Åt fanders med principer!

Jag brukar sällan bjuda på husmorstips, recept och annat pysselipyssel, men idag är ett undantag:

Nils Dylan Näs, 4,5 år delar med sig av sitt favoritbakverk -

SKELLEFTEÅ-KAKAN
Ingredienser
Mjöl
Salt

Blanda mjöl och salt.
Slå i en pajform.
Grädda i ugnen tills det är klart.

Äts med smör.


Man ska inte döma hunden efter håren - men det låter inte jättegott.

Vidare undrar jag om det verkligen är Lasses pojk detdär.
Lasse tenderar att baka helt utan mjöl till skillnad från sin son - som bakar med det nästan bara....

Can't be reached at the moment...

Tonight we're on cruising.

Dylan har väntat ett år.
Inget får stoppa oss nu.

Repris - tack!

Jag överlevde torsdagen.
Till och med pajen blev helt okej.
(Nu visade sig alla paj-bryderier vara ganska bortkastade eftersom Tessan bestämde sig för att hälla öl över pajen...)

Jag överlevde så till den milda grad att vi åkte och tog oss ett litet dopp idag - årets kanske varmaste dag.
Jädrar vad vi njöt.
Liten som stor.

Och skulle det fallit sig så att jag inte överlevt gårdagen, så hade jag förmodligen återuppstått idag vid elvakröken när barnens farfar plötsligt backade upp på garageuppfarten.

Helt oannonserat.

Han hade bara kört från Skellefteå.

Åt lunch med oss, drack kaffe och körde tillbaka hem igen.

Där stog vi - långa i ansiktet - med två kubikmeter ved i vår ägo och sa till varandra:

-"Hände detta på riktigt".

För att riktigt lägga lök på laxen åt vi mjukglass idag på stan.

En såndär dag som man faktiskt skulle kunna göra om!

Hej hå..

Hade så jäkla mycket att göra idag.
Börjar med att vi sover ALLDELES för länge. Sen lyckas jag ändra språk på bankdosan - hej Finska! Ungen är galen, Telia nerringt, halvskruva​de möbler överallt åsså ska jag göra paj till knytiset.
Jag får ofta paj på min lott.
Jag kan verkligen inte göra paj.
Som toppen på laxlöken kommer svärmor i eftermidda​g.
Hej Torsdag - nu kör vi!

På helspänn

A: -"Har vi inget gott?!"
L: -"Jag kan baka en kladdkaka!"

Jag skakar av fruktan.
Vad han än gjort eller vill ha, så måste det vara fruktansvärt.

Skickat från min iPhone - från ett gömme under sängen.

Utnyttjande och ROT-avdrag

Har haft en mental Hang-up på två fetingstubbar som stod fan så i vägen på gräsmattan.
Dom var liksom....två oklämda finnar med spretiga rötter över halva gräsmattan.

Igår var dagen då dom drogs upp.
Med rötter, gräsmatta och allt möjligt annat.

Fan så skönt.
Och så.......fint.....det blev....

Wrom, wrom!!

Kör som om bilen är stulen.
Gör billjud så saliven sprutar.
Ler större ju fortare det går.

Mammas lilla fartdåre.

Se upp i köket.
Hälsenor - säg adjö till livet!

FY!

Aftonbladet presenterar just uppgifter om att man räknat till 84 döda på Utöya.

De flesta döda är ungdomar.

Sånahär gånger har man lust att bara lägga sig i sin säng, dra täcket över huvudet och gå i idé tills att världen blivit lite mindre ond.

Bad, bad Gargamel!

Usch vad hemska saker som händer i Norge.
Mina djupaste sympatier till alla drabbade.

Ska bli mycket intressant att höra vad som ligger till grund för detta agerande.
Vem kan liksom vilja Norrmännen illa?
Se på människorna!
Lyssna på dem!
Att någon utför terrordåd i Norge känns ungefär som att man Bombat smurf-byn.

Det är lågt.
Riktigt lågt.

Om att åka ståndsmässigt

Idag kom mormor och Socka Moffe tillbaka från semestern.
Äntligen.
Dom hade frågat om Doris behövde nåt.
Jag hintade om att PoP fortfarande hade rea, och att en pyjamas skulle sitta fint.

Mormor (Doris mormor alltså) letade och letade, men någon pyjamas fanns inte som hon tyckte var fin nog åt vår lilla prinsessa.

Men vid ett besök på Audis utställningsbotique vid Kungsträdgården löstes presentbekymret.

Doris äger numer en "Audi mini quattro".
Hon har ägt den i snart fem timmar och älskar den redan.

Jag vill inte ens veta vad den kostat.
Förmodligen nånstans kring en månadslön.

Men det var det nog värt.
Mormor är - om möjligt- ännu populärare hos lilla fröken.

