Så hur gick det då för syrrans kille i helgen?
Han överlevde (ska jag först skynda mig att säga -så att inga tveksamheter råder om den saken!).
Han fick nog till och med nån form av godkänt betyg.
Dennis heter han och kunde både prata och hålla käften.
Gillade svamp, öl och fotboll.
Jag sa att han hade söt rumpa också.
Mamma sa att man inte fick säga så.
Men hon höll med.
Illivlligheter, hyss och utlovad hämnd låg jag lite lågt med.
Såhär i efterhand undrar många säkert varför.
Jag kanske har blivit gammal och tråkig?
Eller så tänkte jag att han nog var livrädd nog som det var.
Och att mamma sagt åt mig att "banne mig sköta mig" med sin strängaste röst.
Tro bara inte att jag glömmer bort det Dennis.
Tro inte att du vann.
Så fort tomten stängt dörren efter sig på julafton slår jag till.
Kanske.
Jag bidar min tid.
Eller så händer det senare.
Eller så.
Det viktigaste tror jag är att du aldrig slappnar av.
Det är lite så jag jobbar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar