Bon voyage!

Jag älskar Lasse - världens gulligaste kille - så mycket, så mycket.
Det finns dock tillfällen när jag tvivlar starkt på min kärlek.

Exempelvis när klockan är mitt i natten.
Jag har varit uppe för femtielfte gången med febrigt barn.
Matat, bytt blöja, tagit tempen, alvedonat och näsdroppat och äntligen fått barnet att somna.
Man ser liksom världen i en dimma.
Jag lägger mig ner och hoppas att jag är i sängen.
Sömnen är min ende vän känns det som.

Då jävlar - ligger Lasse och snarkar PÅ MITT TÄCKE - så att jag får dra, bända och bråka för att få tillbaka det.

Det är vid såna tillfällen jag har lust att slänga honom över axeln och bära ner honom på gården i bara kalsonger, kasta in honom i en rymdraket, trycka på startknappen och hoppas att bränslet tar slut på månens bortre sida.

Men annars har vi ett jättebra förhållande.