Det har nog gått lite sådär utför liksom...

Förr i tiden fick jag ibland "köpstopp". Oftast av mig själv. Ibland av nån annan. (Typ nån sambo eller så)
Då fick man inte köpa nåt mer.
Kanske för att spara pengar. Alternativt för att garderoben hotade att sprängas.
Jag tolkade det som att jag hade mer än tillräckligt med kläder.

Nu idag tänkte jag på att min mamma verkligen försökt få mig att handla lite kläder.
Fick ett presentkort i julklapp.
(har jag inte ens börjat på).
Lasse har sagt att jag verkligen borde köpa lite kläder.
Åtminstone nya trosor (2par för 10:- på ICA Maxi gilldes tydligen inte).
Jag tyckte det var onödigt.
Igår tog han saken i egna händer och valde ut trosor åt mig på Åhléns.
Jag stog bredvid och suckade och undrade om vi inte skulle gå snart.
Rev med mig ett nattlinne för halva reapriset på vägen ut.
Impulsköpte en kavaj på HM.
Berättade för mamma i telefon som bemötte mitt tillkännagivande med ett "MEN så bra!".

Uppenbarligen har jag nåt slags omvänt köpstopp.
Det slog mig idag.
Jag borde verkligen utnyttja det lite bättre än jag gör.

Jag borde nog också fundera lite över var shoppinglusten tog vägen.
Samt ta mig en titt i spegeln. Om två personer som direkt drabbas av det VILL att man ska shoppa - så är man förmodligen ingen skön syn....

Senaste tillskottet. Stog oversize - det rådde jag galant bot på...