När jag tänker efter så tycker jag också att det var värt det.
En bobbycar hade det väl blivit förr eller senare, och för ett par hundringar extra kunde man tydligen komma över en som inte har hjul som lever jävulen.
Och den är faktiskt riktigt läcker.

Åsså ingick det extra lager.
Till ratten.

Imorgon tänkte vi åka till stan.
Hoppas att vädret tillåter en promenad.
För nu lär det väl inte duga att åka Volvo längre.

Från min Why(?!)-phone.

Kommit ny app - med hjälp av vilken man kan ta panoramabilder.

Min första tanke var ungefär:
-"Wow! Fan va coolt!"

Min första tanke - efter jag provat den var:
-"Öööh...vad fasiken ska jag med panoramabilder till?"

Jag tar och lägger ut en här, så kanske den gläder någon.
Om inte annat kanske nån tycker att jag är häftig eftersom det ser ut som att vi har nåt slags inverterat burspråk i vardagsrummet.

Åsså får man ju typ såhär ge sken av att man liksom hänger med i App-svängarna...

Förtäckt hot - minus förtäckt....

Till Lasse:

Nästa gång jag hittar din fula jävla Allan Shearer-mugg på bästa plats i vitrinskåpet kan du börja leta efter en ny tjej att dela vitrinskåp med.

Jag la den i din säng.
Hoppas du blir glad när du hittar den.

Godnatt.

Det kom ett argt mail....

SÅ argt var det inte.
Men i korta drag gick det ut på att man undrade varför jag inte bloggar, och att man saknade Doris-uppdateringar.
(Vet inte om jag varit särskilt bra på det tidigare, men nåväl.)
Man skulle kunna säga att Doris utveckling och mitt uteblivna bloggande liksom hänger ihop litegrann.

Här kommer åtgärd på båda två:

Doris har lärt sig att krypa framåt för ett par veckor sedan.
Då blev hon marig att hålla reda på.
Sedan lärde hon sig att krypa fort så inni helvete.
Vips vet man aldrig var hon är.
Förra veckan kom hon på hur man drar sig upp längs möbler, hur man går utmed dem och att det faktiskt finns en värld en halvmeter ovan marken.
Där finns även dukar att dra i, telefoner att kasta i backen, fjärrkontroller att suga på, vitrinskåp att hamra på och datorer att stoppa små, små saker i.

Kombinera detta med ett gäng ouppackade flyttkartoner och provisoriska lösningar.

Där kom en förklaring till vad jag håller mig sysselsatt med samt en uppdatering.
I ett och samma andetag.

I am a genious.
Faktiskt.

Mitt älskade lill-geni!

Le morsa.

Idag har jag - som vanligt - inte jobbat.
Som synes har jag inte direkt städat ihjäl mig.
Barnet har inga byxor, och till middag serveras fiskpinnar.

Att han aldrig liksom kastar ut mig.

Hemulen i mig hoppar av glädje.

Det går lättare att komma över att Helena och Lea åkt hem, när man snubblar ner i landet och möter detta!!

Uti min lilla hage...

Är det nån som vet vad detta kan tänkas vara?

Kan man äta det eller röka det eller ska jag slita bort skiten?

Nya tider

Det var länge sedan jag skrev nåt om Coop känner jag.
Beror förmodligen på att vi flyttat och att närmaste Coop forum är fjorton mil bort.
Hur mycket man än gillar Coopen så ÄR det en lång promenad.
(Lite som handlandets Toscakaka)

Idag försökte jag mig på Coop nära (förr i tidens Konsum).
Jag hatar det.

Trångt, otäckt klientel, äcklig mat, dyrt och krångligt.

Coop och jag är officiellt through.

Dagen som var en Vacker dag.

-"Ska du ta och sprätta iväg in i köket och baka en toscakaka"
Så brukar jag säga till min far lite då och då.
För att liksom kolla var gränserna går.
(Toscakaka - ett praktexempel på "mycket stök för lite kaka")

I Söndags bara gjorde han det.

Kärlek pappa.
Kärlek och mandel mellan tänderna.

Skit bakom spakarna?

Jag älskar Lasse, Doris, min familj, mina vänner och Ikea.

När saker kommer sorterade i platta paket med instruktionsbok älskar jag Ikea.

När man flyttat femtiarton gånger, saknar både sortering, kartong och instruktioner, och står med tre glasdörrar och fem miljarder gångjärnsdelar som inte går att begripa sig på - då är det en sån gång man vill skrika "JAG HATAR DIG!!" till den man älskar.
Eller till allihop.

Det bara är så.

Världens bästa Erikssons!

Ibland, när man får sova till halv nio och vaknar bredvid detta, så tänker man att tusen ouppackade kartonger är en rätt så världslig sak....

