Ännu en seger!

Äntligen sitter Doris i bärselen utan att gråta.
Tricket var att vända henne framåt.
Det borde vi kunnat räkna ut tidigare egentligen - att hon inte ville sitta i den så länge hon var för liten för att titta ut på världen.
Nyfiknare unge får man leta efter, och det känns bra.
Så i afton satt hon där och tittade fram som nyfiken i en strut (för jag litar inte så mycket på hennes nacke att jag vågade vika ner kanten helt) och jag kunde moppa golvet. (Man kan ju undra vad som egentligen var så bra med det i och för sig....)
Doris var nöjd och glad och tyckte att golvmoppning var en alldeles utmärkt aktivitet. Man fick ju se hela lägenheten samtidigt som man liksom dansade omkring!
Dock känns det inte som att den riktigt satt som den ska. Hon mer som låg som en bakåtböjd ostkrok tycker jag.
Hur jag än drog i remmar och spände om och hade mig, så fick jag inte till det.
Gissningsvis är jag lite för dum för att förstå hur jag ska göra.
Men det kan också vara så att jag har för fet mage för att den överhuvudtaget ska kunna sitta vettigt.
50/50 på det säger jag.
Bruksanvisningen ger jag inte mycket för. Den förvirrar mer än den hjälper.
Nån som har en kvalificerad gissning på vad som möjligen kan vara en vettig tamp att dra i?

Den glada ostkroken och städerskan