett arbete.

Och hon sa det vi alla tänkte.

Trots en hektisk dag har jag funderat en del på anti-särskrivningskampanjen.
Var, när, hur och så vidare.

Sen tänkte jag på kära Amanda som sa:

"Hur svårt kan det vara egentligen? Skriv ihop bara. Lätt som en plätt!"


Jag vet inte, men jag tror vi börjar närma oss nån form av kampanjslogan i vart fall.

Guld extra allt!

Idag firade vi Lyckseles Guldungar.
"Framtiden" som dom kallas.
Dryga femtio kids födda 2010 närvarade.
Plus en miljard föräldrar, syskon, mor- och farföräldrar.

Kan ni gissa vilken unge som var allra, allra sötast?

Ledtråd: Barnet har gul t-shirt.

Och så kanske vi fick ett slut på allt gnäll om IKEA-resor!

För ett par veckor sedan slängde vi ut vårt soffbord genom altandörren.
Det såg förjäkla slitet och fult ut.
Vi tänkte att vi säkert skaffar ett nytt.
Nån gång.

Idag var det "En dag på stan".
Företagen i kommunen skaffar fram montrar och visar upp sig.
Jag fick för mig att vi skulle vara med i en massa tävlingar.

Det var vi.

En tävling var att man skulle säga vilken "familj" ett gäng IKEA-möbler tillhörde.
Jag lämnade in en talong för mig och en  för Lasse.

Fem över tre ringer dom.
Lasse vann andra pris.
Ett soffbord.

Ett ovanligt och oväntat pris (vi hade inte ens kollat vad man tävlade om) men ack så välkommet!

Hemnes soffbord. Jajamensan.

Här kunde historien slutat.

Eller - det gör den ju - men det kommer en liten epilog.

Eller som jag skulle vilja kalla det:
"Vad var det jag sa"'

Till Lars:
Varenda minut vi spenderat i IKEA-varuhuset, varenda kvadratmilimeter av vårt hem som katalogen tagit upp, varenda kilobyte jag spenderat på att kolla IKEA.se har gjort att vi nu är ägare av ett soffbord till ett värde av 1295 riksdaler.

Aldrig mer vill jag höra nåt gnäll om att jag shoppar.

Vem vet vad vi ska tävla om nästa gång.

Ha.

Och det var inte enbart pga håriga ben....

Onsdag kväll, klockan 22,18

Doris gnäller.
Anna: -"Ska jag ta henne eller kan jag gå och duscha?"
Lasse: -"Gå och duscha du."
A: -"Jaha - så du tycker att jag luktar skit?!"
L: -"Va?"
A: -"VARFÖR HATAR DU MIG!?!"

Ibland kommunicerar vi enbart i fantasin.

Och nej, det blev inget ligga.

Ju fler desto bättre!

Amanda skriver:

"undrar om vi skulle ha dragit igång en stor, riksomspännande kampanj mot särskrivningar? känns som att svenskarna behöver all hjälp dom kan få"

Heja Amanda!
Heja och tack för att du förstår hur viktigt detta är.
Inte bara för mänskligheten, utan även för mig personligen.

Allt vi saknar är ett startkapital.
Vem är ansvarig för nya kampanjer på Radiohjälpen?

Om jag pensionssparar? Vad tror ni?

Efter dom fem miljoner minuterna i telefon med försäkringsbolaget åt vi egenodlad nypotatis, kokt ägg och sill.

Nu kommer ett såntdär sällsynt ögonblick när jag tänker göra reklam för en produkt i min blogg:

Tummen upp för ICA´s skärgårdssill!!

Lätt den godaste sillen - all times.


Det blir åtta välförtjänta A:n.
Speciellt om man räknar in den snygga etiketten!!

Någon kanske undrar varför jag inte bara tog
en bild från nätet, istället för en illa fotad mobil-
bild?
För att förpackningen är så ny och het att den inte
ens finns att googla fram!!!
Andra kanske undrar varför jag visar en tom burk i bild.
Jo - för att jag var ju tvungen att äta sillen innan jag visste att den var god.
Det är säkert människor som undrar andra saker om bilden också.
Till er vill jag säga: Skaffa ett liv.

Det är en bild på en burk - God dammit!

Ett lämpligt straff för att man leker Ove Sundberg

Igår kom vi på den briljanta idén att vi skulle ta och jämföra lite försäkringsbolag, eftersom vi tyckte att vi betalade så jättemånga kronor varje månad till Trygg Hansa.
(Inget ont om Trygg Hansa. Nöjda kunder är vi säkert, men...vi kanske har sett ett eller två avsnitt för mycket av Lyxfällan.)

För att allt skulle bli så enkelt som möjligt valde vi att via internet be försäkringsbolagen ringa upp oss för att ge en offert på ett komplett försäkringsskydd.
Sen skulle det ju vara enkelt att se vilken som var billigast, och vi skulle kunna tjäna in ett par hundralappar varje månad.
Så jäkla smart!

Kunde det varit.

En sak att ta i beaktning skulle dock kunna vara att "tid är pengar".
Exakt en hel förmiddag satt jag i telefon för att beta av de tre största försäkringsbolagen.
Nog för att det var rätt trevliga killar allihopa, och Lasse fick ha Doris för sig själv hela tiden.
Men roligare har jag väl haft kan man säga.

En annan sak att tänka på när man gör sånthär är att inte låta familjens försäkringskåtaste person sköta samtalen.
(Jag älskar försäkringar. Det känns så tryggt, vuxet och allmänt bra att ha försäkringar. För allt. Jag väntar fortfarande på den dagen jag kan köpa "Avsaknad av lämplig försäkrings-försäkring.")

Jag kommer i kvällens/morgondagens/hela veckans förhandlingar att rösta på att vi byter till IF.
Dom erbjuder tre HELT nya tilläggsförsäkringar.
Och ett pris som var exakt 250 kronor högre än det vi redan hade.


Man kan liksom inte låta bli att handla.
Det är så jävla billigt.

Tjenare mannen.

Tack you!

Doris var med mormor på stan idag.
Dom gick på leksaksaffären och köpte leksaker för halva mormors månadslön.

Så nu sitter vi här och leker.

Med en plastpåse med en sked i och ett ICA-kvitto.

Torka på vatten - inte på idéer.

Idag har vi levt ett liv utan vatten.
Man har spolat ledningarna i området mellan klockan åtta och arton.
Igår fick vi ett A4 med instruktioner kring förfarandet och alla procedurer man skulle ta sig till när det var klart.

Jag hatar att vara utan vatten.
Inget blir som man tänkt sig känns det som.

Tio över fem ringer pappa.
Pappa: -"Jag pratade just med spolgubbarna. Dom är färdiga nu."
Jag: -"Åh, så bra! Då kanske det kan bli nån ordning här."
P: -"Har ni tvågreppsblandare närmast inkommande vatten?"
J: -"Va?"
P: -"Har ni tvågreppsblandare närmast inkommande vatten?"
J: -"Vaddå tvågreppsblandare?"
P: -"En sån med två rattar."
J: -"Nä, nån sån har vi inte"
P: -"Men i tvättstugan då?"
J: -"Nej säger jag. Vi har bara såna med spak"
P: -"Hmm.....dom är liksom lite känsligare...om det är skit i vattnet menar jag"
J: -"Jahaja...."
P: -"Men gör såhär, att när du vrider på vattnet, så tar du kranen närmast inkommande och blablabla"
J: -"Vaddå inkommande?"
P: -"Där vattnet kommer in i huset. Där är det viktigt att du..."
J: -"Vaddå kommer in i huset?"
P: -"Jamen där......äh, vänta, jag kommer över."
J: -"Ja, det blir bra."

Käre far.
Där lurade jag dig allt.
Jag vet faktiskt vad en tvågreppsblandare är.
Jag vet också mycket väl vad som menas med inkommande ledning.
Det var bara så att jag hade mer lust att koka stuvade makaroner och hålla ordning på Doris än att springa mellan kranar och leka rörmokare.
Tänk så bra att du gick på alltsammans egentligen.

Förresten!!

Jag kan inte lägga ner detta - förrän jag vunnit kampen mot särskrivarna.

Jag kan inte lägga ner detta för rän jag vunnit kam pen mot sär skrivarna.

Ändå skönt att vi inte åt surströmming!

I lördags var vi bortbjudna till ett par lite bekanta människor.
(Dom vi känner väl har slutat att bjuda in oss).

Vi skötte oss på det hela rätt fint tycker jag.
Spillde lite på duken, men det skyllde vi på ungarna, så det tror jag vi kom undan med.

