To all (alla 2) fans out there!

För ungefär en dryg vecka sedan (när jag skrev föregående inlägg) kom jag att tänka på mitt ex.
Jag började att  tänka på att det är sex år sedan vi flyttade isär.
Sen tänkte jag på att det måste betyda att det är elva år sedan vi träffades.
Elva år.
Det är en livstid för somliga.

Time flies.

Sen kom jag att tänka på att han (som för övrigt var en hyvens kille) en gång skulle beskriva mig och gjorde det med följande mening:
-"Du stänger av vattnet medan du borstar tänderna, skär direkt på diskbänken så knivarna blir slöa och rör alltid om med brödkniven när du blandat juice".

Sån var jag för fem år sedan.
Och är väl antagligen fortfarande.

Det fick mig att fundera över varför jag envisas med att uppdatera denna blogg då och då?
Vad kan jag möjligen ha att förmedla till omvärlden om mina främsta egenskaper är tre (märkliga?) vanor?
Slutsats: Inte mycket.

Så blev det att "Den stora bloggtorkan" hände sig.

Det krävdes ett sms med texten: "Men uppdatera då - jag blir ju galen".
Ett telefonsamtal som inleddes med orden: "Jag måste ju kolla om du lever"
Och kommentaren: "Känslan när man använder sin qouta-time för att man har läsabstinens på din blogg, för att snabbt inse att du inte uppdaterat på flera dagar....det är en sådan besvikelse"

Sen insåg jag att åtminstone EN person (och en mycket viktig sådan!) faktiskt bryr sig.

Plussar man ihop det med Luleå-klacken så är det två personer.

Om jag genom att rafsa ner skära-på-disk-bänken-tankar här då och då kan glädja två personer - så är det faktiskt värt nåt.
Så tänker jag.

PS. Andreas (om du läser detta): Lasse har överlistat mig. Han köper färdigblandad juice, och stora träbrädor  som alltid får ligga framme. Han är kanske min soulmate trots allt.