Alive - kicking no one but myself

Jovisst lever vi.
SÅ värst sjuka är vi inte heller.
Tre gånger snoriga näsor och hostiga halsar.
Inte så farligt (åtminstone inte för två av oss. Den tredje - som är man - är förstås nära döden).

Dock har jag drabbats av nån form av bloggtorka tror jag.
Det "kommer" liksom inget längre.
Igår tänkte jag att jag skulle ta mig i kragen och göra ett inlägg efter vår "Semester".
Men det var totalt blankt.

Började lite försiktigt skriva:
"Idag har det varit toppenväder. Vi tog en lång promenad runt ängarna med Linda och Greta och sen gick vi in och fikade. Tjejerna lekte så fint med varandra".
Jag var på väg att skriva att jag bakat muffins och dela med mig av mitt egenkomponerade recept.
Sen gick jag ut i köket och klippte fingrarna av mig. Förutom pekfingret - som jag använde till att radera skiten jag skrivit.

Har jag slutat tänka?
Funderar jag inte på något längre?

Eller händer det inget i mitt liv som får mig att reagera, haja till och reflektera över alltings värde?
Är det detta som är "ammningshjärna" och "Mammaledighetssyndromet"?
Då tror jag att jag tar fram storsaxen och klipper bort huvudet också när jag liks är igång.

Här skulle jag skrivit "mammas raring" - igår.
Idag skriver jag "Mammas lilla hardcoregirl!"