Ingen hade sönder nåt (vad vi vet).
Ingen sket ner sig.
Ingen skrek värst jättelänge.

Vi framstod nog faktiskt som rätt normala.
Fram till att vi skulle ta adjö tänkte jag att vi nog faktiskt hade chansen att bli ditbjudna en gång till.
Kanske i allafall.

Sen tänkte jag att jag skulle tänka att man inte ska ropa hej förrän man är över bäcken.
Men jag hann inte.

"Någon" (inte jag, och inte barnen) kastade en halv halloncheesecake nerför värdparets trapp.
Ett sånt där once-in-a-lifetime-kast så att den liksom splashade rekordlångt!

Väldigt geggigt blev det.
I trappen, på väggen, på räcken och spaljeér.
På golvet nedanför.
Hallmöblerna, skorna och kläderna.
Hallontårta goes mental!

Jag ville önska att det åtminstone hänt hos någon vi kände väl.
Jag ville även hitta ord att be om ursäkt med.

Det gick inte.

Jag skrattade så tårarna sprutade medan jag försökte kasa ner det värsta gegget i sopkorgen.

Värdinnan var artig och skrattade hon med.
Sen var vi tvugna att gå - för att hinna till en buss.

Det ångrar jag än.

Om du läser detta:
Jag ber om ursäkt.
Jättemycket och från djupet av mitt hjärta.
Jag har Super-10 och galltvål - du får vad du vill om det är nåt som inte gått bort.
Ring om du vill ha pengar.
Du får vad du vill. Det var ändå värt det.
Så mycket har jag inte skrattat på väldigt länge.

To Helena (och alla andra)

Helena har skickat (IGEN!!!!) Söta kläder till lilla Doris.
Som tack kommer lite ögongodis:

"Underverk för dyngig unge" kallar
jag detta mästerverk till fotografi.

-"Gillar masken att vara på kroken?"
-"Ja, oh ja! Du ser, den sprattlar ju av glädje till och med!"
Fotot heter "Att lura ett barn"

"Hanging on the East side"

To all (alla 2) fans out there!

För ungefär en dryg vecka sedan (när jag skrev föregående inlägg) kom jag att tänka på mitt ex.
Jag började att  tänka på att det är sex år sedan vi flyttade isär.
Sen tänkte jag på att det måste betyda att det är elva år sedan vi träffades.
Elva år.
Det är en livstid för somliga.

Time flies.

Sen kom jag att tänka på att han (som för övrigt var en hyvens kille) en gång skulle beskriva mig och gjorde det med följande mening:
-"Du stänger av vattnet medan du borstar tänderna, skär direkt på diskbänken så knivarna blir slöa och rör alltid om med brödkniven när du blandat juice".

Sån var jag för fem år sedan.
Och är väl antagligen fortfarande.

Det fick mig att fundera över varför jag envisas med att uppdatera denna blogg då och då?
Vad kan jag möjligen ha att förmedla till omvärlden om mina främsta egenskaper är tre (märkliga?) vanor?
Slutsats: Inte mycket.

Så blev det att "Den stora bloggtorkan" hände sig.

Det krävdes ett sms med texten: "Men uppdatera då - jag blir ju galen".
Ett telefonsamtal som inleddes med orden: "Jag måste ju kolla om du lever"
Och kommentaren: "Känslan när man använder sin qouta-time för att man har läsabstinens på din blogg, för att snabbt inse att du inte uppdaterat på flera dagar....det är en sådan besvikelse"

Sen insåg jag att åtminstone EN person (och en mycket viktig sådan!) faktiskt bryr sig.

Plussar man ihop det med Luleå-klacken så är det två personer.

Om jag genom att rafsa ner skära-på-disk-bänken-tankar här då och då kan glädja två personer - så är det faktiskt värt nåt.
Så tänker jag.

PS. Andreas (om du läser detta): Lasse har överlistat mig. Han köper färdigblandad juice, och stora träbrädor  som alltid får ligga framme. Han är kanske min soulmate trots allt.

Tack för besöket!

Vi fick paket med posten idag - från Tant Helena.
(Nej, hon är ingen tant, men hon envisas med att kalla mig för "Tant Anna" inför barnen, så jag vill väl som ge igen....).

Förutom ett packe trevliga fotografier från när hon var på besök, så innehöll paketet även två böcker.
En om hur man får smarta barn och en om hur man samspelar i hemmet.

Jag vet inte vad hon ville säga med det.

Vem försöker jag lura....

Jag borde nog helt enkelt lägga mig och läsa lite.

Släpp all prestationsångest!

Hej och välkommen till Gnejsvägens - och möjligen hela stans - sorgligaste rabatt!

Dom ljusgröna halvvissna sakerna har tanten planterat.

Dom bruna, långa, heldöda stänglarna har jag satt.

Det lummiga man ser - det är ogräs.

Nu kan man säga att jag liksom skiter i denhär jävla rabatten för i år.

Och inbilla er ICKET att jag lägger en enda krona på nåt gödsel eller annat lyx!

När mamman är sjuk och trött...

Lycka kan vara att få tag på ett eget chokladkex!

Off sick!

Fick oväntat besök av Herr Matförgiftning inatt.
Det var inte kul.
Verkligen inte.

Lasse fick lov att VAS:a idag.
Jag tog mig fasikens inte upp på bena - trots att jag är världens tuffaste tuffing.

Doris fick en oplanerad pappa-dag.
Men hon verkar inte särskilt ledsen för det tycker jag.

Åt fanders med principer!

Jag brukar sällan bjuda på husmorstips, recept och annat pysselipyssel, men idag är ett undantag:

Nils Dylan Näs, 4,5 år delar med sig av sitt favoritbakverk -

SKELLEFTEÅ-KAKAN
Ingredienser
Mjöl
Salt

Blanda mjöl och salt.
Slå i en pajform.
Grädda i ugnen tills det är klart.

Äts med smör.


Man ska inte döma hunden efter håren - men det låter inte jättegott.

Vidare undrar jag om det verkligen är Lasses pojk detdär.
Lasse tenderar att baka helt utan mjöl till skillnad från sin son - som bakar med det nästan bara....

Can't be reached at the moment...

Tonight we're on cruising.

Dylan har väntat ett år.
Inget får stoppa oss nu.

Repris - tack!

Jag överlevde torsdagen.
Till och med pajen blev helt okej.
(Nu visade sig alla paj-bryderier vara ganska bortkastade eftersom Tessan bestämde sig för att hälla öl över pajen...)

Jag överlevde så till den milda grad att vi åkte och tog oss ett litet dopp idag - årets kanske varmaste dag.
Jädrar vad vi njöt.
Liten som stor.

Och skulle det fallit sig så att jag inte överlevt gårdagen, så hade jag förmodligen återuppstått idag vid elvakröken när barnens farfar plötsligt backade upp på garageuppfarten.

Helt oannonserat.

Han hade bara kört från Skellefteå.

Åt lunch med oss, drack kaffe och körde tillbaka hem igen.

Där stog vi - långa i ansiktet - med två kubikmeter ved i vår ägo och sa till varandra:

-"Hände detta på riktigt".

För att riktigt lägga lök på laxen åt vi mjukglass idag på stan.

En såndär dag som man faktiskt skulle kunna göra om!

Hej hå..

Hade så jäkla mycket att göra idag.
Börjar med att vi sover ALLDELES för länge. Sen lyckas jag ändra språk på bankdosan - hej Finska! Ungen är galen, Telia nerringt, halvskruva​de möbler överallt åsså ska jag göra paj till knytiset.
Jag får ofta paj på min lott.
Jag kan verkligen inte göra paj.
Som toppen på laxlöken kommer svärmor i eftermidda​g.
Hej Torsdag - nu kör vi!

På helspänn

A: -"Har vi inget gott?!"
L: -"Jag kan baka en kladdkaka!"

Jag skakar av fruktan.
Vad han än gjort eller vill ha, så måste det vara fruktansvärt.

Skickat från min iPhone - från ett gömme under sängen.

Utnyttjande och ROT-avdrag

Har haft en mental Hang-up på två fetingstubbar som stod fan så i vägen på gräsmattan.
Dom var liksom....två oklämda finnar med spretiga rötter över halva gräsmattan.

Igår var dagen då dom drogs upp.
Med rötter, gräsmatta och allt möjligt annat.

Fan så skönt.
Och så.......fint.....det blev....

Wrom, wrom!!

Kör som om bilen är stulen.
Gör billjud så saliven sprutar.
Ler större ju fortare det går.

Mammas lilla fartdåre.

Se upp i köket.
Hälsenor - säg adjö till livet!

FY!