Ankan in da haaaaaaos!

Vi är inne!
Bilen står här ute.
Våra saker är lite varstans.

Köksbordet kom vi ju på att vi sålt.
Ikea levererade inte över natten.
Anlitade "El mammas vinda" och fick låna ett litet bord med Perstorpsskiva.
En mycket praktisk historia, men Både jag och Lasse går runt och känner att vi är i en campingstuga.

Nån gång kanske vi kommer att verkligen BO här.
Men jag börjar undra när.

Halfway there...

...NOT!
Det ser ut som fan här, och är mastodontmycket kvar.
Ikväll slet vi dock i vårt anletes svett för att kunna sova första natten här.

(För den som inte vet det kan jag upplysa om att KURA från IKEA inte är nåt "snabbmonterat litet pyssel")

Vi har verkligen sett fram emot detta.
Att få vara bara vi.
Göra som man vill igen.
Sova i en ordentlig säng - tillsammans.
Kanske eventuellt mysa lite.
Som i Umeå.

Nu ligger jag.
Om fem minuter sover jag.
Lasse ser sitcoms och äter Oboy.

Det är frihet på nåt sätt.

Jag är ändå jävligt nöjd.
Kanske sover jag gott.
Imorgon tar vi nya tag (och gör återbesök hos tandläkaren!).

Det kan bli bra dethär.
Living on a prayer.

Rock n' roll!

Tre stygn och ett stort plåster senare.

Bara nåååågra kvar innan Börje Salming ringer och frågar om han kan få hänga med en hårding som mig.

Allt för spänningen!

Idag testar vi att blogga från sjukhuset igen.
Senast det hände hade jag fått barn.
Nu har jag fått smäll av en grep.

Några spräckta tänder, Jack i hakan, och en skuhelsikes huvudvärk till att börja med.

Jag tänker såhär: nu fick jag nåt annat än golv att skriva om!

Hur mycket det blir att skriva får vi väl se efter röntgen.
På återseende!

Hälsningar från Vardagsfakiren

"Ge inte barnet socker under det första levnadsåret"

Jag är anarkist.

Här är Doris som äter Oreos.
Jag rekommenderar alla som har en niomånaders i nytvättad outfit att testa.
Jädra häftigt: fläckarna ser exakt ut som fågelskit!!

Ett tredje inlägg om golv

As we speak så lägger Lasse sista brädorna golv i huset.
(skulle gärna hjälpt honom, men jag ammar ju...)

Imorgon är det dags att börja städa på allvar.

Nånstans är det nog dags att inse att dendär kåken inte bara är ett projekt.
Man kan liksom bo i den också...

Den gyllene medelvägen

Du vet att detta inte är en inredningsblogg.
Jag bjuder inte på "före- och efterbilder" av mitt renoverade hem.

Detta är en klagomur.
Jag bjuder på "mitt-i-helvetet-bilder" när andan faller på.

Här kommer en av en bit vardagsrumsgolv.

Till vänster är det lite mer efter än till höger, medan
allt tillsammans bildar det härliga "mitt i helvetet".
Som jag älskar att hata.

För ordningens skull är det väl bäst att jag upplyser om att det är Lasse som tagit bilden.
Det är också han som lagt det mesta av golvet ni ser.
Jag ägnade mig under tiden åt att natta barn och sy kuddfodral.

Vi jobbar hårt för att cementera könsrollerna.

Uppslukad av uppgiften?

Nej, jag är inte död.

Jag lägger golv.

(Åtminstone då och då)

Resten av tiden funderar jag på mitt (numer färdiglagda!) sovrumsgolv.

"Hur mycket kan man då fundera på ett golv" kanske någon tänker.

"Mer än vad man tror" är svaret.

Här är min smutsiga lilla näve (manikyr? Vad är det?) med framsidan till förpackningen som mitt sovrumsgolv kom i.



Så lätt med Tarkett! (?)



På förpackningen ser man en kopp - som nog innehåller kaffe, ett glas juice, en corissant och ett hörn av nåt som jag tror är en säng.

Inget golv.



Inte ens nästan lite golv ser man.

Liiiite sked i kanten av koppen.

Men inget golv.

Varför har man det på framsidan av en förpackning golv?

Jag sa till Lasse (jo, vi PRATAR till och med om golv!) att det kanske var för att visa hur mysigt och trevligt man kommer få det när man tar en fika på sitt nya golv, och tänkte att jag hade löst det.

Då sa Lasse att jag inte någonsin fick fika på det nya golvet.

Det kunde bli märken av muggen.



Då blev förpackningen än mer obegriplig och funderandet fick börja om.

Och jag blev tvärless på att lägga golv och tänkte att nästa gång blir det plastmatta.

En fikavänlig sådan.