Allt för konsten

Jag tror att jag nån gång uttryckt att jag inte har nåt att skriva om eftersom det inte hänt nåt.
Medan jag hastade på Doris kläder för att hinna crasha ett dinnerparty innan läggning kom jag på att vi nog faktiskt får vända lite på det där.
Faktiskt helt uppochner får vi vända det.

Ju mer som pågår, och ju mer jag gör desto mindre hinner jag tänka och fundera över livets mysterier.

Man skulle kanske lite hårt kunna bryta ner det till att jag bloggar bäst när jag har tråkigt.

Borde jag alltså ha dåligt samvete när jag har lite roligt?
Skulle jag bli smartare om jag enbart satt hemma och funderade?

Tills vidare har mitt eget resonemang min hjärna i ett skruvstäd.