Aftonbladet presenterar just uppgifter om att man räknat till 84 döda på Utöya.

De flesta döda är ungdomar.

Sånahär gånger har man lust att bara lägga sig i sin säng, dra täcket över huvudet och gå i idé tills att världen blivit lite mindre ond.

Bad, bad Gargamel!

Usch vad hemska saker som händer i Norge.
Mina djupaste sympatier till alla drabbade.

Ska bli mycket intressant att höra vad som ligger till grund för detta agerande.
Vem kan liksom vilja Norrmännen illa?
Se på människorna!
Lyssna på dem!
Att någon utför terrordåd i Norge känns ungefär som att man Bombat smurf-byn.

Det är lågt.
Riktigt lågt.

Om att åka ståndsmässigt

Idag kom mormor och Socka Moffe tillbaka från semestern.
Äntligen.
Dom hade frågat om Doris behövde nåt.
Jag hintade om att PoP fortfarande hade rea, och att en pyjamas skulle sitta fint.

Mormor (Doris mormor alltså) letade och letade, men någon pyjamas fanns inte som hon tyckte var fin nog åt vår lilla prinsessa.

Men vid ett besök på Audis utställningsbotique vid Kungsträdgården löstes presentbekymret.

Doris äger numer en "Audi mini quattro".
Hon har ägt den i snart fem timmar och älskar den redan.

Jag vill inte ens veta vad den kostat.
Förmodligen nånstans kring en månadslön.

Men det var det nog värt.
Mormor är - om möjligt- ännu populärare hos lilla fröken.

När jag tänker efter så tycker jag också att det var värt det.
En bobbycar hade det väl blivit förr eller senare, och för ett par hundringar extra kunde man tydligen komma över en som inte har hjul som lever jävulen.
Och den är faktiskt riktigt läcker.

Åsså ingick det extra lager.
Till ratten.

Imorgon tänkte vi åka till stan.
Hoppas att vädret tillåter en promenad.
För nu lär det väl inte duga att åka Volvo längre.

Från min Why(?!)-phone.

Kommit ny app - med hjälp av vilken man kan ta panoramabilder.

Min första tanke var ungefär:
-"Wow! Fan va coolt!"

Min första tanke - efter jag provat den var:
-"Öööh...vad fasiken ska jag med panoramabilder till?"

Jag tar och lägger ut en här, så kanske den gläder någon.
Om inte annat kanske nån tycker att jag är häftig eftersom det ser ut som att vi har nåt slags inverterat burspråk i vardagsrummet.

Åsså får man ju typ såhär ge sken av att man liksom hänger med i App-svängarna...

Förtäckt hot - minus förtäckt....

Till Lasse:

Nästa gång jag hittar din fula jävla Allan Shearer-mugg på bästa plats i vitrinskåpet kan du börja leta efter en ny tjej att dela vitrinskåp med.

Jag la den i din säng.
Hoppas du blir glad när du hittar den.

Godnatt.

Det kom ett argt mail....

SÅ argt var det inte.
Men i korta drag gick det ut på att man undrade varför jag inte bloggar, och att man saknade Doris-uppdateringar.
(Vet inte om jag varit särskilt bra på det tidigare, men nåväl.)
Man skulle kunna säga att Doris utveckling och mitt uteblivna bloggande liksom hänger ihop litegrann.

Här kommer åtgärd på båda två:

Doris har lärt sig att krypa framåt för ett par veckor sedan.
Då blev hon marig att hålla reda på.
Sedan lärde hon sig att krypa fort så inni helvete.
Vips vet man aldrig var hon är.
Förra veckan kom hon på hur man drar sig upp längs möbler, hur man går utmed dem och att det faktiskt finns en värld en halvmeter ovan marken.
Där finns även dukar att dra i, telefoner att kasta i backen, fjärrkontroller att suga på, vitrinskåp att hamra på och datorer att stoppa små, små saker i.

Kombinera detta med ett gäng ouppackade flyttkartoner och provisoriska lösningar.

Där kom en förklaring till vad jag håller mig sysselsatt med samt en uppdatering.
I ett och samma andetag.

I am a genious.
Faktiskt.

Mitt älskade lill-geni!

Le morsa.

Idag har jag - som vanligt - inte jobbat.
Som synes har jag inte direkt städat ihjäl mig.
Barnet har inga byxor, och till middag serveras fiskpinnar.

Att han aldrig liksom kastar ut mig.