Ni vet dendär känslan man får när man känner att man gjort nåt bra. Nåt man inte trodde att man kunde och inte vågade, men som man slutligen liksom på nåt sätt ändå klarade av.
Hejja mig!
Och stunden just efter man gjort det men INNAN nån har granskat och totalsågat hela faderullan.
DEN stunden vill jag verkligen inte ska ta slut.
Imorgon är det lördag.
Kanske just den lördagen när ungarna väljer att inte kliva upp "tidigtsomfan".
På återseende.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar