Sagan om hunden som inte var min

När jag gjorde inlägget om min tutt-visning kom jag av nån anledning att tänka på en historia som hände och skrevs ner i en avlägsen forntid när jag var ung, snygg och jobbade som reseledare i Turkiet.
Bjuder på den innan jag går och lägger mig:




En dag när jag som vanligt satt på Hotell Rose Garden och läste ett reklamblad - eftersom det aldrig är nån gäst som vill mig nåt där - så kom det plötsligt en hund.
Den var svart och lurvig och slickade mig på armen. Jag sa:
- Försvinn äckliga hund. Du har säkert både loppor och löss.
Hunden jagades ut. Jag fortsatte att läsa.
Så kom hunden tillbaka. Den slickade mig på armen, och på mitt ena ben.
Jag sa:
- Försvinn hund.
Hunden jagades ut och man stängde dörren.
När jag skulle gå var hunden utanför dörren och väntade på mig. Jag bad den försvinna, men den bara flämtade och hoppade upp och gjorde tassavtryck med sina smutsiga framben på min kjol och tröja. Jag bad den försvinna, men den följde med mig på min vandring. Hotellpersonalen skrek:
- Kick it, kick it!
Men jag ville inte sparka hunden.
Vi kom till en blomkruka vid vägens kant. Hunden blev kissnödig och slängde iväg ett par stänk. En farbror viftade med näven och skrek. Jag svarade:
- Det är inte min hund.
Vi gick vidare. Jag bestämde mig för att det var dags för min morgon-kringla. Hunden följde med. Brödförsäljerskan log och tog emot min beställning. Hunden slickade på henne också och hon blev arg på mig. Jag svarade:
- Det är inte min hund!
Det kom en kvinna med två små barn. Hunden ville hälsa, men barnen blev rädda och grät. Kvinnan tittade argt på mig. Men det var faktiskt inte min hund.
Jag försökte ge bort hunden som inte var min till två pojkar som lekte vid vägen. De provade att klappa hunden, men den slickade pojken på kinden och han sände den iväg.
Så vandrarde vi vidare. Hunden jagade en höna och kissade på ett träd.
Vi kom fram till Hotell Villa Sunflower. Hunden lade sig vid receptionen. Altan bakom disken skrek:
- Ta bort hunden.
Jag svarade:
- Det är inte min hund!
Jag gick ut och hunden följde med. Sedan följde den med in igen.
Jag gick ut igen - och in igen. Hunden gjorde likadant.
Altan jagade ut hunden. Men den kom in igen.
Några gäster kom förbi. Hunden blev glad och ville hälsa. De skrek och frågade varför jag hade med mig min äckliga hund.
- Det är INTE min hund!
Hunden smet ner för trappen och ut till poolområdet. Managern kom springande. Front Office Managern kom springande. Poolpersonalen jagade hunden runt, runt. Gästerna skrek och ställde sig på sina solsängar när hunden kom och slickade på dem. Jag stog på balkongen och tittade på. Så gick jag ner, och hunden drack lite ur poolen och kom och satte sig bredvid mig. Alla skrek att jag skulle ta bort hunden. Varför har jag med mig en hund?!
- DET ÄR INTE MIN HUND!!!!
Jag ropade att de skulle hämta korv. Och de gjorde ett spår av korv som hunden följde ut genom bakdörren.
Så gick den ut ur mitt liv. Jag fortsatte med arbetet. Jävla hund.
Jag undrar var den tog vägen? Och vad den gör nu?
Jag tror att den kanske skulle ha passat att heta Tulo.